Jag vet inte men vissa hundar blir bara speciella, så speciella att man skulle gå genom eld för dem. "Adam" var verkligen en sådan hund. Men nu när jag tänker tillbaka på honom och läser bloggen så hittar jag massor med inlägg där jag om och om igen får försvara min älskade "Adam" från en massa elaka rykten.
Asså jag är inte dum, det var ju givetvis inte "Adam" folk ville åt utan grejen var ju hela tiden att skada mig, alltså mig som person. Men man är då så jäkla feg att man ger sig på en liten hund. Drar honom i smutsen och gör allt bara för att förstöra och förgöra. - Helt otroligt!!
Men jag har aldrig tvekat på "Adam", jag vet vad jag hade och då oavsett vad andra tyckte och sa. Men det är tufft och tungt att som uppfödare och ägare behöva försvara sig själv och sina hundar. Jag tycker att det räcker nu. Jag ser och hör hela tiden samma historier om andras hundar. Och "Adam" är ju inte den enda av mina hundar jag om och om igen har fått försvara från elaka tungor genom åren som tycker en massa och då gärna högt.
Tider ändras för nu hux flux så är en son till "Adam" typ det bästa man kan använda i avel i Sverige. Visst är det kul på ett sätt men har man redan glömt hetsjakten på pappa "Adam". Visst är det konstigt, för här är ett annat inlägg om min "Adam". Läs HÄR!! Varför kunde inte "Adam" få vara den fantastiska hund han var när han levde, - Varför?
Ibland undrar jag verkligen vad som är sjukast, är det verkligen våra hundar eller är det våra uppfödare?!??! Så snälla, tänk efter innan ni hugger, innan ni sågar ditten och datten och skriver i diverse forum. Det "kanske" skadar andra människor och rasen mer än vad ni tror.
Ha nu en fortsatt underbar fredag!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar