NAME OF THE GAME

Har idag en hundbadar dag, samtidigt som jag idag lyssnar på gamla härliga ABBA låtar. Lite skönt att ha bra musik på lagom hög volym när man går här hemma och fixar och badar hundarna. Samtidigt som man jobbar på så går hjärnan på högvarv och man funderar mycket. Kanske är detta ett stort minus när man går hemma ensam och har yrket uppfödare och är "Hemmafru".

Jag vet inte men jag avhandlar många ämnen per dag när jag går här hemma och pratar med mig själv och mina hundar. De är de bästa lyssnarna för de verkar tycka precis som jag, kan man ha bättre lyssnare än så?

Låten "Name of the game" kommer och jag börjar då fundera på detta falska spel som finns i hundvärlden. Man tycker liksom inte om varandra men ändå så umgås man!! Jag förstår inte riktigt detta spel. Varför vill man gå på fest hos någon man inte tycker om? Eller varför bjuder man människor på fest som man inte tycker om? - What's the name of the game?? 

Jag fattar inte riktigt varför man hugger varandra i ryggen ena dagen och sedan andra är det kram, kram och puss, puss på typ Facebook. - Öh?? Vad jag har missat i detta med relationer och respekt inför varandra. Jag hänger liksom inte riktigt med i alla svängar. För i hundvärlden går det fort, väldigt fort, finns liksom ingen hastighetsbegränsning här. Vindarna vänder fort och från bästa vänner till ovänner och från värsta ovänner till bästisar igen.

Är det så att man är rädd för att bli ensam? Är det så att man umgås med människor som man kanske inte gillar så värst mycket för att man har någon form av vinning av det, eller vad är det frågan om? Jag säger inte att man skall bli otrevlig mot varandra bara för att man kanske inte drar jämt alla gånger. Men vart går liksom alla gränser, finns det några gränser eller är hundvärlden ett stort enda "Paradise Hotel" där man behandlar varandra precis hur man vill..

Finns nog ingen mer dömande branch än hundvärlden. Man måste tänka på allt, vem man umgås med, vem man pratar med, vem man köper hund ifrån, men man parar med mm... Jobbigt, men måste vara mer jobbigt om man gör val som man inte kan stå för. Val som man liksom tror att andra kommer att gilla, så att man blir poppis liksom..... ?!?! Äsch, jag vet inte. Men jag tror ändå att ni som läser detta förstår vad jag menar och är ute efter. För att försöka hålla sig i alla sammanhang "neutral" är en konst.

Kanske tänker man att man skall ha sina fienden nära. Men jag skulle ha väldigt svårt att umgås med människor som jag vet inte tycker om mig som person. Varför skulle jag göra det när jag kan ha människor runt mig som gillar mig och som jag gillar lika mycket. Människor som ger mig något och som jag kan ge lika mycket tillbaka. Och finns inte de så sitter jag faktiskt hellre ensam på en öde söderhavs ö och pratar med eremitkräftor.

- Skit samma, nu kommer "Gimme, Gimme, Gimme a man after midningt..." Nytt ämne i min trånga skalle!! - Hahaha....   ;)