KAN SJÄLV!

Jag kan ärligt bli väldigt förvånad när jag hör uttrycket - kan själv! Eller att man har gjort allt helt själv, utan någon hjälp. Då när det gäller och kommer till hundar och uppfödning. Eller ja allt i livet egentligen... Många tycks sig tro att man kan nå framgång helt själv utan någon hjälp utifrån. Jag har så svårt att se hur man liksom tänk att nå toppen när man har dessa tankar eller sätt att försöka nå toppen eller framgång. 

Jag är så oerhört tacksam för alla som har varit runt mig, stöttat, hjälpt och gett mig fina hundar och ett bra material att förvalta. Ta bara "Uno", Ch. Vouges Roiyaru Share-Do som blev champion i helgen. Visst han heter VOUGES... men vi är faktist många som ligger bakom att han finns till.

Här finns massor med människor jag skulle vilja tacka för att denna lille hund skulle bli till och för att det också skulle bli bra. Först och främst Peter Van Baaren-Grob i Holland som jag fick mina två första Japanese Chins ifrån. Han har hjälpt mig massor om hur jag skall göra och hur jag skall tänka mm. Han hjälpte mig även att få kontakt med kennel Homerbrent och Molly Coaker som också hjälpte mig och gav mig massor. Ska jag vara helt ärlig så är detta väldigt stort för mig, jag tar aldrig något eller någon föregivet. Men i dag verkar det inte som om man skall eller vill hjälpa varandra. Man liksom håller tyst för att kanske inte skapa sin egen konkurrens. 

Utan Peter och Molly och deras hjälp hade jag aldrig lyckats som jag gjort med mina Jappar. Sedan att jag fick chansen att köpa Ch. Aranel Kenzo från Rick & Mark i England är ju också en oerhört stor ingrediens i att det blivit så bra. Så jag bugar och bockar och tänker att det är inte BARA jag som gjort "Uno", vi är många som ligger bakom att han finns till och det är jag sååå tacksam för. Man glömmer så lätt ibland bort att vara tacksam och tänka på alla som på något sätt varit inblandade i framgången. 

Man kan alltså inte lyckas helt själv, vi måste hjälpa varandra att nå toppen om inte annat än för de raser vi jobbar med. Skall jag gå in på mina Cavalierer så blir listan väldigt, väldigt lång till de som jag skulle behöva tacka. Jag vet inte men jag blir faktiskt nästan lite rörd när jag tänker att det är så många som har hjälpt mig att få de hundar jag har eller har haft genom åren. Alla har sitt värde....och alla är guld värda för mig.

Det behöver inte vara uppfödare som jag får hundar i från, det kan bara vara valpköpare som sedan tar hand om mina hundar och små valpar. Det kan vara andra uppfödare som får och når framgång med mina hundar eller framgång från avkommor till mina hundar. Ni ser, vi är många så bidrar till att det går bra. Vinner någon annan med min uppfödning eller med hundar som är efter mina hundar så blir jag faktiskt lite stolt, faktiskt nästan stoltare än när jag själv vinner. För där kan man inte säga och använda det vanliga uttrycket som man ibland hör, att de vinner bara för att Peter håller i snöret. De har lyckats för att domaren faktiskt tycker att hunden är bra.

Tror inte det finns någon bransch som man kan lyckas att nå toppen helt själv. Finns alltid människor runt om som hjälper till, stöttar, ger råd eller vad det nu är. Det kan vara agenter, skivbolag, designers, lärare, makeup artister...ja, you name it. 

I hundvärlden så känner man sig väldigt lätt ensam och liten ibland, det gör i alla fall jag. Men när jag tänker efter så har jag och ni så många runt er som faktiskt bara finns där för mig eller er. Men hunderiet är väldigt ensamt, så var inte rädda för att ta hjälp eller att hjälpa varandra. Alla kommer att vinna på det även våra raser... ingen - Kan själv!!

Om jag inte sagt det innan så TACK till Er alla som jag på något sätt har fått chansen att lära känna och få så fina hundar i från eller som har gjort det bra med mina hundar i sin tur, ni vet alla vilka ni är. ;)