EN LITEN TANKE!

När man är uppfödare och även har hanhundar så får man ibland samtal från tikägare som är lite intresserade av dessa. Det finns många som är sugna och har stora drömmar och planer om att få ha egna valpar på sin tik. En del är väldigt på lästa har haft valpar innan och vet vad de vill ha och inte, andra frågar - Har du någon fin och frisk hane jag kan använda på min "Fiffi"?

Nu är det ju inget fel på att ställa den frågan, någonstans måste man ju liksom börja om man planerar att ta valpar på sin tik. Men när jag då ställer frågan tillbaka vad de söker så blir det oftast ganska tyst. Att ta valpar är inget svårt, det kan vem som helst göra. Men när det gäller att ha en liten tanke bakom att ta valpar så är det och blir det lite annat. Sedan får vi inte glömma att alla hundar faktiskt inte kanske är gjorda för att gå i avel. Detta är något man själv måste utvärdera och tänka på. Har man inte den kunskapen så får man helt enkelt be om hjälp.

Jag och mina hanhundar (för de säger ju inte nej) ställer gärna upp om det finns en tanke bakom och om jag får känslan av att detta kan vara något bra och samtidig kanske föra rasen vidare. Men att bara para sin tik för att få valpar, då känner jag inte att jag riktigt vill vara med. Det behöver inte bli bäst bara för att man har en tanke, men då har man i alla fall gjort sitt bästa med att i alla fall försöka. Bästa tipsen får man alltid från sin uppfödare, och INTE på Facebook och andra forum på nätet. Uppfödaren borde veta och ha lite historia bakom tiken, om de nu själva hade en tanke när de skaffade valpar. Finns inte den så kan man alltid slå en signal till de som kanske har fött upp eller äger mamman eller pappan till tiken.

Hade ett jätte bra samtal igår från en tikägare som var på span och jakt efter en hane och ville kolla med mig om jag hade någon. Jag frågade då vad hon hade tänkt och sedan var diskussionen igång, en bra diskussion då hon ville göra sitt allra bästa . För tiken var frisk och fin och väldigt gullig men, det finns alltid ett men.. - Hur mår hennes föräldrar och förfäder? Jag menar självklart var föräldrarna friska och fina när man köpte hunden när den var 8 veckor, men hur mår de idag två år senare? Hur är det med syskonen? I en hunds liv händer det mycket på två år. Så det finns alltid lite att kolla upp innan man parar för allt står faktiskt inte på hunddata. På bara 2-3 år så har man fått så himla mycket mer fakta om hundarna. Den är värd och faktiskt både spännande och intressant att ta reda på.

Som sagt, det finns lite att kolla upp innan man tar valpar, för valpar kan vem som helst ta. Men om mina hundar skall vara med så vill jag nog att en liten tanke skall finnas bakom. Det behöver inte alltid handla om hälsa, vilket ibland kan bli lite väl hysteriskt. Utan det kan likaväl vara exteriöra saker som man kanske vill förbättra, förändra eller bevara. Men vet man inte vad man vill så kan ju inte heller jag hjälpa till... Men jag ställer gärna upp med att hjälpa till med olika frågor och tankar man bör ha innan man sätter små liv till världen, i alla fall så gott jag kan.

Det finns ingen hund som bara har en massa plus i sin stamtavla, den som säger annat ljuger. Alla hundar har även sina minus här och där på ett eller annat sätt. Och det är kanske de minusen som är viktigast att ta reda på. Då för att man inte skall plussa på med ännu fler och likadana minus med fel hane. Gäller att hitta så mycket plus och minus man bara kan och sedan köra dem emot varandra. Så hur väl testade och undersöka hundarna än är med sina UA på det ena och det andra så finns det generationer bakom att tänka på. Super duper hunden som bara lämnar toppenavkommor finns tyvärr inte. Varje kombination blir på sitt sätt unik och inte alltid kanske så lätt att förutspå.

Och frågar man då också vissa tikägare var tiken heter i stamtavlan så är det faktiskt inte många som vet, konstigt nog. De vet inte heller vad föräldrarna heter och en del ber mig vänta då de bara skall hämta stamtavlan. Jag vet inte men jag blir lite förvånad att man har fått tanken att ta valpar men inte vet mer än så. Det är faktiskt ett stort ansvar att ta valpar, ett ansvar som man får bära med sig i många år.

Jag vet inte, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om just detta. Men jag tror ni förstår vad jag menar. Jag tycker det är idag alldeles för enkelt att bara ta en kull med valpar. Så en enda liten tanke bakom gör allt så himla mycket bättre. Och att man verkligen försöker göra det bästa för de kommande valparna. Då utifrån de kunskaper och förutsättningar man har. Är man ny så får man inte vara rädd för att be om hjälp, tips och råd, vi har alla varit nya i början. Men det är faktiskt liv vi skapar, och det skall vi vara rädda om och ha stor respekt för.