HAPPY NEW YEAR!!

TÄNK PÅ ERA HUNDAR IKVÄLL!!

Varje år läster man i tidningar och på sociala medier som typ Facebook mfl att hundar sprungit bort i panik när det smäller vid 12-slaget. Alltid lika tråkigt när detta händer men man kan faktiskt göra MASSOR för att detta inte skall hända. 

Rasta din hund i tid på kvällen och låt den sedan stanna inne och hemma så att den inte har någon chans att rymma. Ha på tv'n eller radion så att hunden känner sig lite lugnare. Många hundar och andra djur mår riktigt dåligt under dessa tider med smällare och fyrverkerier. Så att avstå helt från att "smälla" är ju det allra bästa alternativet. 

Men om olyckan ändå skulle vara framme så har Svenska Kenneklubben HÄR lite tips på vad man kan göra och var man kan vända sig. 

- Gott Nytt År!! 

SOM DET BLEV....

När man var liten så sa man ofta (i alla fall jag) - Jag har inget att göra. Svaret man då oftast fick var - Ta katten i svansen och köra. Lika irriterande varje gång då man också oftast var lite på dåligt humör när man inte hade något att göra. 

Igår hade jag och Per lite av en "inget att göra" dag så vi drog till Mio möbler för att fördriva tiden lite. Hade väl direkt ingen tanke på att shoppa något men det blev så i alla fall. Vi shoppade loss på ett nytt stort matbord och 12 nya stolar. 

Gillar egentligen det bordet vi har nu, så det kommer bli svårt att skiljas från det. Men vår familj växer ju i en rasande fart så skall vi alla kunna äta middagar tillsammans i framtiden så är det bara att bereda plats för det. Allt kommer nu i slutet av januari och det skall bli så kul. Snart dags att börja planera för en familjemiddag!! ;)

BEDRÖVLIGT

Måste säga att jag blev riktigt besviken när jag fick se vad detta stora foderföretag skriver om vår ras då de skall försöka sälja på detta enligt mig skitfoder till våra valpköpare och Cavalierägare. Vi är många uppfödare som gör vårt allra bästa i aveln och Royal Canin verkar göra sitt bästa för att skrämma våra valpköpare så att de köper detta foder. Det lovar ju i stort sätt att matar man sina hundar med detta foder så är och blir de friska och kanske en si sådär 23 år gamla. 

Jag provade på foder från detta företag för många år sedan då jag stod i valet och kvalet att byta det foder jag då hade. Men jag bytte ganska snabbt till något helt annat då detta foder inte passade mina hundar alls. Snacka om att ha lyckats skräddarsy ett foder för min ras. Finns många bättre och nyttigare foder att ge våra hundar än detta. Vinner jag detta foder på utställningar så ger jag bort det eller så åker det direkt i soptunnan. Duger knappt att mata fåglarna med...   ;)

Riktigt hemsk text att läsa om man går in HÄR och läser. Nedan kan ni se lite utdrag på hur Royal Canin framställer vår ras, allt för att sälja .... riktigt beklagat och bedrövlig. - Dags för bojkott!! 

"Under den vackra, silkeslena pälsen har cavalier king charles spanieln känslig hud som lätt blir irriterad och infekterad och därför kräver extra omsorg. Det är också viktigt att känna till att rasen har anlag för övervikt och behöver massor av motion och hälsosam utfodring."

"Tyvärr är det också så att lika stort hjärta som en cavalier king charles spaniel har, lika stor är risken för att den ska råka ut för hjärtsjukdomar. Det kan röra sig om dålig blodcirkulation och nedsatt hjärtfunktion – och i slutändan hjärtsvikt."

"Cavalier king charles spanielns speciella huvudform gör att foderbitarna måste vara lätta att plocka upp. Förutom att bitarna i vårt specialanpassade foder är utformade med det i åtanke så har fodret en sammansättning av näringsämnen och antioxidanter som hjälper till att bibehålla en god hjärtfunktion"

FINAL COUNTDOWN

DAGENS

EN RIKTIG PADDA!!

VOUGES TRULY MADLY DEEPLY

(Ch. Clopsville Baileys - Vouges Gracious)

På bilden är blenheim hanen som nu närmar sig 3 veckor. Han är en riktigt tjockis, en riktigt padda. På varje sida av honom ligger hans två trefärgade systrar, Vouges Tribeca & Vouges Triss. Att ha valpar är faktiskt riktigt mysigt, speciellt när de är i denna åldern och man börjar se vad det börjar bli av dessa små. Så rogivande att bara sitta och titta och se när de sover, när de äter mm. Det är sedan det lite mer jobbiga börjar... 

Nu menar jag inte när de är runt 8 veckor och skiter och skriker efter mat hela tiden utan mer att hitta rätt hem och bra familjer åt alla dessa små. Jag erkänner men jag tycker just denna bit är lite jobbig. Bara detta att skiljas från dem men också detta med valpköpare. 

Det är en process och det är mycket fram och tillbaka innan det blir ett köp och att alla parter känner sig nöjda och glada. Att köpa valp är ju helt fantastiskt och väldigt spännande. Jag ser på mina valpköpare hur de verkligen längtar och redan älskar sin valp innan de ens känner varandra. En pirrig känsla och precis samma pirriga känsla vill jag som uppfödare få. Att allt känns rätt och att jag någonstans får "rätt" magkänsla att min valp verkligen har fått det bästa hemmet i världen. 

Själv skrev jag i veckan ett mail till en valpköpare som inte har hört av sig på ett tag. Frågade lite hur landet ligger då det nu är leverans och vi redan gått igenom pris, bilder mm. Kändes någonstans som ett bra hem till en av mina valpar men får då tillbaka att - Nä, jag har köpt en annan valp som jag skall hämta i mellandagarna. 

- Hum.. Ok, då var det inte rätt hem för min valp. För detta eviga tjat om bilder mm sedan hör man inte ens av sig utan köper en annan valp. Visst det står köparen fritt att köpa valpar från vem man vill. Men det ställer lite till det för oss uppfödare som har valparna. Nu har jag en liten Jappe hane som ingen familj har. Detta då jag har sagt nej till de som frågat då jag i stort sett redan hade lovat bort honom. 

Men det gör egentligen inget, jag är på något sett lite glad att han är kvar. Detta då jag fullkomligt älskar alla mina Jappe valpar. Kanske är det ödet som talar till mig att just han skall bli kvar. - Vem vet? Det får framtiden utvisa. 

ALL I WANT .....

GULLEPLUTTA

VOUGES ROIYARU ROMANSU

(Vouges Roiyaru Negai - Ch. Vouges Roiyaru Zama)

Jag vet inte varför jag har så svårt att skilja mig och släppa ifrån mig mina Jappe valpar. På något sätt känns det som om alla är mina och då bara mina. Men det funkar ju inte i längden att alla bara skall vara mina. Per bara tittar på mig när jag börjar snacket om varför den och den bara måste stanna. 

Nu är det i alla fall bestämt att denna lilla tjej snart flyttar ner till Skåne. Som ni förstår så var det ett tufft beslut av mig då hon är super gullig och super härlig. Men jag vet att det kommer bli bra och att hon kommer bli älskad i sitt nya hem.... vilket känns väldigt skönt!! ;)

LUCIA

VAD HÄNDER & VAD HAR HÄNT

I söndags hände något läskigt. Jag ligger i soffan på förmiddagen efter att ha matat och fixat med alla hundarna. Ligger där med min mobil och tittar lite på Facebook. Efter en stund känner jag att ögonen liksom blir trötta och att den lilla texten på min mobil börjar bli svårläst. Det blir sedan suddigare och suddigare. Riktigt obehagligt så jag går upp och får för mig att tömma diskmaskinen istället. Men min syn blir inte bättre utan tvärtom... Dessutom blir jag där och då med tallrikar i händerna helt snurrig, nästan som om jag skall svimma. Bestämmer mig då för att gå och lägga mig i sängen lite. Ligger där en stund och sedan är allt som vanlig igen. Måste säga att det faktiskt var riktigt obehagligt. Har inte känt av något sedan dess... 

Vad händer mer? Jo, igår var det beräknat att vi skulle bli "The Morfars 3.0". Men det blev inte riktigt som tänkt och nu går vi över tiden istället. Kanske blir det ett barnbarn i juklapp. Vi får se.. men spänningen och väntan är nu faktiskt helt ooooliiidlig. Både Molly & Jamie börjar nu få tänder och ja.. jag vet inte riktigt vad jag skall säga. Känns som om det snart är dags att börja tänka på moppe!! 

Jag och två av mina kusiner lussar hos vår farmor och farfar

Idag är det också Lucia och snart är det jul. Tiden går så fort att man inte riktigt hänger med. Mycket skall hinnas med innan jul. Skall på begravning på torsdag då min morbror tyvärr har lämnat oss i sorg och saknad. På lördag kommer min veterinär och sedan skall några valpar levereras är det väl tänkt. - Ja, det är något hela tiden. 

Har inte riktigt fått den där härliga julkänslan ännu. Vet inte ens om den kommer i år för tittar jag ut så är allt mörkt, vått och grått. Så himla tråkigt. Hudarna är skitiga och våta och jag gör inget annat är att svabbar golv och badar. Dessutom har vi en doft i detta hus just nu som inte går av för hackor. Mina tikar har nu i stort sett alla löpt (eller löper just nu). Från november fram tills nu har vi haft löptikar, den ena av löst av den andra och den ena stinker värre än den andra. Spelar ingen roll att det snart är jul och doftljusen brinner för full. De luktar skunk i alla fall. Med detta sagt så kan jag ju även passa på att säga att jag lite gått - All in!! Det kommer bli en spännande vår om man säger så... 

"Mindys" små valpar växer och frodas, tyvärr förlorade vi två av dem ganska snabbt. Vet inte riktigt vad som hände med dem men ibland är det så. Det finns liksom ingen förklaring. Tråkigt men sånt är livet. Att hålla på med hundar är verkligen ingen dans på rosor alla gånger.

- Trevlig Lucia till alla där ute!! 

BAKA, BAKA KAKA...

Idag på förmiddagen var Molly, Johanna & Billy här och bakade lite pepparkakor. "The Morfars" fick då tre stora fina hjärtan som jag nu hängt upp i köksfönstret. Dessa hjärtan skall symbolisera våra underbara barnbarn Jamie, Molly och "liten" som kommer till världen vilken dag som helst.  💖

PUSS PUSS...

Bröderna

Vouges Roiyaru Tsuyagoto & Vouges Roiyaru Koiji

Puss puss... Nu tar jag fredag - Trevlig Helg!! 

VART ÄR VI PÅVÄG??

Ingen har väl missat hetsen som blev när Åhlens använde sig av en liten söt mörkhyad kille som Lucia i sin reklam. När jag såg detta komma på Facebook så låg jag hela kvällen och läste alla hemska kommentarer som rullade in. - Vad är det för fel på folk egentligen?? 

Många av inläggen var så grova att jag tappade hakan. Det är heller inte barn som sitter fega och tycker till. Nä, det är VUXNA människor. Jag kunde ju inte låta bli att klicka mig vidare in på deras sidor och får då se att många av dem också är föräldrar till små gulliga barn. Alltså ärligt vad är det för fel på folk?

Man vill inte att ens egna barn skall bli mobbade, påhoppade eller utstötta i skolan, men man sitter själv och hatar och skriver en massa elaka kommentarer om andras barn. Helt otroligt att vuxna människor beter sig på detta sätt. Vad är det för förebilder egentligen? 

Läste precis ett inlägg som jag också delade på Facebook att en kille på 15 år nu skall vara skolans Lucia. Tycker det är starkt gjort av honom och även av skolan som låter honom kandidera som Lucia och därmed också bli vald. Varför måste vi alla vara lika? Vi är inte lika och det måste bara respekteras.

När jag läste detta inlägg så tänkte jag lite tillbaka på när jag var en sådär 10-11 år och hoppade upp på scenen och mimande till Carola och Främling. Jag minns inte då om föräldrar eller andra i skolan reagerade negativt på detta. Men det var det kanske... Men jag minns det inte så, snarare tvärtom. För jag fick göra om detta nummer året därpå då många önskade en favorit i repris.

Jag själv tänkte nog inte där och då på vad jag egentligen gjorde. Jag tror inte barn gör det, för barn föds inte med hat och fördomar. Det är vi vuxna som sedan formar våra barn och efter att ha sett kommentarerna på Åhlens reklam men den gulliga killen som Lucia så blir jag faktiskt rädd...

- Vad är det för framtid vi vill ha? - Vad vill vi att våra barn skall få för framtid? Det är dags att börja tänka nu och sluta med allt hat och elakheter... nu är det liksom nog.

- Peace, Love & Understanding!! 

ATT ÄGA HANHUND...

Den sista tiden har jag funderat mycket på detta med hanhundar och lite hur det kommer se ut för vår kära ras Cavalier King Charles Spaniel den närmsta tiden.

CH. ROSSBONNY CHEYANNE BRAVE

(GBCH. Cherokee Of Rossbonny at Delhaze - Rossbonny Magic Moments)

Men först vill jag lite förklara hur jag ser på detta att ha hanhundar rent allmänt. Själv har jag alltid haft mina egna hanhundar. Min första hane "Oliver", Ch. Rustik-Stazius skaffade jag -91. En härlig och fin hund men som faktiskt inte riktigt gav det jag ville ha. Så jag placerade om honom ganska tidigt i ett sällskapshem. Min andra hane "George", Ch. Rossbonny Cheyanne Brave kom till mig från England under -92 han var också en väldigt fin hund och gav också mer det jag ville ha. Han ligger bakom det mesta som kommer från mig genom tikarna Ch. Bazetts Creme Caramelle & Ch. Herrgårdscavaljerens Manga. Dessa två hanar har sedan dess följts av flera fina hanar hos oss...

Står här och fönar "Oliver", 

Ch. RUSTIK-STAZIUS

(Ch. Blommedalens Adagio - Hårskars Ninnoska)

Personligen gillar jag hanhundar lite, lite mer än tikar. Speciellt när det kommer till hundutställningar och sånt. Hanar är lite roligare där då de har mer ett jämt temperament och är i större utsträckning i bättre kondition hela året runt.

Detta då tikar löper ca 2 gånger om året vilket lite ställer till både hormoner, temperament och konditionen ibland. De fäller ur och blir lite grinigare än vanligt. Sedan skall de ju också kanske ta hand om små fina valpar vilket gör att de då blir borta från utställningar ett tag. Så med hanar har man alltid något att åka med och tävla mera året runt.

Själv har jag i första hand skaffat mina hanar till mig själv och då till mina tikar. Har liksom aldrig haft i min tanke att de skall bli någon slags allmän egendom. Men ibland blir det lite så då andra också vill ta del av vissa hanar. De vill då låna till sina egna tikar och få lite fina valpar. Men jag har aldrig haft något direkt behov att att mina killar ens skall gå i avel. Men visst är det kul när man får se fina avkommor efter sina hundar och att de också gör det bra både i avel, på utställningar eller som högt älskade sällskapshundar hemma i soffan.

Men att äga hanar är inte alltid lätt och har aldrig varit. Mina tankar inför kommande år är ju att när vi nu 1 januari 2017 får nya regler. Alla uppfödare har ju inte egna hanar så det kommer bli lite tufft de närmsta åren innan vi liksom kommer i fas med det nya programmet. Men när vi väl gör det så kommer det bli bra.

Men första året kommer en del hanar falla bort vilket gör att urvalet av hanar just där och då minskar. Alla hanhundar under 6 år som har haft fler än 5 kullar stoppas ju tillfälligt tills de fyller 6 år. Sedan har vi de som ännu inte fyllt sin kvot med kullar och de hanarna kommer ju ägarna spara på till sina egna tikar. Så väldigt många hanhundar under sex kan vi nog kanske räkna bort ett litet tag. Men allteftersom så fyller de ju sex år och då fylls ju kvoten av lovliga hanhundar på igen....

Sedan har vi de som är idag över 7 med hjärta UA men inte klarat sina intyg vid 8 år. Även här blir ett litet bortfall med den nya regeln, men samma här, allteftersom så fylls det ju på även här. Men nu i början kommer det bli tufft, i alla fall för de som kanske ingen egen hane har. Detta ställer ju mig och många andra som har hanhundar som är lovliga för alla på sin spets. Jag är ganska restriktiv med vilka tikar som jag lånar ut till. Men här kommer då detta eviga dilemma....

Tik ägarna ringer mig, inte jag dem. Alltså det är deras val och inte mitt. Men som hanhunds ägare har man ju också ett asvar att ta och här gäller det att tänka till. - Kan jag stå för denna kombination? 

Mina pojkar idag...

De ställer ganska höga krav och de vill heller kanske inte alltid riktigt förstå mina krav när det kommer till att låna ut dem. Jag tar te.x. 2000 i språng och sedan 2000/levande valp. Inte så konstigt kanske, tror alla tar ungefär lika. Jag sätter på mina parningsavtal att levande valp avgiften skall betalas när valparna uppnår en ålder av 3 veckor. Ganska generöst tycker jag för då är den mest kritiska tiden över. Oftast så vill tik ägarna gärna ha två parningar med en dags mellanrum. Detta är helt ok för mig men det står faktiskt ingenstans att de skall paras en, två och tre gånger på samma löp. Men man ställer givetvis upp och ibland händer det att tik ägarna ringer och vill ha en extra parning då tiken fortfarande är villig. Detta med 2000 i spång avgift är alltså ingen handpenning på kommande valpar. Det är en "serviceavgift" jag tar för att jag tar av min tid och att ha min hane redo enligt alla de regler som finns och att han är i kondition för sitt "jobb".

Många tik ägare betalar kanske inte heller sina valpar när de är på dagen 3 veckor. Även här helt ok med mig. Jag vet att det är svårt att få ihop det ekonomiskt när det kommer till hundar. Så en eller två veckor hit eller dit spelar för mig ingen roll. Men problemet uppstår när valparna hinner bli typ 6-7 veckor och man skall till veterinären och besiktiga valpar utan stamtavlor. Här blir det då stress vilket överförs på mig som hanhunds ägare att snabbt i sista sekund få in papprerna till Svenska Kennelklubben så att valpar kan besiktigas och sedan levereras.

Jag kryssar också sedan i NEJ på båda alternativen i parningsavtalet. Alltså nej till fri omparning om tiken går tom och nej till återbetalning om någon valp tråkigt nog skulle gå bort efter 3 veckors ålder. Förstår om detta svart på vitt låter hårt men jag skall försöka förklara.

Återigen är det tik ägaren som hör av sig till mig och inte tvärtom. De gör alltså ett val av hanhund. Min hane hoppar då på gör sitt jobb och jag då också mitt. Mer från mitt håll kan inte jag göra. Det är upp till tik ägaren att komma till mig och min hane på rätt dag. Jag som hanhundägare kan inte veta när tiken skall paras. Så går det tomt... vems är då felet? Oftast i detta fall så är det hanhundens fel, lite konstigt är det allt. Men det är så himla lätt att slänga till med att hanen är 9 år och säkert steril. Återigen, valet av hane var från början inte mitt.

När man lånar ut sina hanar så utsätter man honom också för en stor risk. En risk för att bli smittad av någon sorts sjukdom, virus eller bakterie som kanske till och med gör hanhunden steril. Har faktiskt hänt mig på en av mina engelska importer för några år sedan. Man utsätter sig också för andra smittor som kennelhosta, ohyra mm. Sedan har alla kennlar sin bakterieflora, en flora som de själva är immuna mot men tiken kanske kommer med en annan bakterieflora som mina hundar inte är vana vid. Ingen farlig bakterie, men som ändå kan ge en reaktion som i sin tur gör att mina hundar blir sjuka några dagar, typ lite magsjuka. Lite läskigt, speciellt om man har små nyfödda valpar i huset. De är känsliga och torkar ut snabbt vid te.x. diarré.

Sedan när man har flera hanar och en hane får para gör ju honom väldigt stolt och mallig. Det blir då lätt lite oro i flocken och kanske lite gruff pojkarna emellan. Nu är mina snälla mot varandra men visst tuppar de sig lite och springer runt på tånaglarna som om de vore störst, bäst och vackrast!!

Så allt är faktiskt inte helt smärtfritt och blir det sedan valpar och det visar sig att någon av dessa bär eller har någon sjukdom eller defekt så är det givetvis hanhunden som hängs ut som problemet i kombinationen. Tikarna och tikägarna slipper oftast lindrigt undan i dessa lägen. Vill liksom bara förklara att det är ett stort jobb och ansvar som ligger bakom att ha en hanhund i avel. Själv skall min hane också borstas, badas, matas, meriteras, försäkras, vaccineras, hälsoundersökas mm vilket inte är gratis men vilket man självklart gör om man har hanar i avel. Vissa tikägare kräver också mer hälsoundersökningar på hanarna än vad de gjort på sina egna tikar - Mycket märkligt!! 

Att andra håller hanar åt kennlar som bara har tikar skall ses som en tillgång och inte som att man skall ha rätten till dem när man vill och till vilken kostnad eller villkor man vill. Att ha hanar medför faktiskt en massa jobb. Hanar är liksom hanar och kanske är det därför många kennlar väljer att bara ha tikar hemma. Säger ju sig själv att det är lättast så, eller hur...?

Jag vet inte riktigt hur det kommer se ut i praktiken nästa år. Men jag hoppas att det går bra och att det inte uppstår några större problem eller hinder. Att vi tillsammans kan sammarbeta och föra rasen in i framtiden på allra bästa sätt.  Men jag har själv stött på lite vad som komma skall. Detta då jag frågade på en hane som är under 6 år och fick då till en början ett ja. Men man ändrade sig senare och jag har nu fått mitt första NEJ någonsin till att låna en annan hane som inte är mina egna. Detta då hanhundägaren själv givetvis vill ha de kullar hanen nu får ha fram tills han fyller sex år. Jag har full förståelse för detta så att få ett nej i detta läget känns ändå helt ok faktiskt. Jag hade nog gjort precis samma. För vem vet hur framtiden ser ut...

Men tyvärr så har jag i efterhand nu fått höra att så inte riktigt var fallet. Finns tydligen en annan anledning till att jag fick NEJ. Man skyller då givetvis på det nya hälsoprogrammet och kommer då på ett snällare sätt undan med ett nej. Detta känns givetvis väldigt tråkigt, men det är ingen ide att gråta över spilld mjölk. Finns fler fina och bra alternativ att använda. Men den nya anledningen till att jag fick NEJ tar jag faktiskt väldigt personligt då jag nu fått höra att hanen ifråga erbjuds till andra tikar i Sverige. - Hum... 

Ja ja... att behöva säga nej till någon är verkligen inte lätt. Man känner sig alltid elak och som om man typ är bättre än alla andra. För indirekt säger man ju att tiken inte skall gå i avel, i alla fall inte med någon av mina. Man vill liksom inte vara dum och man vill heller inte hamna i konflikt. Men man måste gå på sin magkänsla och göra det som känns bäst för en själv. Man måste kunna stå för kombinationen och gör man inte det så är det bäst och ärligast att förklara varför man säger nej. Själv hatar jag att säga nej och önskar att jag bara kunde säga jaaaa till alla. Men nu är det liv vi jobbar med och med det följer ett ansvar, ett stort ansvar. Ibland känner jag inte för att ta ansvar och då är det hur tufft det än är bättre att bara säga - nej.

Så det kommer inte bli lätt och det är inte lätt att ha hanar i avel. Vill liksom förklara lite hur jag gör och hur jag ser på detta med hanar. Vet inte om man kanske får lägga upp allt på ett annat sätt framöver, tänker då på höjd parningsavgift mm. För jag har redan hört att priset på Cavaliervalpar troligtvis kommer stiga...

- Kanske skulle jag göra som många andra, bara ha tikar hemma i framtiden!!! 😜

SÅNT ÄR LIVET

DAGENS

FÖRSTA BADET

VOUGES ROIYARU TSUYAGOTO

(Vouges Roiyaru Negai - Ch. Vouges Roiyaru Zama

Idag har de små Jappisarna fått sina första bad. Kaxiga som attan stod de bara där och njöt av strålarna från duschen. Nu är de fluffiga och fina alla tre. Kanske skulle jag nu försöka få till lite "riktiga" kort på dem. Svårt då de inte är stilla en sekund, men jag skall göra ett försök...   😜

LOVE MY LIFE

SELFIE

Jag och lilla Molly passade på att ta en selfie idag när mamma Johanna körde morbror Jens och hans Kristin till flygplatsen då de skall iväg och mysa i Paris. Alldeles rosig om kinderna var hon när hon kom och vi har dansat, gosar, sjungit, tittat på tecknat, ätit yoghurt mm....

NU ÄR DOM HÄR!!

Jag hade inte riktigt planerat min dag i valplådan idag. Men det hade tydligen lilla "Mindy", Vouges Gracious gjort. Strax efter 09:00 kom första helt utan förvarning. Sedan rullade allt på precis som det skall göra. På bilden ser ni en av dem alldeles nyfödd, nästan helt svart nos har hon redan också....   😃

Tur man ändå är hemma och på något sätt alltid är redo när allt väl sätter igång. Men visst blir det lite villa upp och ner när man inte riktigt är förberedd men av någon konstig anledning så löser det sig alltid. 

6 fina valpar har idag kommit till världen, 1 Tricolor hane, 1 Blenheim hane, 2 Tricolor tikar och 2 Blenheim tikar. Stolt pappa är vår "Bailey", Ch. Clopsville Baileys. 

Nu skall det bli väldigt spännande att följa dessa framöver. Just nu ligger de tryggt och varmt inne i vårt sovrum och "Mindy" är mammigare än mammigast.... 

"MIN HUND"

När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ”ditt barn”, och oavsett antalet skor jag tuggade sönder, och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När än jag var ”dum hund”, pekade du ditt finger mot mig och frågade ”Hur kunde du?”- men sen mjuknade du och la mig på rygg och gosade med mig.  

Det tog ett litet tag längre för mig att bli rumsren än väntat, för du hade väldigt mycket att göra, men vi fixade det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt intill dig och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på ditt stadiga andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här. Vi gick långa rundor i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för ”glass är inte bra för hundar” sa du).  

Jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagarna. Stegvis började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och du lade mycket tid på att leta efter en ”människo” vän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem och när du blev kär blev jag lycklig för din skuld. Hon, numera din fru, är inte en ”hund-människa”- men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, och visade tillit och lydde henne.  

Jag var lycklig därför att du var lycklig.  

Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade och jag ville ta hand om dem jag också. Det var bara det att du och Hon var oroliga att jag skulle skada dem, och jag fick spendera mesta delen av min tid bannlyst till ett annat rum eller en hundbur. Åh vad jag ville älska dem, men jag blev ”fånge i kärleken”. När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på sina egna ben, petade fingrar i mina ögon undersökte mina öron, och kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dem att göra och deras beröringar - ditt kel med mig var numera så sällsynt- och jag skulle försvara dem med mitt liv och det så behövdes.  

Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten. Det var tider då andra frågade om du hade hund, och du visade stolt dem foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. Dom senaste åren svarade du bara ”Ja” och bytte sen samtalsämne. Jag hade gått från att vara ”Din hund” till ”bara en hund”, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.  

Nu har du en ny karriärsmöjlighet i en annan stad, och du och De ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din ”familj”, men där var tider då JAG var din enda familj. Jag var jätte glad över bilturen (som i början av vårt ”förhållande”) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa ”Jag vet att ni kommer hitta ett fint hem till henne”. Dom skakade på huvudena och gav dig en ansträngd blick. Dom förstår verkligheten för en medelålders hund, även med ”papper”. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls under tiden han skrek ”Nej pappa!!! Snälla låt dom inte ta min hund!” Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap, och respekt för liv! Du gav mig en ”hejdå” klapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också. Efter att du gått sa de snälla flickorna att Du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem.  

Dom skakade sina huvuden och sa ”Hur kunde Du?” Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sen.  

I början då någon passerade min bur, bubblade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var NÅGON som brydde sig, NÅGON som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.  

Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt i korridoren in i ett separat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som nu skulle hända, men det var också en känsla av frihet och lätthet. ”Kärlekens fånge” hade nu kommit till sitt slut. Av min natur var jag orolig för henne.  

Jag kände igen obehaget och tyngden hon bar, och det känner jag till, på samma vis jag kände till alla dina obehag och ledsamhet. Artigt och snällt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder.  

När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade ”Hur kunde du?”. Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa ”jag är så ledsen ”.  

Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv- en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade, försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt ”Hur kunde du?” inte var riktat mot henne.  

Det var du, min älskade husse, jag tänkte på.  

Jag glömmer dig aldrig och kommer vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta vara så lojala mot dig som jag har varit!