FORUM

Det finns många forum rörande hund som vi hundägare kan ansluta oss till eller följa. Själv brukar jag mest följa och läsa, då jag kan tycka det är intressant, skriver sällan själv. Många väldigt bra och också väldigt lärorika. Men ibland måste jag faktiskt erkänna att jag blir lite rädd, då för både frågor och svar.

Min största fråga när det kommer till alla dessa forum är - Var sjutton är uppfödarna? jag menar såhär. Om det finns så mycket som är oklart när det kommer till hundar och hundägande så undrar jag var dessa har köpt sina hundar. För mig är det givet att man först och främst hör av sig till sin uppfödare med frågor eller problem man har. Jag brukar säga till mina valpköpare. - Ring om ni har några frågor. Ingen fråga är för dum för att ställas, bättre att fråga en gång för mycket än inte alls...

Man behöver då alltså inte ställa alla dessa frågor på nätet och få hundra olika svar från människor som kanske ibland inte har en aning om vad de svarar på. Kan faktiskt vara lite farligt att leka expert på nätet. Många svarar kort och gott, gå till din veterinär. Men om ögon rinner eller om hunden åker på rumpan behöver faktiskt inte vara några som helst problem. 

Mina ögon rinner när det blåser ute, mina ögon rinner om det är kallt ute, mina ögon rinner om jag får hundhår i ögat. Och ärligt, vem har inte haft lite analklåda? Jag söker inte läkare för det. Sunt förnuft funkar i de flesta lägen. Men visst, slutar hunden att äta eller dricka, kräks, har feber eller skiter blod - Sök Veterinär!!

Det fullkomligt vimlar av frågor på nätet, frågor som ibland borde ha gåtts igenom innan eller i alla fall när man levererar en valp. Kanske borde man som valpköpare först och främst tagit reda på vad det är för ras man köper och också vilket kön som passar mig bäst. Tik eller hane? Ta bara denna eviga fråga om kastrering av hanhundar. Jag har så svårt att förstå att hundägare kommer på bara efter x-antal månader att deras hund har blivit begåvad med två pungkulor, eller att en tik löper två gånger per år.

Hundar klipps ner och det är ju egentligen upp till var och en att välja om man vill göra det eller inte. Men Cavalierer och många andra raser föds med päls, vad är problemet? Är bara så förvånad att man i efterhand kommer på att det kanske är lite jobbigt att borsta och bada sina hundar då och då, visste man inte detta innan? Är inte typ dessa frågor något man som uppfödare går igenom med den tilltänkta valpköparen innan man säljer sin hund? 

Jag skulle kunna ta hur många exempel som helst men jag tror ni förstår vad jag menar....

NOT NICE..

Ibland när jag går här hemma och städar, badar hundar mm så går hjärnan varm och jag funderar lite på olika fenomen som ibland uppstår när det då kommer till relationer människor emellan inom hundvärlden. Kanske är dessa fenomen inte så speciella för just hundvärlden utan händer med all säkerhet utanför också, alltså utan för "hundbubblan"!!

Något som jag faktiskt stör mig lite på är när när två uppfödarkollegor som inte bara är kollegor utan också är väldigt nära vänner på ett mer privat plan plötsligt och hux flux glider isär. Då inte av egen maskin utan man får av någon konstig anledning hjälp med detta från andra utifrån.

Det snackas och det vrids på allt så att man tillslut liksom faller ifrån varandra och det gör att man sedan blir misstänksam, osäker på vänskapen och glider isär och får då på något konstigt sätt en outtalad fajt. Vissa människor är verkligen specialister och experter på att plantera saker i huvudet på varandra. Sedan går man och funderar på detta och de små myrorna blir snabbt till stora rosa elefanter. Man blir både ledsen och sårad och jag tror att båda sedan sitter på varsin sida och fattar nada, - Vad hände?

Varför gör man såhär? En anledning är kanske att man fortfarande är väldigt osäker på sig själv eller att man inte kan leka tre. Eller så vill man helt enkelt bara vara elak och förstöra för andra. Eller så vill man helt enkelt bara ställa in sig och känna att man är med i gemenskapen, kanske få lite fördelar då genom att förgöra någon annan. Då ibland offrar man också en nära vän vilket gör saken ännu värre. Ibland går allt bara för långt, så långt att det tyvärr inte längre går att reparera. Vilket är väldigt synd då man faktiskt förlorar en god vän som man tycker om och som man gillar att ha nära och i sitt liv pga någon annan.

Jag har nästan börjat tro att det faktiskt finns "vissa" människor som vill ha intriger, eller i alla fall starta intriger som man sedan kan sitta och titta på. För det finns även de som bygger upp rosa elefanter mellan människor som inte ens kanske känner varandra, i alla fall inte på det privata planet. Då oftast mellan konkurrenter i en ras som kanske själva inte ens känner sig som konkurrenter utan mera som kollegor, men andra vill på något sätt att de skall vara bittra konkurrenter och inte goda konkurrenter. Då startas saker som inte finns eller borde finnas bara för att andra tycker att det skall finnas. Jag får lite dåliga vibbar - A La Paradise Hotell..

Helt sjukt beteende oavsett, vad får man ut av att göra såhär egentligen? Typ en sådan här händelse hände mig en gång för många år sedan. Jag och då en av mina allra bästa vänner pratade sedan inte på säkert 6 månader på grund av att någon tvistade till våra hjärnor. Hela tiden kände både jag och min vän att det var något som inte riktigt stämde. Vi saknade till och med att ha varandra i varandras liv. Något var väldigt fel och detta ledde senare till att vi träffades på en neutral plats och redde ut ett och annat och kom då på att någon annan hade tagit sig friheten och skapat mega stora rosa elefanter åt oss....

Jag kan ibland känna att det har hänt igen, och detta är faktisk ingen rolig känsla. Men man lär sig hela tiden och jag ser och känner igen mönstret, dessa rosa elefanter asså... - Not nice....

DANGEROUS..

TACK!

Igår fick jag eller vi kanske jag skall säga en bukett fina blommor. På kortet står det, 

"- Tack för att ni finns". 

Jag vet inte vad det är för fel på mig men jag blir nästan lite generad i sådana här ögonblick. Jag vet inte varför, men kanske är det för att jag själv inte riktigt beredd på att få uppskattning för den jag är eller för det jag gör. För vissa saker tycker jag är givet i livet. Är te.x. en vän ledsen eller ensam så givetvis finns man där och ställer jag upp, och jag förväntar mig då inte ett tack eller något annat. Men att sedan ändå få tack eller komplimanger för något man gjort är lite svårare för mig att ta än att bara finnas där. Är detta kanske något typisk svenskt?? 

BEST FRIENDS!!

CLOPSVILLE MOJITO & CH. VOUGES ROIYARU CHUUGUU

Idag är det en lite halvtråkig tisdag, har inte gjort många knop idag. Det blåser halvstorm ute och hundarna håller sig hellre inne än ute, likaså jag. Riktigt höstväder som visar sin allra bästa sida idag. 

Bästa vänner idag är i alla fall "Mojo" och "Kenza". Men jag vet inte om de egentligen tycker så. För spelet på bilden är egentligen något helt annat. "Kenza" ligger och tuggar på en koklöv och "Mojo" ligger snällt bredvid och bara väntar på att hon skall tröttna och lämna så han kan ta över. Han är så himla snäll och gullig trots att han bara är en valp. Så härligt att kunna se att de kan samsas och att det inte alltid behöver bli bråk och ståhej.

Känner mig lite frusen och allmänt nere idag, vet inte varför och jag har inte lust att göra eller ta tag i något. Men gamla "Maja" har fått sig ett bad idag i alla fall, alltid nått. Hon är nog våran största lortgris. Jag vet inte hur hon lyckas men hon är alltid den som ser smutsigast ut. Hundarna kan rusa och leka i hundgården som nu börjar fyllas med löv. Vem tror ni det är som tar med sig hälften in? - Jo, "Marja". Är det lite blött ute så vem tror ni kommer in blötast? - Jo, "Marja"... jag vet inte hur hon lyckas. Men nu är hon i alla fall ren  och fin, får se hur länge det håller.

Nä, om jag kanske skall ta en koppkaffe till eller skall jag hugga tag i något annat här hemma. Jag tror det får bli en kopp och fundera på saken... 

- Ha en underbar höstig tisdag!!

INTE LÄTT....

Jag brukar ju säga att vara hunduppfödare är verkligen inte lätt alla gånger. Lite samma är det ibland att vara förälder och då pappa som jag. För med barn så uppstår ibland väldigt konstiga saker och situationer, nästan så konstiga att man ibland undrar om man verkligen är från samma planet. Sedan spelar det egentligen ingen roll om barnen är stora eller små. Tror att många om inte alla föräldrar känner igen sig i bilderna och situationerna nedan. Fast man får ju inte glömma att de är gulliga i alla fall....

TVÅ VECKOR

"Bella'" (Vouges Roiyaru Kesshi) och "Viktor's" (Ch. Vouges Roiyaru Toriko) valpar är två veckor idag, ännu inte så mycket att fota då de egentligen bara ligger där som små paddor. De har nu öppnat ögonen men är fortfarande ganska små men ändå tjocka och verkar nöjda med tillvaron. Jag är hoppfull men håller ändå av någon konstig anledning fortfarande både andan och tummarna för att de snart skall bli riktigt stora och starka, så att man kan gosa med dem på riktigt!! :D

SVAR

Jag får då och då frågan om jag skall till Sundsvall, Stora Stockholm, om jag skall till Nordisk vinnare i Norge eller om jag skall till Växjö, eller om jag skall dit eller dit. Det frågas inte alltid kanske rakt ut men jag förstår. Det gäller att hålla koll på sina konkurrenter. - Hehehe..

Mitt svar är: Nä, jag skall inte åka på någon utställning mer i år, i alla fall inte med mina hundar. Vi gjorde några utställningar under sommaren och jag känner mig faktiskt helt nöjd med det. Men på utställning skall jag ändå, för jag skall ju döma Grupp-9 på Boxerklubbens inofficiella utställning på Åby travbana i november. Vilket skall bli väldigt spännande. Jag har ju dömt Cavalierer några gånger tidigare men aldrig andra raser. Jag har länge varit lite sugen och har blivit tillfrågad många gånger men har alltid tackat nej. Mest för att jag inte riktigt känt mig bekväm i tanken, men nu känner jag att det kanske är dags att slänga sig ut, att våga, att lära och att testa på något nytt. Mer om utställningen hittar ni HÄR.

Att själv åka på utställningar och tävla med sina hundar är ju hur kul som helst. Någonstans inom mig finns allt tävlingsmänniskan kvar. Men det finns lite annat i livet som jag vill göra och då räcker inte alltid tiden till. För mig är det inte så noga längre om jag är nr. 7 eller nr. 18 på någon topplista. För det spelar liksom ingen roll. Visst är det kul att var på toppen, jag skall inte ljuga. Men jag tror att efter ett tag så känner man sig av någon anledning lite trygg med det man har och det man gör utan att vara ute på banan helg efter helg. Men jag beundrar samtidigt er som orkar, ni som har lusten och kämparglöden - Fantastiskt!! 

Sedan att vara på toppen är ju toppen men det finns en baksida med det också, och den sidan orkar jag inte riktigt med längre. Hemma har jag just nu bara unga hundar som jag vill åka med, några är ännu inte redo och några har ännu inte blivit två år och kan ändå inte bli champions trots att de är fullcertarde. Så varför slänga pengarna i sjön? Perfekt läge för mig att göra lite annat i livet....

Jag har ju också smått hemma som kräver sin tid och omvårdnad. Sedan om jag har tur så väntas det också mera smått. Så jag vågar då inte riktigt ge mig ut med mina hundar om jag då skulle ha oturen att dra med mig några hemska basilusker hem. Är liksom inte riktigt värt att riskera små liv för att vinna, eller förlora... för det är ju inte alltid man vinner, och då kanske man förlorar allt! Är inne i en period just nu då jag tycker det är roligare och vara hemma med valpar och unga hundar. Se dem växa, fundera och klämma, känna, titta - Blev det verkligen som jag hade tänkt?

Sen är väl tanken att jag också skall ta tag och fortsätta med min ringsekreterar utbildning. Har ju varit lite slapp med den det sista måste jag erkänna. Så det är verkligen dags att lägga på ett kol. Så kanske blir det någon sådan utställning, då som elev och aspirant. Så min framtid just nu är inte att vinna utan för att lära, och jag ser faktiskt fram emot detta jätte mycket. Allt har sin tid liksom.... Så utställningarna för mig och mina hundar får vänta till 2015 eller nått, - hoppas vi ses då!! :D