NU ÄR DOM HÄR!!

Jag hade inte riktigt planerat min dag i valplådan idag. Men det hade tydligen lilla "Mindy", Vouges Gracious gjort. Strax efter 09:00 kom första helt utan förvarning. Sedan rullade allt på precis som det skall göra. På bilden ser ni en av dem alldeles nyfödd, nästan helt svart nos har hon redan också....   😃

Tur man ändå är hemma och på något sätt alltid är redo när allt väl sätter igång. Men visst blir det lite villa upp och ner när man inte riktigt är förberedd men av någon konstig anledning så löser det sig alltid. 

6 fina valpar har idag kommit till världen, 1 Tricolor hane, 1 Blenheim hane, 2 Tricolor tikar och 2 Blenheim tikar. Stolt pappa är vår "Bailey", Ch. Clopsville Baileys. 

Nu skall det bli väldigt spännande att följa dessa framöver. Just nu ligger de tryggt och varmt inne i vårt sovrum och "Mindy" är mammigare än mammigast.... 

"MIN HUND"

När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ”ditt barn”, och oavsett antalet skor jag tuggade sönder, och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När än jag var ”dum hund”, pekade du ditt finger mot mig och frågade ”Hur kunde du?”- men sen mjuknade du och la mig på rygg och gosade med mig.  

Det tog ett litet tag längre för mig att bli rumsren än väntat, för du hade väldigt mycket att göra, men vi fixade det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt intill dig och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på ditt stadiga andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här. Vi gick långa rundor i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för ”glass är inte bra för hundar” sa du).  

Jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagarna. Stegvis började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och du lade mycket tid på att leta efter en ”människo” vän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem och när du blev kär blev jag lycklig för din skuld. Hon, numera din fru, är inte en ”hund-människa”- men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, och visade tillit och lydde henne.  

Jag var lycklig därför att du var lycklig.  

Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade och jag ville ta hand om dem jag också. Det var bara det att du och Hon var oroliga att jag skulle skada dem, och jag fick spendera mesta delen av min tid bannlyst till ett annat rum eller en hundbur. Åh vad jag ville älska dem, men jag blev ”fånge i kärleken”. När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på sina egna ben, petade fingrar i mina ögon undersökte mina öron, och kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dem att göra och deras beröringar - ditt kel med mig var numera så sällsynt- och jag skulle försvara dem med mitt liv och det så behövdes.  

Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten. Det var tider då andra frågade om du hade hund, och du visade stolt dem foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. Dom senaste åren svarade du bara ”Ja” och bytte sen samtalsämne. Jag hade gått från att vara ”Din hund” till ”bara en hund”, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.  

Nu har du en ny karriärsmöjlighet i en annan stad, och du och De ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din ”familj”, men där var tider då JAG var din enda familj. Jag var jätte glad över bilturen (som i början av vårt ”förhållande”) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa ”Jag vet att ni kommer hitta ett fint hem till henne”. Dom skakade på huvudena och gav dig en ansträngd blick. Dom förstår verkligheten för en medelålders hund, även med ”papper”. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls under tiden han skrek ”Nej pappa!!! Snälla låt dom inte ta min hund!” Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap, och respekt för liv! Du gav mig en ”hejdå” klapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också. Efter att du gått sa de snälla flickorna att Du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem.  

Dom skakade sina huvuden och sa ”Hur kunde Du?” Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sen.  

I början då någon passerade min bur, bubblade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var NÅGON som brydde sig, NÅGON som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.  

Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt i korridoren in i ett separat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som nu skulle hända, men det var också en känsla av frihet och lätthet. ”Kärlekens fånge” hade nu kommit till sitt slut. Av min natur var jag orolig för henne.  

Jag kände igen obehaget och tyngden hon bar, och det känner jag till, på samma vis jag kände till alla dina obehag och ledsamhet. Artigt och snällt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder.  

När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade ”Hur kunde du?”. Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa ”jag är så ledsen ”.  

Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv- en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade, försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt ”Hur kunde du?” inte var riktat mot henne.  

Det var du, min älskade husse, jag tänkte på.  

Jag glömmer dig aldrig och kommer vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta vara så lojala mot dig som jag har varit! 

FLYGER OCH FAR...

Per är verkligen inne i ett stimm med att flyga och fara. Förra veckan var det Portugal och Lissabon några dagar och idag drog han iväg till Tjeckien och Prag. Inte allt för länge sedan så var han ju i England och London och dessförinnan var vi ju i USA och New York. Jag kan nu lite förstå att han inte riktigt fick till det med att åka med mig till Scotland. 

Nu hoppas jag det är sista resan för det närmar sig att vi skall bli "The Morfars 3.0". Nu i början av december är det dags för det 3dje barnbarnet. - Så himla spännande.... Detta året har varit helt galet på många sätt!! 

TEARS

LÖRDAGS MATINÉ

Morfar Per och lilla Molly myser i soffan tillsammans och tittar på filmen om Prinsessan och Grodan. Så mysigt nu när hon vill ligga i soffan och bara mysa och titta på film. Och hon verkligen älskar denna om Prinsessan och Grodan. Babblarna känns nu nästan barnsligt....  😂😂

VALPAR

VOUGES GRACIOUS - "Mindy"

(Ch. Sanickro Knight Of Honour - Ch. Vouges Christina)

Det ser nu ut som om vi kommer få valpar vilken dag som helst. Stolt blivande mamma är lilla "Mindy" och lika stolt pappa kommer vår "Bailey", Ch. Clopsville Baileys bli. Oavsett hur länge man har hållit på så är det lika spännande varje gång. - Hur många blir det? - Vilka färger? - Hanar eller tikar? 

CH. CLOPSVILLE BAILEYS - "Bailey"

(Ch. Aranel Cosmic - Clopsville Rioja)

Oavsett färg, kön och antal så hoppas jag bara på att valpning och allt går bra och att valparna blir och är friska och starka.... 

ROCKABYE

HAPPY BRITHDAY!!

Idag fyller Hede Fashion Outlet i Kungsbacka 15 år. Tänkte att jag kanske skulle åka ner och fira detta med lite shopping idag. Vi får se, jag har ju varit krasslig så har också lite att ta igen här hemma om man säger så. Men lite shopping piggar alltid upp, eller hur??  😁

Givetvis är det fantastiska erbjudanden... Kolla HÄR!!! - Hurra....hurra...