FREDAGEN DEN 13:DE

Är inte speciellt skrock full men är det ändå inte något speciellt med denna dagen. Hitills har allt går bra... Peppar, peppar. Gäller att hålla sig på mattan idag.

Just nu snöar det här, och det är svinkallt ute. Hundarna vill inte vara ute i snålblåsten. Japaneserna verkar tänka att shit, hoppas vi snart kommer in så att vi kan kissa...!!?

Våra valpar växer och frodas. De är väldigt söta, i denna åldern. De är mellan 5-6 veckor gamla. De äter som hästar, skriker när det ser mig stiga upp på morgonen. Tänk vad dessa små krabater ännå lär sig.

Igår fick jag med mig Per en runda till IKEA. Han är inte den lättaste att få med sig till sådana ställen. Skulle jag fråga om vi skall ta en sväng till Mediamarkt, Siba eller El Giganten. Då sitter han minnsan i bilen innan jag ens har hunnit knyta skorna. Ja, ja, vi har alla våra favoriter.

Idag är det som sagt fredag, och inte vilken fredag som helst. Men jag tror att denna fredagen är den BÄSTA för lite fredags mys. För att gå ut och hitta på något är nog inte att rekomendera. Eller?

MARJA

När jag ändå håller på att tjatar om Japaneser och inget om Cavalierer i de sista inläggen så måste jag ju bara skriva lite om hur det går för lilla Marja.

Hon växer....

Så kul, skall bli så spännande. Nästan så spännande att jag skulle vilja ställa in allt som är bokat och planerat de kommande veckorna.

Hon är redan ganska rund, hon har ca 2 veckor kvar innan hennes dagar är slut. Just nu vaggar hon omkring, har ingen riktig ro att ligga still. Hon sover på rygg, kissar oftare. Hon har börjat äta som vanligt igen, så hon mår säkert bra. Men när man ser henne vagga omkring så tycker man nästan lite synd om henne. Hoppas nu att allt går bra, i alla fall för min lilla Marja.

Så spännande..

LÅNGVÄGA BESÖK

Ironiskt nog så fick vi efter en hel helg i Japanesens tecken ett samtal på söndag kväll från en uppfödare i Göteborg av rasen Chihuahua. Hon kom med en fråga!?

Frågan var om hon och hennes tre vänner från Japan kunde komma och besöka oss under måndagen. Hon förstod att det var kort om tid, men jag sa att det ordnar vi, inga problem.

Besöket från Japan bestod av tre personer som födde upp olika raser. Bl.a Golden Retriver, Chihuahua & Yorkshire Terrier. En av dessa var allround domare med specialitet, de japanska raserna och dvärg och sällskapshundar. De skulle inte komma hit för att ta en titt på våra Japaneser utan på våra Cavalierer. En av dessa hade en väninna i Japan som var på jakt efter en ny hane, gärna en blenheim.

Eftersom våra Japaneser springer runt mina ben dagarna i ända, så var de dem som fick ge besöket det första intrycket. Lite kul….

Han som var domare föll pladask för våra Japaneser. Han tyckte att vi hade en jättefin samlig Japaneser. Han blev även lite överraskad av att vi inte har haft japaneser så länge. Fick han välja två så var favoriterna ”Koko”, Ch. Chinart Kokuo-No och lilla ”Betty”, Homerbrent Betsu. Han tycket att de hade fantastiska huvuden och uttryck. Tydligen var det svårt att finna dessa huvuden och typer, numera även i Japan. Så kul, kan man få bättre betyg utan att ens behöva anmäla och betala för att få sådana lovord. Han tyckte att vi verkligen var på rätt väg, och önskade oss all lycka i framtiden. Han lovade även att hålla ögonen öppna, om han visste att det fanns något fint i Japan som kunde flytta till lilla Kungsbacka i framtiden.

När vi sedan tittade på Cavaliererna så ville han genast ha ”Teddy”, Ch. Vouges Charlatan & ”Bailey”, Clopsville Baileys. Jag hade nog inte riktigt tänkt att de skulle få bli Japanska medborgare. Så jag fick vänligt men bestämt säga att de inte var till salu. Han gick igenom och tittade på resten för att sedan förstå att INGEN av mina hundar var tillsalu. Men än valparna då förstås, men han ville ha en färdig hund, gärna champion. Man nästan såg hur hans hjärnceller arbetade, för att sedan säga på knagglig engelska – Jag mailar dig när jag kommer hem till Japan. Skall bli spännande och se vad detta mail kan innehålla.

En av de andra var producent av hundschampon, och plockade fram flaska efter flaska. Dessa hade vi sedan en genomgång på hur de skall användas. För att visa mig så jag förstod, hur de användes (Han pratade ingen engelska) så kletade han in diverse preparat i mitt hår!! Öh!! Ja, ja, det blev fint. Så glansigt och silky!!! *ler*

Sedan sa vi ”Sayonara” och de for iväg till en sushi restaurang, i Göteborg. Men tänk vad liten världen ändå är ibland…..

/Tjing tjong

TREVLIG HELG I LAXÅ

Lördags morgonen så bar det av till lilla Laxå. Där hade JCS ordnat ett medlems, uppfödare möte. Vilket både jag och Per såg fram emot med spänning. Vi kanske var lite för optemistiska när det gällde tiden på morgonen för allt skulle börja 12:00, och vi sladdade in på parkeringen typ 11:58. Men det gick bra, vi var inte sist!!

När väl alla var samlade så hälsade Ordförande Börje oss välkomna och Domaren Gunilla Skallman tog över och gick igenom SRD med oss. Intressant, då vår ras ligger med på denna lista. Många olika frågor och funderingar gicks igenom och Gunilla skötte detta bra, trots att hon inte hade mycket tid att förbereda sig på. Vi pratade inte bara om SRD och vad detta innebär utan en och annan tråd hit och dit diskuterades om hur det är att vara domare.

Ett glatt & förväntansfullt gäng

Ingrid i högsta hugg med att lura på oss lotter....

När SRD genomgången med Gunilla var klar vid tre tiden, var det dags för det obligatoriska kaffet för oss hunduppfödare. Under tiden var det dags att köpa lotter. Både jag och Per har aldrig sådan värst tur i spel. Vi brukar säga att vi har tur i kärlek istället. Fina priser var det. Barbro Stenson (Linbackens) hade målat en VÄLDIGT fin tavla. ALLA ville vinna första pris. Tror du inte på sjutton att Per vann. Så kul! Skall nog hitta en fin plats för denna någonstans.

1:a Priset, tavlan

När väl kaffet var intaget så var det dags att för de som bodde på vandrarhemmet att installera sig. jag och Per åkte till hotellet och vilade lite, innan vi gjorde oss iordning för middagen som skulle hållas på vandrarhemmet på kvällen. Vid 18:00 tiden var det dags för lite mat. Under trevliga och glada förhållanden så åt vi, för att senare gå till ett sällskapsrum och fortsätta att ha trevligt. Vi pratade och pratade. Vi hade hur roligt som helst. Bland annat pratade vi om förfrusna schäfrar som var så små, så små. Helt otroligt. De kunde inte ens gå. Stackarna. *ler*

Massor med andra roligheter och dumheter kom under kvällen som gick. En efter en droppade av inför natten och allt verkade nöjda och glada över denna träff och dagen.

Ny dag och nya tag...

Söndag morgon, och dags för nya tag och ny information. Söndagen började med kaffe såklart, för att sedan fortsätta föreläsningen om avel och genetik. Fredrika Rönqvist från Arken var där och hjälpte oss igenom detta i några timmar. En väldigt trevlig kvinna som på ett djupt men enkelt sätt gick igenom allt, och inget. Även här några sidospår, intressanta sådana. Detta är ett ämne som är svårt och lite lurigt ibland, men mycket spännande och intressant.

Fredrika skötte detta galant och jag tror om jag inte har fel att alla uppskattade detta. Hon gick även igenom lite statistik om vår ras. Framtagen och baserad hur det ser ut på de olika försäkringsbolagen. Spännande, men något som slog mig var att det inte riktigt gick ihop med vad som sades dagen innan. Vad som skall uppmärksammas inom SRD. Men, men, en sak i taget. De lilla vi hann med såg bra ut för Japanesens fortsatta existens. Problemen liknar Cavalierens, med hjärtfel och patella. Något annat som lurar bakom hörnet, om man tittar på vad försäkringsbolagen har att komma med är, epilepsi och diskbråck. Inte kul, men som sagt en dag i taget.....

Här avtackas Fredrika av Ordförande Börje

När Fredrika och hennes genomgång var klar så var det dags för ett "öppet" styrelse möte. Något som skulle diskuteras var vilken väg vi skall gå för att komma till rätta och göra det bästa för vår älskade ras, Japanese Chin. Då rasen är en liten ras (till mägnd) så sa vi att vi inte ville ha några regler. Istället beslutades det om två olika rekommendationer, på hjärta & knän. Alltså bara rekommendation och inte en regel. Den som vill följa gör det och den som inte följer får göra det på eget ansvar. Personligen tycker jag att det var bra att JCS gör detta, det är ändå vår klubb som har ansvar för rasen i Sverige. Och rekommendationer är en mycket bra början.

När dagen väl var över så var det dags för kaffe och lite fortsatt snack innan vi for hem. Sedan splittrades vi alla för att åka åt olika håll. Barbro åkte med oss hem. Annars hade hon fått sitta i flera timmar och vänta på att hennes tåg skulle gå. Barbro bor i Borås området och där har jag själv spenderat några år av mitt liv. Det blev en nostalig tripp, då jag inte varit i detta området på många år. Jag måste erkänna att det kändes i maggropen. Det var en rolig tid jag hade där med en av mina bästa vänner, Morgan.

Jag vill passa på att tacka alla för en väldans trevlig helg. Varken jag eller Per känner någon i denna ras. Nu fick vi lära känna fler, och inte bara hundarnas namn och kennel namn som man kan läsa om i utställningskatalogen. Alltid trevligare om man kan få ett ansikte till alla dessa namn.

Jag hoppas verkligen att detta kommer att upprepas på ett eller annat sätt, i någon form. Men då hoppas jag att fler kommer, lite synd att inte så många kom, och visade sitt intresse. Till er som inte var där, ni missade en väldigt trevlig och givande helg.

FREDAGS MYS!!!

Ja, då var det fredag igen. Dags att hoppa i de fina blå overallerna som vi fick i Borås. *ler* Idag blir det bara en lugn mysdag. Veckan har varit fyllt med känslor som har hoppat upp och ner. Dags att varva ner veckan som varit, och bara ta det lungt.

Imorgon bär det av till Laxå och mötet som Japanese Chin Sociteten anordnar. Skall bli spännande, kul och intressant. Vi har bokat hotell i Örebro. Skall bara mysa där på lördag kväll utan hundar och allt vad det innebär. Inte ofta man bor på hotell numera utan hundar, burar och en massa packning. Sist var på Hannas bröllop i Malmö. Annars så bor man bara på hotell när man är på semester utomlands. Så denna helgen skall jag bara njuta. Sedan mötet, ja kanske är det någon ny tanke som kommer upp. Skall försöka att inte jämföra med Cavaliersällskapet. Detta går inte då JCS är en väldig liten men naggande god klubb. Skriver mera om detta möte när jag kommer hem.

Valparna växer och frodas. Nu morras det och leks. Så kul att allt händer från en dag till en annan. Det gäller verkligen att hänga med. Små valpar växer och utvecklas snabbt. Den ena dagen är inte den andra lik i valphagen.

Nä, nu skall jag damsuga av, så att vi slipper fredagsmysa i en massa damtussar. Undrar var de kommer ifrån??

EN SORGENS DAG!

Har idag begravt min lilla valp som inte ville vara med mera. Tyvärr var det något som gick snett. Men vad? Jag har faktiskt ingen aning. Hon var störst när hon föddes, stark som en liten oxe. Som en helt vanlig pigg och frisk liten valp.

Allt ändrades i slutet av förra veckan. jag tyckte att hon inte riktigt hängde med sina bröder. Men hon åt som en häst och det gjorde hon ända till slutet.... Något gick fel, men vad? Kan det varit avmaskningen? Eller nått annat? Ja, vem vet.

I helgen så var det som om hon fick magknip. Jag satt uppe med henne till 04:30 på lördag morgonen. Vi låg tillsammans i soffan, hon i en liten filt brevid mig. När hon tillslut lugnande ner sig, la jag henne hos sin mamma och allt var frid och fröjd. Trodde jag!

Igår tog jag det hårda och svåra beslutet om att låta henne få somna in. Inte lätt vill jag lova. När hon föddes fick jag direkt känslan om att "denna" är fin. Något att hålla ögonen på de närmsta veckorna. Hon var så söt...

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt. Det är inte alltid en dans på rosor att hålla på med hundar. Finns massor med jobbiga situationer och hinder att ta sig igenom. Om, och om ingen. Men känslan att hålla på med hundar är fantastisk. Se dem födas och se dem gå bort, och allt roligt där emellan, gör att det överväger det som är jobbigt.

Vi gjorde allt för denna lilla snutta. Hon själv var så stark och så tapper. Precis som om hon ville leva. Hennes mamma gjorde allt. Och vi själva kämpade på och fick några oroliga dygn och sömlösa nätter.

Att vara ute idag och begrava henne kändes tungt. Marken var så "äcklig", blöt och kall. Tanken slog mig att herregud, måste jag lägga denna lilla fina kropp här. Det är ju så kallt & rått...

Vouges Umbrella blev nästan 4 veckor.

BAJS!

Idag känns allt SKIT!

LÄPPSTIFT - MUMS....