I veckan som kommer så måste jag faktiskt ta lite för mig jobbiga beslut. Beslut om mina små Jappar, skall någon stanna? Vem skall åka? Detta är inte alltid lätt då hjärtat och hjärnan hela tiden har en fajt med varandra. Med vissa hundar blir det nästan världskrig och fajten hjärtat och hjärnan emellan pågår då i månader....
Men det känns nu som om det börjar klarna och även med mina lite äldre valpar är världskriget snart slut. Man måste fatta beslut, men jag får sådan jäkla ågren varje gång. Känns liksom som om ALLA är mina, BARA mina och ingen annans. - Hahaha... Men det funkar ju inte riktigt så, måste bara få hjärtat och hjärnan att sammarbeta lite i den kommande veckan. Detta gäller ju inte bara mina Japaneser utan även Cavaliererna.
Jag är också alltid så himla orolig att de inte skall få det bra. Men oftast så blir det ju bra, det vet ju jag också. Men det känns liksom som man har ett mega ansvar att se till att de små får det bäst och så bra det någonsin går att få.... - Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar