IBLAND GÅR DET INTE

Efter att "Barbie" väl var klar med sin valpning igår så kom lilla "Noomi", Vouges Roiyaru Nozomi igång. Det är precis som med löp, börjar den ena så startar även den andra. Helt galet vad det igår i alla fall... ;-)

Men efter ett tag så såg jag att det var något som var fel. Hon kämpade och kämpade så vi hade inget annat val än att åka in med henne. Väl där så gjorde det en röntgen på henne, och vi fick då veta lite mera och orsaken. För livmodern ser ju typ ut som ett Y. Uppe i V:et i Y:et så ligger valparna på rad. I detta fallet så var det ju bara en. 

När denne lille valpen skulle ut så åkte han ner. Slängde ut ett framben dit den väg den skulle och fortsatte sedan vidare upp i det andra livmoderhornet istället. Där satt valpen sedan fast själv som ett Y, och kunde inte komma loss då det andra livmoderhornet eller muskeln precis där valparna skall mötas för att sa samma väg ut. Den muskeln hade krampat och höll kvar valpen runt sin lilla hals. 

Blir det såhär så har ju "Noomi" inte en chans att få ut valpen och valpen har ju då heller ingen möjlighet att hjälpa till då den sitter fast på alla sätt. Det blev ett snitt, och valpen var tyvärr död. Fast jag trodde nog inget annat. Fast man hoppas ju, hoppet är ju liksom det sista man har.

Tråkigt, riktigt tråkigt då jag verkligen hade sett fram emot detta. Som sagt, shit happens och vad mer kan man göra än att nu se till att "Noomi" har det bra och kommer på benen igen. Det är ju ändå huvudsaken att hon mår bra. Hon är fortfarande lite trött och slö men annars ok. Hoppas att hon reder sig snart, för då reder sig även mitt just nu dåliga samvete. Sånt som man får då man känner att man har utsatt sina små hundar för obehag...  

Var glad att vi fick en så himla trevlig veterinär igår, kommer tyvärr inte ihåg vad hon hette. Men det kändes tryggt och hur vi än gjorde både här hemma innan och på Blå stjärnan så kunde vi inte gjort på något annat sätt, alltid nån tröst i eländet. Sedan blir man ju också en erfarenhet rikare. Detta var mitt andra snitt på mina typ 26 år med hundar. Och detta gillade verkligen veterinären att höra så hon tyckte inte att jag skulle vara allt för ledsen även om det gick som det gick....

Här ligger "Noomi" ny opererad och vaknar till liv igen.
Precis när jag tog kortet så sträcker hon på sig precis som om hon vakant en vanlig morgon.
- Lilla gumman!

 

Gårdagen kanske inte var något äventyr precis med det är ändå alltid så himla nervöst och spännande när sånt här händer. Man blir liksom orolig för allt, med narkos och allt som händer. Tiden bara flög iväg och jag trodde att klockan typ var 23:00 när vi satte oss i bilen för att åka hem. Men hon var ju för sjutton mitt i natten...

 



Vet inte men just nu känns det faktiskt som om det går troll i detta med mina Japaneser. Hoppas att turen vänder snart, men naturen kan man ju inte göra så mycket år. Och oavsett så skall "Noomi" nu få en låååång vila. Dags för hennes syster "Kissie" att ta över istället. 

Glad att jag just nu har mina sex små cavaliervalpar, för på dem är det full rulle just nu. Denna veckan har verkligen varit galen och ibland undrar jag vad jag håller på med. Längtar redan till nästa vecka....