- BÖRJAR VI KOMMA TILL EN ”DEAD END”?

Att den negativa media karusellen snurrar runt våra Cavalierer har vi ju fått både höra och läsa en längre tid nu. Allt från att rasen är så sjuk. Så sjuk att den borde elimineras från jorden som hundras. I vissa länder som Finland vill veterinärer förbjuda rasen. Än värre är det just nu i Holland då staten har blivit stämd av en grupp personer som också vill få rasen förbjuden att föda upp. Jag följer med spänning vad som händer över där. Är samtidigt väldigt orolig och rädd för att detta sprider sig till andra och fler länder.

Men vad är det som händer? Har vi kommit till en ”Dead End”?

Själv har jag nu levt 38 år. Snart 25 av dessa har en eller flera Cavalierer alltid funnits vid min sida. Har så svårt att tänka mig ett liv utan en eller flera Cavalierer. Men jag har en längre tid börjat förstå att det inte ser så ljust ut. Just därför behövde jag en paus med Cavalierer då det i alla fall kommer till utställningar. Själv behövde jag backa lite och försöka se på Cavalierern på ett annat sätt, från ett annat håll. Vilket vet jag inte, för jag har personligen inte kommit fram till något i min paus mer än att rasen Cavalier King Charles Spaniel har hamnat i ett blickfång som inte gör den rättvis på något sätt. Cavalierern lever idag under ett stort hot. Allt detta gör mig väldigt ledsen. Måste säga att det tar och tär på mig, jag blir helt enkelt förtvivlad.

När jag häromdagen ringde till SKK för att höra varför ”Jacksons” avkommor hade blivit spärrade så vet ni ju att jag fick svaret att hon ANTAR att hans barn också kommer att bli sjuka. Jag vet att hon har fel och att hon inte har rätt att göra så på några som helst ”Anta” grunder. Detta strider mot vårt hälsoprogram som vi har på Cavalierer. Jag fick ju inget vettigt svar och jag frågade henne då vad jag skulle göra. Till svar får jag då att jag kanske skulle sluta att föda upp denna sjuka ras. Hon fortsatte att mala på med att rasen är ju så sjuk att den håller på att förbjudas i vissa läder.

Att hon sa så var för mig väldigt kränkande efter att ha slitit hund i 25 år med Cavalierer. Detta tog jag hårt och faktiskt lite personligt. Om inte SKK står bakom oss som föder upp Cavalierer vem gör det då? Jag frågade inte ens om detta på något sätt. Jag ville ju bara veta vad jag skulle göra och kan göra med ”Jacksons” avkommor.


Om inte ”min egen” organisation SKK, alltså Svenska Kennelklubben står bakom mig och min ras vad skall jag eller vi får jag nog säga, göra. För detta gäller inte eller drabbar inte bara mig. Nä, kära uppfödare kollegor det drabbar oss alla. Var finns då ”min” eller vår klubb, SCKCS - Cavaliersällskapet var är ni? Kommer ni att stå upp och ta det ansvar ni har för vår ras? Det är så himla tyst, jag hör ingenting. Jag orkar faktiskt inte försvara vår underbara ras ensam. David mot Goliat är ingen bra idé. Bättre att det är David mot David eller Goliat mot Goliat. Eller hur?

Någonstans måste jag hitta en styrka. En styrka att orka fortsätta. Låter nästan som om jag måste be till högre makter. Men de har ingen telefon där, jag vet. Men var skall jag då finna min styrka i att orka fortsätta. Jag vet inte vad jag skall göra eller vem jag skall ringa för att få tillbaka den inspiration & kärlek jag alltid haft för Cavalieren. Känner mig just nu helt tom, svag och väldigt liten. Känns nästan som om ett stort köttstycke har slitits från min kropp. Dit jag ringde och trodde att jag skulle få hjälp & stöd gjorde mig bara mer orolig. Kanske skulle denna person inte haft en telefon på sitt rum. Hade kanske räckt med max en fax.

Jag är faktiskt fortfarande lite i en chock efter hur kvinnan på SKK uttalade sig. Dessa ord och den attityd jag möttes av gör mig väldigt orolig. Jag är fullt medveten om att det inte bara är Cavalieren som just nu är under lupp. I flera olika medier kan man läsa att ”pedigree dogs” borde förbjudas. Vissa vill inte bara förbjuda olika hundraser. Nä, de vill även förbjuda hundutställningar.

Vart är vi på väg, är detta början på slutet. - Börjar vi komma till en ”Dead End?