torsdag 8 augusti 2019

SÅ TOKIGT DET KAN BLI!

Lite för att återkoppla till mitt förra inlägg med hundpass och sånt så försöker jag kommer ner lite i antal hundar så att allt blir lättare både för mig och för de som snällt ställer upp och passar mina hundar när jag vill ge mig iväg ut och göra annat.

Men det är lättre sagt än gjort. En sak jag gjort är att inte para någon under detta året. Lite för att om jag gör det så av nån väldigt konstig anledning stannar alltid någon. Men också för att varför skall man para om man inte vill ha något nytt? Just nu behöver jag inget nytt, speciellt inte om jag skall få ner antalet lite.

Men sedan är det också så att stannar någon så stannar de. Har lite svårt att göra mig av med dem när de blir lite äldre och man har fäst sig vid dem. Många kan nog intyga att jag är inte den lättaste att lura av en äldre hund. Jag måste tänka, jag måste ge det tid. Men visst, vissa har lyckats och allt har blivit super bra när jag väl bestämt mig. Jag måste liksom bearbeta allt ett tag, ibland blir "ett tag" väldigt lång tid.

"Kenzi"

"Irina"

MEN, jag har länge funderat på om jag kanske skulle hitta några trevliga sällskapshem till "Kenzi" och "Irina" som är på bilderna ovan. Detta har tagit ett tag att bearbeta men så hux flux så dök det upp två damer som var intresserade av dem. Jag fick bestämma mig snabbt och även om det är känslomässigt jobbigt och att det gör ont i hjärtat så är det ändå kanske ett bra beslut att låta dem flytta. Jag bestämde mig då all info jag fick lät så himla bra, Jag lät nu hjärnan bestämma och inte hjärtat denna gång.  

När det kom till "Irina" så kom dagen och jag badade henne och gjorde henne fin inför besöket. Allt gick bra, "Irina" skötte sig och av vad jag kunde läsa av så verkade även damen i fråga glad i att äntligen få träffa henne. Jag bad henne fundera nån dag eller mer och återkomma. Vill aldrig att man bestämmer sig på plats direkt utan att man sover på saken lite. Det får inte bli något inpuls köp som sedan inte blir bra. Men vad händer... det hinner knappt bli morgon innan jag får ett samtal. Damen tackade för ett trevlig besök men förklarade att eftersom hon själv är lite äldre så kanske "Irina" på 2 år är och var lite för vild för henne att hantera. 

- Visst, "Irina" var super happy och vild när hon fick besök och var överlycklig över att få 100% uppmärksamhet. Men hon är ju faktiskt 2 år och inte riktigt så vild och glad hela tiden. Klart hon blev lite uppspelt med ett besök bara var för henne. Men jag förstod damen och accepterade till fullo hennes beslut. Men hör och häpna... hon har nu köpt en liten valp istället. Jag hoppas verkligen inte att den är allt för lycklig, vild och glad. Utan att den kanske mer ligger "halvdöd" på nån kudde så att det inte blir för jobbigt. 

När det kommer till "Kenzi" så var det också ett bra och trevlig besök. Detta bara nån dag efter att "Irina" haft besök.  Jag sa samma här att man får åka hem och fundera på om detta är rätt och att det inte blir någon impuls grej då "Kenzi" är 1 år och kommer förgylla hennes dagar många år framöver. Denna damen ville ändå lite ta med henne direkt. Jag propsade på att jag vill att man skall fundera lite. Förklarade dessutom att hon inte kan åka då hon måste besiktigas och sånt först. Och att detta intyg då inte får vara äldre än 7 dagar innan leverans. Damen förstod och åkte hem. Men vad händer.. det hinner knappt bli morgon innan jag får ett SMS där det stod: 

"Hej, Jag får tacka för besöket igår men jag får efter en natts funderingar tacka nej till lilla Kenzi. Din kommentar om att du inte vet om hon kommer att bli godkänd i besiktningen känns inte bra. Mvh XX"

Jag svarade bara - Det är helt ok! Jag orkade där och då inte riktigt förklara att jag inte kan veta om besiktningen kommer gå bra eller inte innan den faktiskt är gjord. Jag sa ändå när hon var här att jag inte tror att det skall bli några problem. 

Jag orkade där och då heller inte med mina känslor att jag faktiskt var beredd att ge bort dem. - Nä, nu fasen få de stanna. Jag orkar inte med att man velar hit och dit. Men jag är glad att jag stod på mig att ingen fick åka direkt för jag tror såhär i efterhand att det inte hade blivit bra. Kanske var det så att de inte vågade säga rakt ut att de inte gillade vad de såg, eller så var det kanske mig det var fel på. - Vem vet.. man måste ju faktist inte ta det jag har att erbjuda. 

Jag är nästan lite glad att båda tjejerna är kvar... - Vad sjutton, två mer eller mindre vad fasen spelar det för roll!? 
Nu till något helt annat. Fick idag frågan av en vän om jag visste någon som har ett trimbord tillsalu. Så är det någon som har ett så är ni välkomna att kontakta mig på mail eller på PM på Facebook. 

tisdag 6 augusti 2019

SÅ TACKSAM!

Jag blir ibland bara så glad och tacksam för det lilla. Eller egentligen inte det lilla för för mig är det riktigt stort. Vi får kanske ta det lite från början. 

Att ha hundar och kennel är ett 24/7 jobb. Det finns liksom inga röda dagar i en kennel ägares almanacka. Det finns heller inget som heter semester eller sommarlov. Man håller på hela tiden, lika mycket på julafton och midsommar som en helt vanlig grå tisdag. Ibland dag som natt.. 

Har man fler hundar som vi har så blir man också ganska låst. Jag är ju hemma med hundarna på heltid men ibland är det faktiskt lite skönt att bara komma ut ur huset och göra något annat. Men oftast när jag kommer iväg så skall jag till typ till England, eller på nån utställning eller så skall jag iväg och para en hund. - Asså, det blir ju inte riktigt någon semester då man har hundar med. Allt går i hundens tecken hela tiden. 

Att bara bryta vardagen med att mata hundar, plocka skit, skura och städa mm är faktiskt - Lyx, lyx, lyx för mig. Även om det bara är för en helg eller några dagar. Man behöver liksom ut och andas, få energi för att sedan kunna komma hem och känna att det faktist är roligt att torka piss. Jag vet, det låter galet men så är det faktiskt. 

Har precis kommit hem från England. Har varit där och dömt hundar och bott och umgåtts med goda vänner. Det blev typ fyra dagar vi var iväg. Men för att komma iväg dessa fyra dagar så krävs lite planering. Alltså någon måste ju komma hit och ta över mitt 24/7 jobb. Detta är inte lätt men vi har länge haft sådan lyx att Johanna har varit så snäll och tagit våra hundar. Hon har nu eget hem och egen familj så jag förstår att det inte är så kul att komma hit och passa våra hundar. Men för mig har det varit guld värt. Dels för att jag kommit iväg och för att jag vet att jag kan lita på Johanna och hon är uppvuxen här men hundarna så hon vet liksom vad som behöver göras. 

Jag brukar tänka att - bara hundarna kommer ut, får mat och vatten och har rent runt sig så löser sig resten. För resten kan jag ta när jag kommer hem och när jag får tid. Men jag förstår på de som passat vårt hus och hundar lite gjort det som ett heltidsjobb. För mig som är van med alla rutiner efter över 30 år med hundar så gör jag allt i farten och lite utan att veta om att jag gör det. Så jag förstår att när någon ny kommer hit så blir det en del att hålla koll på. 

Nu när vi skulle till England så skulle min moster Anne för första gången passa hundarna då Johanna med familj var i väg på en liten semester själva. Jag vet ju att Anne kan detta med hund då hon alltid typ haft hundar och har nu två små Japanese Chin pojkar. Jag var faktist aldrig orolig, detta trots att jag kan vara väldigt kinkig med vem som passar mina hundar. 

Men nu kommer vi till varför jag är så himla tacksam. För vårt flyg hem gick tidigt på söndags morgonen. Vi gick upp 03:30 för att flyga från Newcastle via Amsterdam. Både jag och Per var ganska möra när vi satte nyckeln här i dörren när vi kom hem. Vi öppnar, jag går in och allt ser precis ut som när vi lämnade huset. Kändes nästan som vi inte varit borta. Så skönt att inte komma hem till kaos efter en lång och tidig flygresa. Det var liksom bara att släppa ut hundarna och sedan lägga sig och vila lite. 

Men när jag väl sedan vaknade till och började packa upp våra väskor så får jag se att min bästa Moster Anne inte bara har tagit hand om hundarna hon har även tagit hand om huset. Det första jag ser är att bänkarna och fönsterbrädan i köket är kliniskt rena. - Det slutar inte där.... 

Mina innedörrar är blänkande vita, tvättstugans diskbänk glänser, kylskåp, micro och allt bara lyser. Asså kan man bli annat än lycklig. Jag är såå tacksam för detta. Hela tiden dyker det upp nytt där jag ser att hon städat och torkat. Ni som har hundar vet hur det blir och allt detta gråa dam som ligger som en matta överallt. Ibland känns det inte ens som att det är någon idé att städa. Att någon (i detta fall moster Anne) gör detta för mig betyder mycket. Jag vet, lite pinsamt att någon annan skall behöva städa min skit. 

I slutet av augusti åker vi igen. Denna gång på SEMESTER till Marbella. Anne kan nu rutinerna och jag hoppas att hon kan njuta lite av dagarna här och att hon inte städar ihjäl sig. För men hundar finns ju att göra om man vill.... - Har man inte jobb så skaffar man sig!!

- STORT TACK BÄSTA MOSTER ANNE FÖR HJÄLPEN!! 

onsdag 23 januari 2019

INGA VALPAR!!

- Hej Hej.. Det går bara längre och lägre tid numera mellan inläggen. Men man märker lite nu att det närmar sig vår och sommar då fler och fler mailar och frågar om valpar. Men jag säger redan här och nu att just nu har vi inga valpar och vi väntar i dagsläget inga heller. Men det kan ju ändras snabbt. 😀

VOUGES BOOTYLICIOUS - "Bibbi"
(Craigowl Coaster - Vouges Gracious) 

Men blir det Cavalier eller Japanese Chin valpar så kommer jag lägga ut dem HÄR. Så ni som är intresserade får gärna hålla lite koll där då jag inte har några listor på intresserade som vill bli med hund. Det kommer mail efter mail och många önskningar på hur valpen skall se ut och att den skall vara frisk och fri från alla dess olika sjukdomar. Så när efterfrågan är så stor är det helt omöjligt att skriva upp namn på olika listor.

Jag vill också bara tillägga att vi numera bara har Blenheim och Trefärgade Cavalierer. Förr hade vi även Black&Tan och Ruby. Det är många som skriver till mig om önskan om typ en Ruby tik så lika bra att klargöra detta också. Har förstått att det inte är lika lätt som det brukar vara att få tag på en Cavaliervalp vilket jag tror beror på många olika anledningar.

Mitt tips till er som jagar valp nu är att gå in på Cavaliersällskapets hemsida, HÄR. Där finns listor både på uppfödare och födda & planerade valpar. Var själv precis inne men listorna på födda och väntade valpar är helt tomma. Men bra att även hålla koll där. Annars så kan ni gå in på Svenska Kennelklubbens sida och klicka på länken "Köpa Hund". Där finns också listor på uppfödare som har valpar.

Som det ser ut just nu så har vi en och annan Japanese Chin (vuxen som yngre) som söker nya hem. Är du kanske intresserad eller vet nån som kanske är så är det bara att höra av sig. Jag hoppas och önskar verkligen att alla som vill ha en underbar Cavaliervalp hittar vad de söker. Ibland kan det också vara bra och vänta på att "rätt" valp och "rätt" uppfödare dyker upp....

torsdag 20 september 2018

UPPDATERING


Sitter här med en kopp kaffe och en hallon, jordgubb och blåbärs smoothie. Tänkte jag skulle lite blogga ikapp vad som har hänt det sista. Har inte varit så flitig men strunt samma. Jag har bara inte haft lust och då blir det liksom ingen blogg. 

Först och främst vill jag bara säga att jag är såå trött på allt vad politik heter. Nästan så trött att jag spyr på alla inlägg jag ser på alla dessa sociala medier som finns. - Vem är bäst? - Vem har rätt? Ja, det är frågan men ser att en och annan tycker att det är BARA den personen som har rätt och alla andra har fel. Och det är också alla andras fel att det ser ut som det gör nu. - Jag ger upp...orkar inte. Tycker faktiskt att vissa numera leker i samma sandlåda som våra politiker. 

VOUGES ODD MOLLY 
- 2 CC's & 2 Res-CC's
(Maibee Perfect Touch at Charnvale - Ch. Clopsville Santa Clarita)

Häromdagen fick jag mig ett ryck då jag såg att lilla "Molly", Vouges Odd Molly hade börjat löpa. Bokade en tid för henne som inte fanns egentligen men kliniken var snäll och klämde in mig och jag fick mina intyg. Intyg som glädjande nog alla var UA. Jag har inte bestämt mig ännu om jag skall para eller inte. - Behöver jag verkligen en ny hund? Samtidigt blir "Molly" äldre och är snart redan 4 år och har ännu inte haft några valpar. 

Kanske är det dags för en kull men jag har ingen lust att para för att bara para. Ser att det är en del som tänker på att marknaden är tom på Cavaliervalpar. Detta är ingen marknad jag känner att jag vill bidra med att fylla. Men ser ibland kommentarer som - Åh vad tråkigt men hon var tom. Jag som har så många valpköpare som väntar. Nja, jag vill nog lite mer än att fylla en tom marknad på valpar. Men det är jag det. Jag har ju några dagar till att fundera. Jag vill ju att det skall bli rätt och så bra som möjligt. Och då inte bara valpar.. 

Jag har faktiskt parat "Mimi", Ch. Aranel Infinity så kanske blir det valpar om ett tag i alla fall. Hon är ju äldre än "Molly" så kände att jag ville ha något efter henne nu. Alla tikar behöver ju heller inte ha 5 kullar bara för att de får. Men visst, ska man fylla en marknad som gapar tomt så kanske man får köra på lite hårdare. 

Jag har också den sista tiden funderat ganska hårt på detta med att sälja sina valpar till andra uppfödare. Jag har aldrig egentligen haft problem med detta då jag sett det från ett annat sätt. Att andra vill ha det jag har och sånt kan ju vara lite smickrande. Men den sista tiden har hela tre stycken som jag sålt till uppfödare sedan sålts vidare. Två av dessa tre bor nu hos andra uppfödare.

För mig känns detta inte riktigt OK och det känns verkligen inte heller ok att de säljs innan jag ens får veta. Jag tycker faktiskt helt ärligt att man hör av sig innan hunden har ett nytt hem. Men även här.. "det är jag det". Jag tycker att den respekten kan jag i alla fall få när jag från min sida har gett dessa uppfödare min respekt till dem att få köpa dessa fina valpar. Jag har någonstans också lite trott i min enfald att om man är uppfödare eller i alla fall kallar sig uppfödare så vet man vad man gör och vad man tar på sig när man köper en ny hund. Så lite konstigt att man i efterhand inte mäktar med vad man tagit på sig. - Ska jag verkliga våga igen? - Vem kan man lita på?? 


På tal som smått.... för ett tag sedan så uppdaterade jag ju att vi skulle bli "The Morfars 4.0". Men här går det undan och jag får uppdatera igen till "The Morfars 5.0". Två små kommer till vår familj i början av 2019. En i januari och en i februari. - Asså... helt galet!! Ska blir så otroligt härligt, spännande och roligt att få träffa dessa två små. - Kan knappt vänta!

- Jaha, mina damer och herrar. Detta var lite från mig, hoppas ni har det bra där ute vart ni än befinner er. Förresten, har också uppdaterat sidan om valpar här på bloggen. Det gäller Japanese Chin så finns någon intresserad där ute så titta HÄR och hör av er.

torsdag 9 augusti 2018

THE MORFARS 4.0


- Woohoo... nu är det äntligen officiellt att vi början av 2019 kommer uppgraderas till "The Morfars 4.0". Helt fantastiskt att det kommer en liten till i familjen. Mäktig känsla och lille Jamie ska nu bli storebror. - Säger bara WOW!!! Längtar redan nu efter att få gosa lite. 


Hade JAG varit en hund (fast numera tagen ur avel) så kan jag hundavels mässigt snart kallas matador. Inte illa på så få kullar... - Haha... Oavsett så är jag både stolt och glad att få finnas med i några stamtavlor! 😂😂

onsdag 1 augusti 2018

LYCKLIG AV ATT GNÄLLA?

VOUGES COCO CHANEL
(Ch. Vouges Occasion - Vouges Prada)

Sitter ute på altanen och funderar lite på vad man skulle kunna tänkas blogga om. Det finns egentligen mycket man skulle kunna skriva om men just nu står det helt still. Bloggen har haft lite semester skulle man kunna säga. Men om det finns någon där ute som har tankar och idéer på ämnen som jag skulle kunna ta upp så skicka gärna det till mig så skall jag beta av dem en efter en. Alltså då utifrån vad jag tycker och tänker och ser på saker. 

Denna sommar har ju varit helt fantastisk och att nu sitta ute när det är lite svalare än igår är ju helt underbart. Igår hade vi 36 grader i skuggan och det var liiite tungt sådär mitt på dagen. Men det går det med, ingen ide att gnälla då man inte kan styra över väder och vind. Blir inte regn eller minus grader bara för att man sitter inne och surar. Men visst, jag hade nog inte överlevt om jag inte hade haft alla mina fläktar överallt. Inte mina hundar heller, men är glad jag jag just nu inte har någon som direkt mår dåligt av värmen. 

Men visst, jag förstår att det är jobbigt för våra bönder och alla våra vilda djur. Men jag har inte sett en enda liten mygga ännu, alltid nått. Och jag har knappt sett några stora äckliga sniglar heller. Det gäller att se det positiva i det negativa. Jag tycker svenskar gnäller allt för mycket och då menar jag inte bara på väder. Utan på och om ALLT. Gå bara in på Facebook och titta så förstår ni vad jag menar. Blir man lycklig av att gnälla? Är man lycklig när man gnäller? - Njae.. jag tror inte det. Men det är ju jag det!! 

/Heybaberiba