RICH BITCH!!

Ovan Tv: Ch. Rosscrea Free Loader Th: Ch. Vouges Charlatan
Nedan Tv: Ch. Clopsville Baileys Th: Ch. Clopsville Gin Rickey

 

Att äga och ha hanhundar som går i avel är inte alltid lätt. För mig personligen är detta ett stort ansvar. Mycket större kanske än vad man tänker sig innan man skaffar sig en hane.

Jag menar en tik kan ju "bara" få en kull om året och max fem kullar under sin livstid. Men en hane, hur många kan han få på ett år? Och hur många kan han få sammanlagt under sitt liv?

Att äga och ha en hane som fler vill para med är ju ibland faktiskt lite smickrande på något löjligt sätt. Men detta får aldrig gå överstyr, vilket jag tycker det ibland faktiskt gör, titt om tätt.

En del ser det som en inkomstkälla och skiter fullständigt i konsekvenserna och då faktiskt i rasen. För vad är egentligen vitsen med att en hane har över 10 kullar på bara ca 3-4 månader. Finns det verkligen så värdefulla, unika och speciella hanar?

Sen samtidigt är det faktiskt jobbigt att behöva neka och säga NEJ. För gör jag det så vänds det mot mig och jag blir skitstöveln som tror jag är något speciellt och att min hund är unik, eller nått! Men att låna ut sin hane är också en risk. Risk för smitta av virus och sjukdomar. Ta min "Darin", Ch. Craigowl Schlick som blev smittad av en tik och blev efter det steril.

Och vem är jag egentligen att säga att tiken som skall bli parad inte får bli parad med mina hundar av nån anledning, för tikägaren tar det oftast som om deras tik är skit och inte bör paras alls. Så kanske det kan vara i vissa fall, men långt ifrån alla. Vissa linjer och hundar vill jag undvika och det har inget med dem som äger tiken att göra. Det kan bara ha kommit ny fakta som gör att man kanske skall tänka till och inbland om. Jag kan bli osäker och säger då hellre nej än att låta dem para.

Jätte jobbigt tycker jag, men skulle det bli fel om jag släpper på min hane som jag egentligen inte vill så får jag ju skiten i alla fall. För det är ju alltid hanens fel när något inte blir som planerat. Så hur jag än vänder mig så har jag röven bak, eller hur?

En uppfödare sa en gång till mig att dess hane fick para hur mycket han ville för han hade kostat så mycket. Öh, då har vi ju detta med ekonomi igen. Men var har vi ansvaret? Försvinner det bara för att hunden är eller har varit dyr?

Jag vet inte men jag tycker i alla fall det är jobbigt ibland att vara hanhunds ägare av många olika anledningar. Ibland känns det som bara för att man har hanar så är det nån slags allmän egendom. För mig funkar det inte riktigt så.

Men visst får man låna mina hanar om man vill, jag har mina "egna" regler när det kommer till detta. Många tycker det är bra regler, andra bara löjligt. Är tiken sund och riktigt avlad så har jag inga problem i världen att ställa upp med mina hanar. Men kanske inte 10 stycken på några månader....

Om vi säger såhär, hade jag släppt på mina hanar på alla tikar som ringer, löper och har fyra ben och en svans, så hade jag varit en - RICH BITCH! Men var är vitsen om jag sedan inte kan somna med gott samvete.. ?