ÄLSKAD & HATAD

CH. ARANEL KENZO

(GBCH. Lanceian Pleasant Abi at Dekobras - Sleepyhollow Lida)

När jag igår stod och badade och fönade "Kenzo" så kom en massa härliga minnen upp från allt vi gjort tillsammans. Denna lille hund är för mig helt fantastisk. Inte bara hur han ser ut utan också hurdan han ÄR. Sedan att han har en massa fantastiska barn och barnbarn efter sig blir ju bara för mig en bonus. 

Så mycket vi har gjort... Vi har vunnit BIS, massor med grupplaceringar och jag vet inte hur många BIR men jag vet att han sammanlagt fick 35 cert vilket såhär i efterhand var ett väldigt dyrt championat. Men det var också ett väldigt roligt championat. Som vi jagade dessa blå/gula rosetter, kanske då till mångas förtret. Och jag tror faktiskt också att det är 35 olika domare som gett honom dessa. 

Rubriken kanske inte riktigt stämmer. Hatad är kanske ett hårt ord och egentligen kanske ratat skulle passat bättre. För till dags dato så är det bara EN annan uppfödare i vårt avlånga land och faktiskt i hela världen förutom oss själva då såklart som har använd honom i avel. Han är nu över nio år gammal och det jag har sett under vår resa tillsammans under åren och det jag ser idag kan jag tycka att det är lite synd. Men samtidigt helt ok, för jag behåller honom gärna för mig själv. 

Men det är alltid en massa snack om hundar som gör ett starkt avtryck inom sin egna ras. Då givetvis både positiva och negativa. De flesta har som jag både älskat och beundrat Kenzo. Men så finns det den där lilla klicken av människor som inte riktigt tycker lika och som inte riktigt håller med. Men ju mer det snackades om oss och våra hundar ju mer åkte vi runt. Det gäller att vända det negativa till något positivt och vända det till en stryka och kraft. -Oboy så roligt vi haft!! 

Mycket har jag fått höra om denna Kenzo genom åren. Kritik är bra och jag har inga problem att ta det. Ingen hund är perfekt men när den inte är konstruktiv och de bara blir dumheter så blir det lite märkligt. Men efter ALLA år med hundar så kan jag faktiskt ta det också. Det är bara så när man har en hund som vinner massor. Folk har liksom svårt att glädjas med andra och Kenzo är nästan som en Zlatan. Både älskad och hatad. Man kan liksom inte "pleasa" alla...

Jag tycker faktiskt helt ärligt att de som svartmålat Kenzo genom åren skall ta en ärlig titt på sina egna, och på de hundar de själva väljer att använda i avel. Då både när det gäller storlek, temperament, typ och sist men inte minst, färg. Oftast blir sånt här bara pinsamt och de som snackar bara bevisar för mig att man egentligen har noll koll och då är man inte ens värd att ha Kenzo i sitt egna material. Och jag kan då också förstå att han inte passar in hos dem. Vem vill liksom ha en "Zlatan" i sitt lag?? 

Jag vet inte någon hund i denna ras som gjort så starkt avtryck i sin ras det senaste åren som Kenzo. Både han själv som topp vinnande Chin i Sverige och alla hans barn som har följt i hans fotspår. Då med att bli årets Chins, årets hanar respektive årets tikar. Ch. Vouges Roiyaru Share-Do, Ch. Vouges Roiyaru Zama, Ch. Vouges Roiyaru Naiki, Ch, Vouges Roiyaru Chuuguu, Ch, Vouges Roiyaru Ro-Zu bara för att nämna några. 

Visst har även Kenzo saker som man skulle vilja ändra på, ingen är som sagt perfekt. Men som jag älskar och beundrar denna hund i alla fall. Han har så mycket annat att det han kunde haft bättre överväger med råge. Han har helheten. Jag är så glad att så många med mig har sett detta både domare och andra uppfödare från andra raser. För mig finns det inte någon som honom och jag kommer nog heller aldrig få en sådan här hund igen. 

Jag kan nu bara hoppas på att jag får äran att ha honom i mitt liv i många fler år framöver. Nu blir det i alla fall inga mer utställningar för Kenzo efter hans "comeback" förra året som veteran som slutade med att han blev Årets Chin 2017. Kanske kan han också på ålders höst som pensionär bli pappa igen. - Den som lever får se... 

- TREVLIG HELG!!