Idag vaknade jag upp helt själv utan att sätta en väckarklocka, och bara känner - Hur lyckligt lottad är inte JAG!! Jag menar hur många har förmånen att gå upp när man vaknar av sig själv? Dessutom är kaffet klart när jag kommer upp!!
Ibland glömmer man att uppskatta allt och ibland det lilla man faktiskt har. Man liksom bara lever och glömmer nästan av sig själv. Men människan är kanske sån som aldrig blir nöjd utan vill alltid ha mer och bättre. Sån är även jag...
Men det är ibland de små detaljerna som man glömmer av och inte värdesätter. Vi hundmänniskor tar hellre en BIR eller CERT rosett och glömmer av vilken fin och fantastisk familj vi har runt oss. Vem har sett till att man har så fin familj tillexempel, varför får vi inga priser där? Jag är så stolt över alla i min familj, och skulle vilja ge dem alla en BIR rosett eller kanske mig själv en uppfödarplakett!!
 |
| SCKCS UPPFÖDARPLAKETT SOM VI FICK 2010 |
När man är inne i hunderiet till hundra så glömmer man också lätt av sig själv. Man sätter sig i andra rummet och hundarna i det första. Man ser till att hundarna är hela och rena men har inte själv tid eller kanske råd med att gå till frisören. Vi ser till att hundarna har fina klor och tassar, men hur ser vi själva ut? Och hur mår vi?
I min paus detta året så har jag lärt mig så mycket om mig själv. Saker jag faktiskt inte riktigt var beredd på. För jag har alltid satt mig själv i det andra rummet och varit inne i hunderiet till 110%
Att jag är lyckligt lottad det vet jag. Jag har och har haft så många fina hundar genom åren. Dessa hundar blir ju inte mindre fina för att jag inte är ute och på något sätt försöker bevisa detta för andra än mig själv. Vissa saker i min paus har faktiskt blivit riktigt patetiska. Som vem som har den finaste och vinstrikaste hunden? Vem som har de friskaste hundarna? Vem som har den mest använda hanen? Vem som har rekord och har vunnit mest? Vem som kan mest? Vem som har den rätta typen av huvuden osv... Allvarligt, hur viktigt är allt detta om man glömmer bort sig själv och sin familj?
Frågor man kan ställa sig;
- Varför har bara jag bra och värdefulla hundar? När alla andra har fula och sjuka hundar!!
- Varför gör bara jag rätt? Alla andra är sjuka i huvudet och gör bara fel, de kan ju inte detta med hund!!
Jag ha i pausen vaknat upp och kommit på många svar på alla mina frågor och ser saker och ting lite annorlunda idag. Ett skönt uppvak som då inte gör att jag inte bryr mig om mina hundar. Nä, jag är fortfarande lika noga med dem, men på ett annat sätt. Ibland har man "offrat" så mycket för dem, saker man inte såg när man var som mest inne i hunderiet. Ta bara ekonomin, sin familj och för sist men inte minst - sig själv!!
Detta var lite av mina tankar denna morgon. Har haft många tankar den sista tiden. Tankar som faktiskt har gjort att jag har vuxit i mig själv. Hundar är underbara. Att vinna med sina hundar är underbart. Men är det verkligen ALLT?
