torsdag 8 augusti 2019

SÅ TOKIGT DET KAN BLI!

Lite för att återkoppla till mitt förra inlägg med hundpass och sånt så försöker jag kommer ner lite i antal hundar så att allt blir lättare både för mig och för de som snällt ställer upp och passar mina hundar när jag vill ge mig iväg ut och göra annat.

Men det är lättre sagt än gjort. En sak jag gjort är att inte para någon under detta året. Lite för att om jag gör det så av nån väldigt konstig anledning stannar alltid någon. Men också för att varför skall man para om man inte vill ha något nytt? Just nu behöver jag inget nytt, speciellt inte om jag skall få ner antalet lite.

Men sedan är det också så att stannar någon så stannar de. Har lite svårt att göra mig av med dem när de blir lite äldre och man har fäst sig vid dem. Många kan nog intyga att jag är inte den lättaste att lura av en äldre hund. Jag måste tänka, jag måste ge det tid. Men visst, vissa har lyckats och allt har blivit super bra när jag väl bestämt mig. Jag måste liksom bearbeta allt ett tag, ibland blir "ett tag" väldigt lång tid.

"Kenzi"

"Irina"

MEN, jag har länge funderat på om jag kanske skulle hitta några trevliga sällskapshem till "Kenzi" och "Irina" som är på bilderna ovan. Detta har tagit ett tag att bearbeta men så hux flux så dök det upp två damer som var intresserade av dem. Jag fick bestämma mig snabbt och även om det är känslomässigt jobbigt och att det gör ont i hjärtat så är det ändå kanske ett bra beslut att låta dem flytta. Jag bestämde mig då all info jag fick lät så himla bra, Jag lät nu hjärnan bestämma och inte hjärtat denna gång.  

När det kom till "Irina" så kom dagen och jag badade henne och gjorde henne fin inför besöket. Allt gick bra, "Irina" skötte sig och av vad jag kunde läsa av så verkade även damen i fråga glad i att äntligen få träffa henne. Jag bad henne fundera nån dag eller mer och återkomma. Vill aldrig att man bestämmer sig på plats direkt utan att man sover på saken lite. Det får inte bli något inpuls köp som sedan inte blir bra. Men vad händer... det hinner knappt bli morgon innan jag får ett samtal. Damen tackade för ett trevlig besök men förklarade att eftersom hon själv är lite äldre så kanske "Irina" på 2 år är och var lite för vild för henne att hantera. 

- Visst, "Irina" var super happy och vild när hon fick besök och var överlycklig över att få 100% uppmärksamhet. Men hon är ju faktiskt 2 år och inte riktigt så vild och glad hela tiden. Klart hon blev lite uppspelt med ett besök bara var för henne. Men jag förstod damen och accepterade till fullo hennes beslut. Men hör och häpna... hon har nu köpt en liten valp istället. Jag hoppas verkligen inte att den är allt för lycklig, vild och glad. Utan att den kanske mer ligger "halvdöd" på nån kudde så att det inte blir för jobbigt. 

När det kommer till "Kenzi" så var det också ett bra och trevlig besök. Detta bara nån dag efter att "Irina" haft besök.  Jag sa samma här att man får åka hem och fundera på om detta är rätt och att det inte blir någon impuls grej då "Kenzi" är 1 år och kommer förgylla hennes dagar många år framöver. Denna damen ville ändå lite ta med henne direkt. Jag propsade på att jag vill att man skall fundera lite. Förklarade dessutom att hon inte kan åka då hon måste besiktigas och sånt först. Och att detta intyg då inte får vara äldre än 7 dagar innan leverans. Damen förstod och åkte hem. Men vad händer.. det hinner knappt bli morgon innan jag får ett SMS där det stod: 

"Hej, Jag får tacka för besöket igår men jag får efter en natts funderingar tacka nej till lilla Kenzi. Din kommentar om att du inte vet om hon kommer att bli godkänd i besiktningen känns inte bra. Mvh XX"

Jag svarade bara - Det är helt ok! Jag orkade där och då inte riktigt förklara att jag inte kan veta om besiktningen kommer gå bra eller inte innan den faktiskt är gjord. Jag sa ändå när hon var här att jag inte tror att det skall bli några problem. 

Jag orkade där och då heller inte med mina känslor att jag faktiskt var beredd att ge bort dem. - Nä, nu fasen få de stanna. Jag orkar inte med att man velar hit och dit. Men jag är glad att jag stod på mig att ingen fick åka direkt för jag tror såhär i efterhand att det inte hade blivit bra. Kanske var det så att de inte vågade säga rakt ut att de inte gillade vad de såg, eller så var det kanske mig det var fel på. - Vem vet.. man måste ju faktist inte ta det jag har att erbjuda. 

Jag är nästan lite glad att båda tjejerna är kvar... - Vad sjutton, två mer eller mindre vad fasen spelar det för roll!? 
Nu till något helt annat. Fick idag frågan av en vän om jag visste någon som har ett trimbord tillsalu. Så är det någon som har ett så är ni välkomna att kontakta mig på mail eller på PM på Facebook. 

tisdag 6 augusti 2019

SÅ TACKSAM!

Jag blir ibland bara så glad och tacksam för det lilla. Eller egentligen inte det lilla för för mig är det riktigt stort. Vi får kanske ta det lite från början. 

Att ha hundar och kennel är ett 24/7 jobb. Det finns liksom inga röda dagar i en kennel ägares almanacka. Det finns heller inget som heter semester eller sommarlov. Man håller på hela tiden, lika mycket på julafton och midsommar som en helt vanlig grå tisdag. Ibland dag som natt.. 

Har man fler hundar som vi har så blir man också ganska låst. Jag är ju hemma med hundarna på heltid men ibland är det faktiskt lite skönt att bara komma ut ur huset och göra något annat. Men oftast när jag kommer iväg så skall jag till typ till England, eller på nån utställning eller så skall jag iväg och para en hund. - Asså, det blir ju inte riktigt någon semester då man har hundar med. Allt går i hundens tecken hela tiden. 

Att bara bryta vardagen med att mata hundar, plocka skit, skura och städa mm är faktiskt - Lyx, lyx, lyx för mig. Även om det bara är för en helg eller några dagar. Man behöver liksom ut och andas, få energi för att sedan kunna komma hem och känna att det faktist är roligt att torka piss. Jag vet, det låter galet men så är det faktiskt. 

Har precis kommit hem från England. Har varit där och dömt hundar och bott och umgåtts med goda vänner. Det blev typ fyra dagar vi var iväg. Men för att komma iväg dessa fyra dagar så krävs lite planering. Alltså någon måste ju komma hit och ta över mitt 24/7 jobb. Detta är inte lätt men vi har länge haft sådan lyx att Johanna har varit så snäll och tagit våra hundar. Hon har nu eget hem och egen familj så jag förstår att det inte är så kul att komma hit och passa våra hundar. Men för mig har det varit guld värt. Dels för att jag kommit iväg och för att jag vet att jag kan lita på Johanna och hon är uppvuxen här men hundarna så hon vet liksom vad som behöver göras. 

Jag brukar tänka att - bara hundarna kommer ut, får mat och vatten och har rent runt sig så löser sig resten. För resten kan jag ta när jag kommer hem och när jag får tid. Men jag förstår på de som passat vårt hus och hundar lite gjort det som ett heltidsjobb. För mig som är van med alla rutiner efter över 30 år med hundar så gör jag allt i farten och lite utan att veta om att jag gör det. Så jag förstår att när någon ny kommer hit så blir det en del att hålla koll på. 

Nu när vi skulle till England så skulle min moster Anne för första gången passa hundarna då Johanna med familj var i väg på en liten semester själva. Jag vet ju att Anne kan detta med hund då hon alltid typ haft hundar och har nu två små Japanese Chin pojkar. Jag var faktist aldrig orolig, detta trots att jag kan vara väldigt kinkig med vem som passar mina hundar. 

Men nu kommer vi till varför jag är så himla tacksam. För vårt flyg hem gick tidigt på söndags morgonen. Vi gick upp 03:30 för att flyga från Newcastle via Amsterdam. Både jag och Per var ganska möra när vi satte nyckeln här i dörren när vi kom hem. Vi öppnar, jag går in och allt ser precis ut som när vi lämnade huset. Kändes nästan som vi inte varit borta. Så skönt att inte komma hem till kaos efter en lång och tidig flygresa. Det var liksom bara att släppa ut hundarna och sedan lägga sig och vila lite. 

Men när jag väl sedan vaknade till och började packa upp våra väskor så får jag se att min bästa Moster Anne inte bara har tagit hand om hundarna hon har även tagit hand om huset. Det första jag ser är att bänkarna och fönsterbrädan i köket är kliniskt rena. - Det slutar inte där.... 

Mina innedörrar är blänkande vita, tvättstugans diskbänk glänser, kylskåp, micro och allt bara lyser. Asså kan man bli annat än lycklig. Jag är såå tacksam för detta. Hela tiden dyker det upp nytt där jag ser att hon städat och torkat. Ni som har hundar vet hur det blir och allt detta gråa dam som ligger som en matta överallt. Ibland känns det inte ens som att det är någon idé att städa. Att någon (i detta fall moster Anne) gör detta för mig betyder mycket. Jag vet, lite pinsamt att någon annan skall behöva städa min skit. 

I slutet av augusti åker vi igen. Denna gång på SEMESTER till Marbella. Anne kan nu rutinerna och jag hoppas att hon kan njuta lite av dagarna här och att hon inte städar ihjäl sig. För men hundar finns ju att göra om man vill.... - Har man inte jobb så skaffar man sig!!

- STORT TACK BÄSTA MOSTER ANNE FÖR HJÄLPEN!! 

onsdag 23 januari 2019

INGA VALPAR!!

- Hej Hej.. Det går bara längre och lägre tid numera mellan inläggen. Men man märker lite nu att det närmar sig vår och sommar då fler och fler mailar och frågar om valpar. Men jag säger redan här och nu att just nu har vi inga valpar och vi väntar i dagsläget inga heller. Men det kan ju ändras snabbt. 😀

VOUGES BOOTYLICIOUS - "Bibbi"
(Craigowl Coaster - Vouges Gracious) 

Men blir det Cavalier eller Japanese Chin valpar så kommer jag lägga ut dem HÄR. Så ni som är intresserade får gärna hålla lite koll där då jag inte har några listor på intresserade som vill bli med hund. Det kommer mail efter mail och många önskningar på hur valpen skall se ut och att den skall vara frisk och fri från alla dess olika sjukdomar. Så när efterfrågan är så stor är det helt omöjligt att skriva upp namn på olika listor.

Jag vill också bara tillägga att vi numera bara har Blenheim och Trefärgade Cavalierer. Förr hade vi även Black&Tan och Ruby. Det är många som skriver till mig om önskan om typ en Ruby tik så lika bra att klargöra detta också. Har förstått att det inte är lika lätt som det brukar vara att få tag på en Cavaliervalp vilket jag tror beror på många olika anledningar.

Mitt tips till er som jagar valp nu är att gå in på Cavaliersällskapets hemsida, HÄR. Där finns listor både på uppfödare och födda & planerade valpar. Var själv precis inne men listorna på födda och väntade valpar är helt tomma. Men bra att även hålla koll där. Annars så kan ni gå in på Svenska Kennelklubbens sida och klicka på länken "Köpa Hund". Där finns också listor på uppfödare som har valpar.

Som det ser ut just nu så har vi en och annan Japanese Chin (vuxen som yngre) som söker nya hem. Är du kanske intresserad eller vet nån som kanske är så är det bara att höra av sig. Jag hoppas och önskar verkligen att alla som vill ha en underbar Cavaliervalp hittar vad de söker. Ibland kan det också vara bra och vänta på att "rätt" valp och "rätt" uppfödare dyker upp....