Det är en väldig skillnad här hemma nu när "Hank" & "Jojo" inte finns med oss längre. Dessutom så flyttade lille "Kamran" samma dag. Han heter föresten numera "Bonus", då han blev lite som en bonushund för dem som numera har honom. Så tre hundar mindre gör mycket! Alla fyller liksom sin plats och sin funktion och nu är det bara tomt.
Skillnad är det också att se alla tillsammans. Nu har jag bara en Black&Tan och en Trefärgad kvar här hemma. Detta gör också att jag numera bara har två helfärgade Cavalierer i "Jimmy", Vouges Zinatra som är Ruby och gamla "Ruth", Ch. Vouges Ruthie. Bara det gör en väldigt stor skillnad, i alla fall för mina ögon. Bara att mata och ställa fram tre skålar mindre gör att man hela tiden blir påmind om att de har varit fler..
VOUGES ZINATRA
- 1 Cert & 1 Res-Cert
(Ch. Clopsville Baileys - Rosscrea Simply Red)
Med tre mindre Cavalierer från en dag till en annan så har också ställningen ändrats här hemma. Nu är det lika många Jappar som Cavalierer. Annars så har ju alltid Cavliererna dominerat stort här hemma. Men med tiden förändras ju liksom saker och ting....
Men på något konstigt sätt så känns det ändå bra. Att ha många hundar har alltid varit en glädje och ett nöje för mig, en stor passion. Men det är också väldigt slitsamt då man vill ge alla det de personligen behöver. Som vi har slitit i alla år med detta, men jag ser det inte riktigt så utan mer att det har gett mig massor. Jag har lärt mig massor och jag har varje dag känt mig så himla rik, men då på kärlek.
Har sagt det tidigare att detta med stor kennel och många hundar tiden är över. Men för det skall jag absolut inte sluta med hundar, bara ha färre så att jag även kan göra annat än att mata, städa och bada... Man kan hålla på med hundar och göra det bra på ett mindre antal också. Man får bara tänka annorlunda. Det enda man förlorar är lyxen att kunna välja och vraka. Men tänk så mycket pengar jag i framtiden kommer att spara. Bara det är ju en härlig tanke, eller hur?
Känns skönt att det blir en naturlig avgång eller hur jag skall uttrycka mig. Jag har så svårt att omplacera eller sälja mina "vänner". De har gett mig så mycket och tillsammans har vi massor med minnen. Så att bara släppa iväg dem finns liksom inte i min värld. Jag vet att många omplacerar eller säljer sina äldre hundar. Eller skickar runt dem från land till land när man själv inte längre behöver dem. Behöver kanske inte vara fel, men det är inte jag. Jag har gjort allt detta också men för mig har det aldrig känts riktigt rätt eller bra.
Men eftersom jag inte gör mig av med mina äldre hundar så är det ett stort generations skifte här hemma just nu. Många gamla eller i alla fall äldre hundar som är färdiga både med utställningar och avel struttar omkring här hemma. Nästan så att jag har ett ålderdomshem med då för hundar.
Men några lite yngre finns också kvar, vilket jag är väldigt glad och tacksam för så klart. Så framtiden dör inte bara för att jag har tre hundar mindre, eller snart fyra, då Vouges Invictus också snart flyttar. Det känns bara tomt, och det är något jag får lära mig att leva med i fortsättningen.....
