söndag 24 oktober 2010

WHITE ON WHITE - UTSEDD TILL BÄSTA VIT-SCHAMPOO




BBirds egna kommentar:

FÅR BÄSTA RESULTAT AV WHITE ON WHITE: Ni kan föreställa er hur många vit schampo jag har provat i min 40 års med husdjursvård. Jag har tappat räkningen! Enligt min erfarenhet, lever ingenting upp till de resultat som erhållits från Chris Christensen White on White. Det är därför vi kallar det "Gold Standard" inom vit-schampoon.

Jag har en flaska i badkaret hela tiden, och använda den på all typer av färg och päls. På vita pälsar är det spektakulärt och lämnar dina vänner imponerad av din förmåga att få din hund i "bästa uställningskondition" White on White genererar förtroende för produkten och nöjda användare!

Använd alltid full styrka, och späd tiden inte produkten. Den tid produkten är tillåtet att sitta på pälsen är den viktigaste variabeln. Ju mer poröst håret, desto mindre tid det tar för pigmentet i den vita pälsen att lockas fram. En mycket porös päls behöver bara två eller tre minuter för bästa resultat. Bichon päls är porös, malteser päls mindre. Westie päls är en kombination. Jag rekommenderar att du börjar med två till tre minuter och arbeta upp till fem där det behövs. Endast i allvarliga färgkorrigering skulle du behöva lämna White on White i pälsen för hela 10 minuter.

Efter du använt White on White, glöm inte att använda ett milt surbaserat balsam, till exempel After Bath, för att stänga håret, låsa färgen i hårstrået och skydda pälsen. Mitt tips: Spraya lite Ice on Ice på fuktig päls för att göra det vita mer glittrande - likt nyfallen snö!

lördag 23 oktober 2010

"BAILEY" ÄR MED OCH SKRIVER HISTORIA...

..första kullen Cavalierer någonsin har nu kommit till världen i Litauen. Känns lite konstigt att ett land så nära oss har missat denna ras totalt. Men samtidigt väldigt kul att de nu har fått upp ögonen även i Litauen för dessa underbara små dvärgspaniels. Eller hur?

Extra roligt då "Bailey", Ch. Clopsville Baileys fick vara med och skriva historia med att vara pappa till den första med ack så efterlängtade kullen Cavalier King Charles Spaniel.

fredag 22 oktober 2010

TÄVLING!

DELTA I VÅR TÄVLING - VINN NÅGON AV DE 2 VÄSKORNA NEDAN

Nu kan du vara med och tävla om antagligen Sveriges populäraste väskor,
du kan vinna dem utan att det kostar dig ett enda öre.

Allt du behöver göra är att registrera dig som NY KUND hos oss och du är automatiskt med i tävlingen. Du behöver alltså inte handla något, du registrerar dig bara som ny kund.

Gå in på http://www.vouges.eu/ för mer information.




onsdag 20 oktober 2010

HIMLEN ÄR OSKYLDIGT BLÅ

Till några av mina allra närmsta som precis har haft en svår och jobbig tid. Ta nu vara på livet och varandra i framtiden!! Älskar er ♥


tisdag 19 oktober 2010

R.I.P

VOUGES ROIYARU DENSETSU - Hans

Usch, vi har haft en par tuffa veckor här hemma. Mycket sorgarbete och förtvivlan. Ibland känns allt bara så overkligt, man önskar att man vaknar, kallsvettig och allt bara är en hemsk mardröm. Tyvärr blir allt inte som man vill. Drömmen är sann och det känns just nu som om jag aldrig riktigt vaknar.

Allt förlora något som man älskar och avgudar är så himla tufft. Även om man inte kanske utåt alltid visar att man är ledsen och sårbar, så gråter jag inombords hela tiden. Att förlora en valp som är helt frisk ena dagen och insjuknar nästa är tufft. Man hinner inte riktigt förbereda sig, och man anklagar sig själv hela tiden. - Gjorde jag fel? Kunde jag gjort på något annat sätt?

Lille Hans fick diarré Men min hjälp så fixade vi till det och han blev bra igen. Lika glad som alltid var han trots att det sprutade ur hans lilla rumpa. Han blev ok, men på fredagen innan Sundsvall så såg han inte lika pigg och glad ut. Vi tog honom till veterinären och fick all den hjälp vi kunde få.

Jag kände att jag inte ville lämna Hans och hans öde till Johanna & Anton. Så jag stannade hemma och Per fick åka alla dessa mil själv till Sundsvall.

Fredagen gick bra. Jag fick Hans att äta lite och han var med mig hela dagen. Lite trött var han men jag såg bra tecken då han både åt och gick och drack vatten själv.

Lördagen däremot. Då var han trött, jättetrött. På lördagskvällen så bäddade jag ner honom hos mig. Han snusade och sov. Det ryckte till i honom ibland, precis som om han drömde att han var jagad av en flock vargar. Han tryckte sig tätt intill mig och jag bara grina hela tiden.... jag visste att tiden var ute och att min Lille Hans hade gett upp.

Usch vad svårt det är att sitta helt själv hemma och inget kan man göra heller. Tillslut så tog han sitt sista andetag och vandrade vidare till andra sidan.

Jag är en lipsill, jag vet. Men det känns nästan som om jag har en skyldighet att grina. Jag har ju ändå förlorat en vän en underbar liten Hans. Självplågare är jag också. Tittar på en massa bilder på honom från dag ett. Grinar igen så att jag nästan inte ens ser vad det är på bilderna.

Jag fortsätter med att plåga mig med att lyssna på sorgliga låtar, grinar som attan. Men samtidigt så känner man att det faktiskt är ganska skönt att gråta ibland. Allt måste ur kroppen så att man kan bli stark igen och gå vidare i livet.

Det hinner inte ens gå en vecka innan jag har en jätteledsen Eva-Britt på telefon. Hennes Cocos hade helt plötsligt bara somnat in, helt utan förvarning. Herregud!! Jag sa till Eva-Britt att detta kan väl ändå inte stämma. Det måste vara en dröm, hemsk mardröm. Men när skall vi vakna?
Jag är så ledsen för Eva-Britt's skull. Jag vet hur mycket hon avgudade sin lilla Cocos. Livet är så orättvist ibland.

Det hinner knappt gå en vecka till. Då får jag beskedet att min yngsta dotters mormor har gått bort och förlorat kampen mot cancer. Just nu känner jag att jag bara måste vakna, detta får inte hända på riktigt.

Mina tankar går till Morfar Lasse och min dotter Julia och hennes mamma AnnSofie i denna svåra stund. Mormor Birgitta var en underbar människa, mamma och mormor.

Vem har sagt att det skall vara lätt och leva?? Vi har förlorat många den sista tiden, som vi både älskar och saknar. Oavsett om tiden går, samtidigt läker alla sår. Så kommer vi alltid bära med oss Hans, Cocos och Mormor Birgitta i våra tankar och hjärtan. ( grinar )

måndag 18 oktober 2010

SÅDAN HERRE, SÅDAN HUND!

Sådan Herre, Sådan Hund” ett ordspråk eller varför inte ”Don efter person”!! Jag har faktiskt tänkt på detta många, många gånger och det stämmer kanske inte till 100%, men nästan.


Cavalier King Charles Spaniel är en liten vänlig hundras med stora mörka runda ögon. Så stora och mörka att det inte finns någon botten. Här är det både lätt och enkelt att drunkna. Ögonen utstrålar vänlighet, ömhet samtidigt en smula tacksamhet. Cavalierern är en mild och glad liten hund som älskar ALLA oavsett om man är snäll eller kanske rent av elak mot dem.

Kanske är Cavalieren en aning naiv, tror gott om alla och rusar lätt fram och går därför på nitar om och om igen. Men samtidigt som den är godtrogen så är den väldigt lojal. Den skulle aldrig gå bakom din rygg eller göra dig ledsen.

Cavalieren har ingen baktanke med något. Den bara ÄR, och den älskar sina ägare och dess familj och vänner obegränsat. Oavsett om familjen är stor eller liten, har barn och kanske till och med har andra hundar eller djur.

Stämmer då detta in på mig själv?

Ja, jag kan nog faktiskt se ganska mycket av Cavalieren i mig själv. Lite naiv och godtrogen men även väldigt lojal. Ibland lite blyg, men ändå orädd. Tycker om allt och alla, i alla fall till motsatsen bevisas. Tror nog att många känner igen sig.

Hur är det då med resten, som inte känner igen sig?


Ja, bilden ovan får beskriva detta. Många säger att Pitbulls är mycket trevliga hundar. Det är de säkert, om de hamnar i rätta händer. Själv skall jag villigt erkänna att jag är lite hundrädd (låter kanske konstigt när man föder upp hundar själv) och jag har en väldig respekt för större hundar.

Så om jag beskriver Pitbullen ur min synvinkel och respekt för dom så tycker nog jag att flertalet Cavalierägare mer börjar likna en Pitbull än en Cavalier idag. De bara rusar fram som de muskelpaket de är och vill sätta andra på plats. De är maktkåta stridspittar som inte skyr några som helst medel. Som gärna ser sig själva som ledare, då de pinkat in sitt revir.

Men vad kännetecknar då en bra ledare?

Jo en ledare får folket med sig och inte mot sig, en bra ledare får människor att följa. En bra ledare behandlar ”sina” med respekt, då endast för att få samma respekt tillbaka. Själv har jag gått en ledarskaps utbildning för många år sedan. Inte för att jag på något sätt ville bli en ledare eller är en ledar typ. Jag gick denna kurs endast för att lära känna mig själv. Både hur jag ser på mig själv och på andra. Denna var verkligen nyttig, och jag lärde mig massor. Orkar man inte gå en kurs, ja då finns det böcker man kan låna eller köpa och läsa hemma.

En ouppfostrad Pitbull i fel händer kan vara eller bli riktigt farlig. Man kanske sitter där hemma, uppe på köksbordet eller diskbänken med hunden morrande nedanför och man tänker; - Hur kunde jag vara så godtrogen och naiv. Min lille ”Björne” som var så snäll när jag köpte honom som 8 veckors valp.

Själv skulle jag kanske inte vara så rädd för hunden. Mera för mig själv. Hur kunde jag göra så fel? Vad gick fel? Hur kunde jag förhindrat att jag hamnade här uppe på bordet, och ”Björne” där nere?

Själv så känner jag just nu att stämningen är lite som David mot Goliat. Eller varför inte Cavalierern mot en Ptibull. Ingen skall behöva känna sig trampad på, ingen skall behöva åka hem med svansen mellan benen och vara ledsen. Gör någon detta, ja, då har man verkligen misslyckats med att vara en bra ledare.

Alla kan vi inte älska varandra. Vi har inte heller samma tankar och idéer om hur saker och ting skall skötas och fungera. Men HALLÅ!, vi lever på 2010-talet, och respekt inför varandra borde vara en regel, rekommendation eller varför inte en lag!!

Kanske avspeglar detta vad människan egentligen är. Ett rovdjur, äta eller ätas? Men jag har så svårt att förstå hur man kan må bra när man får andra att må dåligt.

Själv känns det ibland som om jag har blivit indragen i ett spel, ett högt spel som jag inte gillar att spela. Jag hatar allt vad spel heter likaså Monopol & Yatzy. Om jag vill spela ett spel så gör jag det. Men då vill jag också vara med och sätta upp spelreglerna. Jag vill INTE bli indragen i något jag inte har bett om.

Det enda jag egentligen vill, är att hålla på med hundar. Jag har en önskan att alla som vill får chansen hålla på med hundar. För det är inte alla som har den möjligheten även om de vill eller har en dröm.

Men tyvärr så verkar vissa har glömt varför de en gång hamnade i hunderiet. Man har lämnat gräsrötterna och skjuter snabbt och högt upp i luften/höjden. Så fort det börjar gå lite bra så vill man bara ha mera… mera … och mera… inte bara inom hunderiet utan också någon sorts makt. En makt över andra som egentligen inte borde finnas inom hunderiet.

För mig är ALLA lika värda, ingen mer och ingen mindre. Vi gör alla så gott vi kan.

Plötsligt blir man huggen i ryggen av en Pitbull och man märker snabbt att man inte är en vän, den vän man trodde att man var utan man är bara en bricka i ett spel. Man har helt enkelt bara blivit utnyttjad för den man är. För mig är detta en väldigt olustig och obekväm känsla. Skall det verkligen vara så svårt att vara ärlig, rak och lojal?

Skulle önska att vi kunde kliva ur denna ”dokusåpa” och leva här och nu. All förnedrings TV, verkar smitta av sig och det verkar som om man kan bete sig hur som helst, och säga vad som helst utan några konsekvenser. Att leva som en Robinson och skapa pakter, ja det ser vi ju all hur det slutar på TV’n.

Att vissa försöker styra andra är också en del av spelet. Det viskas och fnissas om hemlighter och annat.

En klok uppfödare i England sa till mig en gång; - Det är ingen hemlighet om mer än två vet. Så sant, så sant. Hundvärlden är liten, allt kommer fram, glöm inte det!!

Som jag sa tidigare så är jag som en Cavalier. Snäll godtrogen, naiv som gillar alla. Men endast tills motsatsen bevisas! För då blir jag en Japanese Chin, och då har jag lärt mig vilka som inte är snälla och vilka som bara utnyttjar en för den man är.

måndag 4 oktober 2010

50% UA OCH 50% INTE UA!

Så här ser statistiken ut på Japanesernas patella hittills i år 2010. Ser inte så bra ut! Eller hur? Patella är bara en del på en hund. Finns massor med andra saker att ha i åtanke när det kommer till hälsa och avel som t. ex hjärtat, ögon mm. Så vi får ju inte glömma det och tänka på helheten.

Vet inte om det är jag som är obekväm för vissa eller om det är hälsodebatten i sig. Fick idag ett samtal som gällde mitt tidigare inlägg i bloggen från igår, ”Att ta ansvar som uppfödare”.

Massor med människor ska tydligen ha ringt och beklagat sig över vad jag skriver i min blogg. Att jag hoppar på som den värsta buffel och kallar mina uppfödare kollegor för, hundhandlare. Det blir väldigt fel när man lyfter ur ett ord ur ett sammanhang. Jag har i min blogg inte nämnt varken hund eller person vid namn, så vem är det som känner sig så påhoppad?

Jag kan väl hålla med om att hundhandlare inte klingar positivt precis. Kanske var det fel ord att använda. Men om vi byter ut hundhandlare till oseriös, blir det bättre då? Vad jag menade var att vi kan ju inte kalla de som inte följer rasklubbens regler och rekommendationer för seriösa uppfödare, eller hur? Men vad skall vi då kalla de som varken följer klubbens eller SKK’s grundregler? Kanske behöver vi inte kalla dom något, vad vet jag.

Vi kan vända på det och se hur många mail och telefon samtal jag har fått där alla tycker att det var bra skrivit och att det tyckte att det var bra att någon tog upp debatten och vågar stå för vad man tycker! Att hälsan är viktig, för har vi inte den i grunden så har vi inget att avla våra förhoppningsvis fina och framgångsrika hundar på. Tyvärr vågar inte många stå för det utan det skickas i privata mail i stället.

Jag är inte rädd för att tycka, har aldrig varit det. Det är min fulla rättighet i detta land som vi kallar Sverige. Allt som står i min blogg är min personliga åsikt om diverse ämnen. Jag påstår inte att någon skall tycka som jag. Debatter är bra, debatter måste komma för att man skall få allt att fungera. Fungera på ett sådant sätt så att det passar alla. Och inte bara mig, eller dig.

Jag tycker faktiskt inte att det är ok att inte följa de regler och rekommendationer som våra rasklubbar sätter upp. Nu har Japanese Chin Sociteten rekommendationer på knän och hjärtan. Hade vi haft rekommendationer även på ögon som vi har på t. ex Cavalierer. Ja, då hade jag ju även fått ögonlysa mina Jappar. Ser inga som helst problem i det. Jag tycker att det är stor förbannad skam att det finns människor som bara sitter och gnäller på andra när de verkligen försöker göra sitt bästa, sitt allra yttersta.

Hur resonerar man då när man använder osunda hundar i aveln? Varför gör man det och hur kan man överhuvudtaget försvara det? Detta är några frågor som jag i alla fall har väldigt svårt att förstå. Vissa kombinationer kan kanske vara berättigade, men då måste det ju finnas en bra tanke bakom den gjorda kombinationen. För mig räcker det inte med att man säger
– Ja, men hon är ju så j-vla bra, hon vinner massor.

Känner man sig utpekad eller påhoppad av mig, så på ett sätt ber jag om ursäkt för det. Det var inte min mening. Min tanke med bloggandet igår var bara att visa hur det ser ut för Japaneser idag. Men varför känner man sig påhoppad? Jag har som sagt inte nämnt varken hundar eller personer. Ja, det är en annan fråga som man får ställa sig själv, eller hur?

Jag slår mig inte för bröstet att jag på något sätt är bättre än någon annan. Jag försöker bara göra mitt bästa som så många andra, med att följa de regler och rekommendationer som gäller, oavsett om det är Cavalierer, Japaneser eller någon annan ras vi pratar om. Jag föder givetvis och kommer givetvis föda upp hundar som tyvärr inte kommer att hålla måttet. Det kommer och gör vi alla som håller på med uppfödning. Men jag kan i alla fall gå och lägga mig på kvällen med ett gott samvete och känna känslan – Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde!!

Hur känner ni er, när ni somnar?

söndag 3 oktober 2010

CURRENT #1 IN SWEDEN!!

JWW-2010 ARANEL KENZO - 26 CC's
(Ch. Lanceian Pleasant Abi At Dekobras - Sleepyhollow Lida)

SWED CH. VOUGES INVINCIBLE
(Ch. Clopsville Jack Daniels - Ch. Vouges Ruthie)

Året är inte slut... allt kan hända.

Oavsett vad som händer så är jag såååå stolt över mina killar. Att "Jackoson" är en Black&Tan och ligger i Topp är hur kul som helst, och ovanligt för de helfärgade!

Att "Kenzo" som inte ens är 2 år har haft ett sånt fantastiskt år, ja vad säger man... Sådana här hundar får man bara en gång i livet. Det gäller att passa på och njuta av dom!! eller hur? ;-)

ATT TA ANSVAR SOM UPPFÖDARE!

Många uppfödare i Sverige är mycket ansvarsfulla när det kommer till uppfödning och avel. Vi är väldigt snabba med att slå oss för bröstet i Sverige och klanka ner på andra länder och kontinenter. Men även i Sverige, ja vad skall man säga. Finns de verkar inte bry sig och vad skall vi kalla dom? Hundhandlare?

Att ta ansvar som uppfödare är STORT, mycket stort. Inte bara för sina egna hundar utan även för sina valpköpare mm.

Blir faktiskt lite glad när jag tittade på avelsdatan som SKK har och finner att många uppfödare/ägare har börjat kolla upp hur hälsan är på sina Japanese Chins.

Första hunden kollades redan 2007-08-14 för att sedan i rask takt fylla på med flera hundar. Många är kollade de senaste 3 åren och många kom till då Japanese Chin Sociteten i Sverige beslutade på ett öppet styrelse möte att införa rekommendationer på vår ras som innebär att vi skall ha en känd status på våra hundars hjärtan och knän innan de går i avel. Mera utförligt hur det skall gå till och bestämdes finns att se på: http://www.japanesechin.se

Innan mötet tyckte några att detta var helt onödigt. Japanesen är en frisk ras och har vi inga direkta problem i rasen. De som tyckte så, kom inte på mötet. Vilket var synd. Men efter att ha varit inne på avelsdatan kan man lätt och enkelt se att:

Diagnos Antal
patella, ua 38 st
patella, lateralt grad-2 1st
patella, medialt grad-1 6st
patella, medialt grad-2 10st

38 hundar var utan anmärkning vilket är toppen. Blir glad i hela hjärtat att så många är kollade och att vissa nu börjar förstå vad det innebär att vara uppfödare med ansvar.

Men 17 stycken var inte OK. Hur kan man då säga att rasen är helt OK? Jag skulle vilja säga att 17 är 17 för mycket. Jag vet att vi inte kan komma ner till 0, men nu är inte heller alla hundar kollade. Ambitionen med att kolla upp våra hundar måste vara att i framtiden få de antal som är UA att växa och de som inte är det att minska. Att nå 0, nä, det går nog inte. Men vi har i alla fall börjat. Det finns många hundar som idag går i avel som inte är kollade. Varför?

Om en rasklubb sätter upp rekommendationer så är det för mig en regel. Alltså, man måste här ta ansvar inte bara gentemot klubben utan också för vår ras. Vem försöker man lura med att INTE kolla sina hundar. Valpköpare? Sig själv? Eller andra uppfödare?

Vad är vi rädda för? Rekommendationen har inte kommit till för att sätta dit någon eller vissa hundar. Den har kommit till för att vi måste ta hand om vår ras. Att göra det bästa vi kan för att få fram så friska och sunda hundar som möjligt.

Självklart så kommer det oavsett hur mycket vi kollar våra hundar, komma en och annan hund som får en anmärkning på det ena och det andra. Men om man har kollat sina hundar innan och följt alla rekommendationer så har man i alla fall gjort så gott man har kunnat för att förhindra problemen.

Det går inte att ha några garantier på levande varelser. Men handen på hjärtat alla mina damer och herrar. Inte vill vi väl föda upp underbara Japanese Chins som ser ut och beter sig på filmen nedan.

Tänk vad dessa hundar lider. Och deras ägare, dina valpköpare får ta allt ansvar för vad du har gjort.

Hoppas att trenden med kollade hundar kommer att öka och att vi blir fler och fler som tar ansvar och jobbar mot samma mål – Friska, sunda och fina hundar!!

SÅ TA NU ANSVAR!!