BEHÖVS DET BARA EN?

Som hanhunds ägare så blir man lite förvånad ibland över hur många tänker. Tror att de som har hanhundar i avel har tänkt samma som jag, någon gång i alla fall. Det som förvånar mig mest av allt är att det även finns hanhunds ägare som själva tänker på detta sätt.
-------------------
Exempel 1:
Om man är på en utställning eller på någon annan plats och frågar en hundägare.
Fråga: - Åh, vilken fin hund du har, vem är den efter?
Svar: - Tackar, hon är efter Multi Champion "Pluto".

Min tanke: Jaha, undar hur det gick till när denna hund föddes. Den har bara en pappa men ingen mamma!?
-------------------
Exempel 2:
Om en hund blir sjuk (hjärtfel, syringo eller nått annat) så säger man.
- Ja, men det är ju inte så konstigt. Den är ju efter Multi Champion "Pluto". I den stamtavlan ligger ju det och det och...

Min tanke: Har inte denna hunden heller någon mamma?
------------------
Exempel 3:
Men om man vänder på det lite. Och någon har en vinstrik hund som kanske är Årets Hund eller något annat storartat, och man frågar:
Fråga: - Åh, vad roligt att han vann och blev årets hane, Grattis!
Svar: - Tackar, det är jätte roligt, han är efter "min" Multi Champion "Lady"!

Min tanke: Men, vad hände med pappan här?
-----------------
Exempel 4:
I annonser kan man ibland se.
Multi Ch. "Lady" efter den vinstrika Multi Ch. "Pluto", väntar valpar!

Min Tanke: Nu har vi glömt mamman IGEN!
-----------------
Exempel 5:
I andra annonser kan man se
Vi väntar valpar efter Multi Ch. "Pluto" som är gammal och hjärtfrisk.

Min tanke: Skulle vara spännnde och se när HAN valpar! Hur ser denna stamtavlan ut när det bara finns en förälder? Om det nu mot all förmodan finns en mamma med. Hur ser då hennes hjärtstatus ut?
----------------
Exempel 6:
En tikägare åker och parar sin tik med en hane. Tiken går tom. Tikägaren ringer till hanhunds ägaren och frågar.
Fråga: - När hade din hane valpar sist? Min tik är tom. Kanske skulle du kolla upp din hane.

Min tanke: Hum, varför kan det aldig vara fel på tiken om hon går tom?! Eller att man kanske parade på fel dag?
----------------

Man kan fortsätta med flera exempel om och om igen. Oftast får man höra att om något är negativt på valparna så är det alltid hanhundens fel. Men om valparna är friska och vinstrika så får mamman till valparna äran, och pappan glöms bort.

Är det inte så att både mamman och pappan gör lika jobb? Hos oss människor så pratas det en hel del och jämlikhet osv. Men var har vi den i vår hunduppfödning?

När jag var liten så fick jag berättat för mig att det behövdes två. En mamma och en pappa för att jag skulle bli till. Hur enkelt som helst. Måste väl vara samma på hundar, hästar & kor?

Bara en tanke från mig som är en stolt hanhunds ägare!

DANSA SOM OM INGEN SÅG DIG!

Jag kommer att bli lycklig när...

Man övertygar sig själv om att livet kommer att bli bättre efter det att man gift sig/fått en sambo, fått barn, sedan fått ett till. Sedan är man frustrerad över att barnen inte är gamla nog att vara mer tillfreds och man vore mer tillfreds om dom vore det. Efter det så är man frustrerad över att man har tonåringar man måste klara av att hantera. Man kommer verkligen bli glad när dom är ur det stadiet. Man intalar sig själv att livet kommer att bli fullkomligt när ens partner skärper till sig, när man skaffar en bätte bil, när man kommer iväg på den där resan när man är pensionerad. Sanningen är att det inte finns ett bättre tillfälle att uppskatta livet än just nu. Om inte nu, så när?

Ditt liv kommer alltid vara fullt av förändringar . Det är bäst att erkänna för sig själv och bestämma sig för att vara lycklig ändå. Lycka är vägen. Så, värdesätt varje ögonblick du har och värdesätt det ändå mer för att du får dela det med någon speciell, speciell nog att spendera din tid med ... och kom ihåg att tid inte väntar på någon .

Så, sluta vänta ...

Tills din bil är färdigbetald.

Tills du skaffar ny bil eller nytt hem.

Tills barnen flyttar hemifrån.

Tills du börjar plugga igen.

Tills du slutar plugga.

Tills du går ner 10 kg.

Tills du går upp 10 kg.

Tills du blir gift.

Tills du skiljs.

Tills du får barn.

Tills du går i pension.

Till sommaren.

Till våren.

Till vintern.

Till hösten.

Tills du dör

Det finns ingen bättre tid än just nu att vara lycklig. Lycka är en resa inte en destination. Så arbeta som om du inte behövde pengar, älska som om du aldrig blivit sårad och dansa som om ingen såg dig.

En som alltid dansar,
Clopsville Baileys

"OH MAMA" - VI H(V)ANN

Fredagskvällen gick i högt tempo, Per han kom hem vid 3-tiden, sov en timma (för att orka med morgondagen) och sedan övningskörde han med Jens. Vi åt lite grönsaker och sedan var det dags att börja förbereda hundarna för morgondagen. 6 hundar blev ordentligt borstade, tvättade och fönade. Kvällens arbete var klart vid 10 och snabbdusch och sedan i sängs. Somnade vid 11.

Klockan 2 på natten gick larmet igång, herregud va é jag? Man fattar verkligen ingenting. Först klockan 2:30 gick vi ur sängen, ut med alla hundar så att de fick rasta sig ordentligt. Sedan in i duschen och få sitt morgonkaffe (eller kanske "nattakaffe" är bättre i sammanhanget).

Närmare 4 så startade vi bilen och färden mot Stockholm började. Resan gick bra och vi var framme vid 07:30 så vi behöve inte stressa. På vägen så lyssnade vi på en ljudbok. Henning Mankels "Kinesen". Eftersom Per körde som vanligt så missade han inget av ljudboken men jag somnade och vaknade från och till. Boken var riktigt bra (det lilla jag hörde).

Själva utställningen tyckte jag var väldigt bra gjord. Cavaliersällskapet hade även en inofficiell utställning samtidigt för valpar och veteraner för alla raser. Så mycket människor och hundar var på plats.

Vi är VÄLDIGT nöjda med våra resultat. Jättekul var det också att Vouges Lennon vann och blev Bästa Valp igen. Det var många valpar anmälda; 30 stycken. Han var även Bästa Valp på Specialen i Sundsvall i höstas. Grattis till ägarna Carina Snögren & Susanne Persson i Tierp. Ni jobbar på bra med Lille "Loffe", lycka nu till i fortsättningen med honom.

Vår Lille och vilde "Bailey" vann Junior klassen och slutade som 2:a Bästa hane med Cert. Hur kul som helst. Roligt är att vinna med en annan uppfödd hund för då blir så många glada. Både ägare och uppfödare. Flera som kan dela på en vinst!

Annars så vann "Jojo", Vouges Jocelyn sin klass och "Lotta", Vouges Charlotte vann öppen klassen och slutade så nära att få sitt sista cert. Men, men... nära skjuter ingen hare. Det är bara att kämpa på. Det var många hundar i samtliga klasser igår, så man får inte ta något för givet.

Efter utställningen så var det dags för andra priser. Det blev nästan som en Oscars eller Grammis gala. Årets vinstrikaste hundar skulle få pris. Vi fick äran att hämta två av dem. Årets Black&Tan med "Jackson", Vouges Invincible och för Årets Tik på "Riah", Ch. Clopsville Cimmaron. Priserna bestod av vandringspriser och en fantastik fin och stor rosett.

Jag fick också en VÄLDANS fin present av Lena & Thomas. Eftersom de har samma kärlek för Vouges Charlatan som vi har, hade Lena gjort en jättemålning (säkert 2 meter bred och 1 meter hög) på "Teddy" från ett foto Lena tog förra året. Gösta Petter så glada vi blev (Per han visste redan om den hemliga presenten, eftersom han och Johanna hade hälsat på Lena och Thomas under veckan). Jag kan lova att den tavlan kommer få en riktigt speciell plats, både i vårat hem och i våra hjärtan (sicken alla Hjärtans Dag present)

Tavlan på Teddy, Vouges Charlatan
Målad av Lena Svalling-Ekdahl

Sedan var det bråttom hem. Vi hade sagt innan att kommer vi inte från utställningen vid 15:00 så kommer vi att missa Melodifestivalen. Men - We did it! eller kanske skall jag säga Per, eftersom det är han som kör. (Jag bara sover) 19:30 körde vi in på våran infart och snabbt in och släppa ut alla hundarna. Johanna hade skött om gänget hemma under dagen, så allt gick väldigt smidigt då allt redan var fixat.

Vi fixade till lite att käka medans hundarna rastade av sig och 20:00 så var det bara att hoppa upp i soffan och njuta av dagens bravader och Melodifestivalen.

Våra 2 favoriter gick i alla fall vidare, Måns direkt till finalen och Lili & Sussie till andra chansen. Kan Lili och Sussie's låt bli en hit som deras hit "Oh Mama" - vi får hoppas det..

Över 100 mils körning har vi bakom oss, del 2 av Melodifestivalen är avslutad och Cavalierfolkets egna "melodifestival" för helgen är avslutad... En härlig "Alla Hjärtans Dag" har skridit mot sitt slut...

På "Alla Hjärtans Dag" brukar man ju tillägna några minuter en tanke eller några ord för de som betyder mest för en... det skall vi också göra... En bunt kärringar, närmare bestämt!!

Fröken Munter, Fröken Henningsson-Viberg, Fru Karlsson, Fru Sundqvist, Fröken Andersson (x2), Fru Svalling-Ekdahl, Fru Lönnqvist, Fru Karlsson och även "Fröknarna" Lindberg och Forsberg. Äsch till alla Fröknar & Fruar - vi önskar er alla en riktigt god "Alla Hjärtans Dag" i efterhand...

Clopsville Baileys, - "Bailey"

FREDAGSFRÄCKIS

Hundutställning imorgon, skall köra en massa, massa mil... *pust*... I pausen mellan tvättar och föning - levererar vi här 2 fredagsfräckisar (i brist på tid och inspiration att skriva)...

Ni som kommer imorgon - lycka till - så ses vi!!

VARFÖR LYSSNAR INTE MÄN

Fru Johanssons diskmaskin gick sönder och hon tog kontakt med en servicefirma, som lovade skicka en tekniker nästa förmiddag.

Fru Johansson hade avtalat ett möte samma förmiddag och instruerade därför teknikern:'Nyckeln ligger under dörrmattan. Laga diskmaskinen och lägg fakturan på bordet. Ni behöver inte vara rädd för hunden, han kommer inte att röra er. Men tala absolut inte med papegojan!'

När teknikern anlände dagen efter, fann han nyckeln under dörrmattan, öppnade dörren och stod öga mot öga med den största och mest skräckinjagande hund han någonsin hade sett (Lukas). Hunden var dock genomsnäll och tittade lugnt på, medan teknikern lagade diskmaskinen. Papegojan däremot kastade nötter på honom, skrek, skällde och överöste honom med obsceniteter.

Tillslut kunde teknikern inte bärga sig längre och röt åt papegojan:'Håll käften, din fula, jävla kråka!'

Då svarade papegojan: 'Hugg, Lukas! '

VARFÖR KAN MÄN ALDRIG LYSSNA PÅ VAD KVINNOR SÄGER?!

FRU KARLSSON

Till min älskade vän, Fru Karlson.

Skulle inte tveka en sekund på att låta en femte hund flytta till dig. Jag vet att du tar hand om dina hundar på ett mycket proffsigt sätt. Fina hundar har du och ett gott sammarbete har vi.

Du skyddar dina hundar precis som jag, även om vi inte har Vargar i våra trakter så är vi lika måna om våra hundar båda två. Tyvärr kan vi inte skydda våra skönheter från alla rovdjur/faror. Att hålla dem i Tip Top dag efter dag är en omöjlighet, vi gör alla bara så gott vi kan. Eller hur!?

Stå på dig Karlsson, annars gör någon annan det.

//Kram

CHINART MARJA DMITIEWNA - DEL 2

I ett tidigare inlägg i bloggen så berättade jag att lilla "Marja" har börjat löpa. Nu har vi tagit det ett steg längre.

Var lite orolig/spänd för hur parningen skulle gå. Men jag hade bestämt mig för att lita på "Bubu", då han har haft valpar i England tidigare. Så för honom var jag inte speciellt orolig. Men hur skulle det går för lilla "Marja" då? Har pratat med några Japanese uppfödare om att para Japaneser. Fick lite olika svar; - Det brukar går bra. - Det kan vara jobbigt som f-n att få i ihop dom. Det sista var inte så roligt att höra, då lilla "Marja" te.x inte är den lättaste att klippa klorna på. Hon kämpar förbrilt för att komma loss. Hon har en stark vilja.

Ja, ja det får gå som det går. Köket rensades på hundar så att endast "Marja" och "Bubu" var där. Det tog några varv på köksgolvet. "Marja" först och sedan "Bubu" efter med ett konstigt pipade läte. Plötsligt stannar "Marja" till och "Bubu" hoppar på. Han kämpar som en liten kanin. Några sekunder senare så sitter dom ihop. *Puh* Det gick mycket bättre än vad jag hade trott.

Även tiden som de satt ihop så var båda väldigt lungna och snälla. Jag fick se en annan sida av lilla "Marja". Hon är annars vårt lilla bustroll som ALLTID får sin vilja igenom.

"Marja" & "Bubu" är nu parade två gånger. Så nu är det bara att vänta några veckor, för att sedan se OM det var enkelt att para Japaneser.

"Marja" ca 8 veckor

HAR JAG RÄTT ATT TYCKA ATT MIN HUND ÄR FUL?

Det här med bloggar har blivit som en trend på flera hundsidor. Jag bloggar gärna men läser även gärna andras bloggar. Tycker faktiskt att det är rikitigt kul. Eftersom "många" inte uppdaterar sina hemsidor så ofta så uppdateras bloggarna desto oftare.

Härmodagen så fick jag se MIN hund på en bild i en blogg. Texten var väldig gulligt skriven då ägaren till bloggen även äger en dotter till min hund. Min hund heter Ch. Vouges Justin.

Eftersom "Justin" inte längre bor hos oss så var det länge sedan jag både såg och träffade honom. Så att se en nytagen bild på honom var riktigt roligt. Det som var mindre roligt var att han inte var speciellt bildskön. "Justin" är ingen ungdom längre, han åldras med värdighet, och det syntes på bilden. Han sitter som en "bov" bakom ett galler, oborstat och ser ut att ha ett bakåt slick med ton av wax i pälsen. Vad är då konstigt med det? Så ser mina hundar också ut till vardags ibland.

Men när jag presenterar mina hundar så försöker jag ALLTID göra så gott jag bara kan. Hela vägen försöker jag presentera mina hundar så gott jag kan. Anlita den bästa fotografen, se till att hunden är ren och fin. Detta gäller både på utställningar och inför en fotografering. Jag skulle aldrig i hela mitt liv sätta in en bild på mina hundar på vår hemsida eller i bloggen som jag inte känner att jag är 110% nöjd med. Eller ställa ut en skitig hund.

Bara för att "Justin" inte gör sig till sin rätta på bilden har inget med fotografen att göra. Ser han ut så, så ser han ju ut så. Men då måste väl ändå jag ha rätt att säga att min hund, "Justin" inte var fin på kortet. Jag tycker inte att det är något konstigt i det. Eller? Den enda jag har diskuterat detta med är med den som idag har "Justin".

Ägaren till kortet och bloggen har inte gjort något fel. Ägaren tycker säkert att att det är roligt att få presentera pappan till sin hund i sin blogg. Helt ok för mig, nästan lite gulligt.

Men att det skall bli som jag har skrivit tidigare, "En gås av en fjäder" är väl konstigt. Jag måste väl ändå ha rätten att tycka vad jag vill om mina hundar.

En bild på Ch. Vouges Justin som jag minns honom
(Ett scannat foto taget av: Leni-Louise Nyby)

ÅRETS HÖJDPUNKT - DEL 1

Flera, flera veckor innan har det skrivits tablåer upp och tablåer ner. Det finns SAMTLIGA ingredienser med, något för alla - helt enkelt. Ramaskri, vinnartippade, kollapser - ja allt som hör till denna händelser. INGEN har väl undgått att just igår var det dags för första delfinalen av Melodifestivalen.

Mycket var nytt - inte bara reglerna, som tydligen svenska folket hade totalt förkastat (i allafall enligt Expressen och Aftonbladet). Inte för någon har frågat mig, men man kanske inte är en del av det svenska folket. Vi hade dessutom en ny programledare, Petra Mede, som ersatte Kristian Luuk.

Vissa hade tappat rösten, lite gruffel var det bland andra deltagare och hur skulle Petra Mede kunna mantla programledarrollen. Ja, det var sådär oerhört spännande, som det bara kan vara när årets höjdpunkt startar med delfinalen som utspelade sig i Göteborg.

Nu för tiden tittar nästan varje svensk, över 3 milj tittare, vilket gör Melodifestivalen till en av de mest sedda programmen över året. Inte många år sedan, så var Melodifestivalen mest för 10-12 åriga tjejer (som fortfarande drömde om att bli *stjärna* och de flesta bögar i Sverige, som också de drömde att de var *stjärnor*... skillnaderna på tjejerna och bögarna är att tjejerna växte upp och insåg att så skulle aldrig bli fallet...

Alla andra människor såg Melodifestivalen, men utåt sett så gjorde man det tillsammans med barnen och man skulle ABSOLUT INTE erkänna detta veckan efter på jobbet.

Klockan 1 minut i 8 så bänkade vi oss hemma hos Erica tillsammans med norskorna som varit på besök hos oss i helgen. Norrmännen som nästan inte vet om Melodifestivalen, var förundrade över att det var SÅ stort i Sverige.

Låtarna spelades en efter en och Petra Mede försökte verkligen göra sitt yttersta för att mantla rollen efter Kristian. Fast än att vi bara var 5 framför tv-n så fanns det 1.000 olika åsikter om uppträdanden.

Något väntat så blev Alcazar vidare till finalen, lite mer oväntat var väl att Emilia skulle komme med. Af Ugglas var häftig, hon tog oss tillbaka till Janis Joplin-eran. Däremot så fick Shirley inte plats i finalen, hon kom sist och tidningen skrev att hon kollapsade och storgrät lämnades scenen.

Hela morgonen och fram till lunch har det ånyo skrivit sida upp och ned om den stora händelsen, vissa älskar Petra Mede, andra tyckte att "-visst var det bättre förr och Kristian kan man bara inte ersätta"...

Nu så har redan gårdagens nyhet slagits ut av en ny... nakna poliser har poserat med sina tjänstevapen... ja, där ser man vad fort det går...

Vi i hundvärlden har också vi våra "mini-festivaler", det pratas och förbereds flera, flera dagar innan, spänning stegrar stegvis och kulimineras på en gräsplan, oftast på en Lördag, men ibland även på en söndag.

Skillnaden är dock att, istället för 5 personer i soffan, så sitter runt 100 personer runt en ring. Alla har de åsikter om framförandet och alla har sitt att säga.

Efteråt, på vägen hem, byggs rubrikerna upp... Ramaskri, vinnartippade och kollapser - javisst vi har detta vi också... vi kallar inte vårt för melodifestivalen, vi kallar dem helt enkelt för hundutställningar...

Nästa helg så kommer Årets Höjdpunkt del 2 på tv och våran mini-festival är i Stockholm på lördag... Undrar vilken som skapar mest eftersnack..