Men ibland när jag sitter och funderar på vad som händer sen så känns det ju ändå som om man kommer leva vidare ändå på något sätt. Alltså genom sina barn, barnbarn, barnbarnsbarn osv. Man kommer ju alltid ha och vara en liten del av framtiden vilket är helt fantastiskt och nästan lite läskigt.
Samma när det gäller hundarna. Hade inte jag funnits så hade ju inte alla Vouges Hundar funnits. De kommer ju kanske också leva vidare, fast här går ju generationerna mycket snabbare och de kommer ju hamna långt bak i stamtavlorna och i leden när jag har varit död ett tag. Men om någon går vidare i avel i framtiden så kommer jag ju finnas med där också på något sätt. För de hundarna som är i generationer efter mina hundar hade ju inte funnits om inte jag hade levt och gjort dem.
Visst är det lite häftigt att på något sätt få vara med och skriva historia och lämna massa spår efter oss utan att man egentligen tänker på det. Det är faktiskt stort när man tänker efter, eller hur? Vi behöver inte bli andar eller spöken, vi kommer ändå alltid att - Live Forever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar