UNDERBART!!

NORGE TUR & RETUR!!

Igår var det till att gå upp 03:00 för att ge sig av till Norge och Hamar. Där den internationella Hund utställningen skulle vara. Både jag och Per har snorat och hostat så jag var nästan lite orolig att det skulle bli en jobbig resa!!


Vi skulle samåka med Susanne då hon hade anmält en hund också. Runt 04:00 stod hon utanför och det var bara att kasta in våra hundar och ge sig iväg. När vi kommit en bit på väg så var det dags att tanka. Mätaren lyste rött och vi blev lite oroliga att vi inte skulle hitta någonstans att fylla på. Men äntligen så dyker en bensinstation upp. Men vad händer då. Den har inte någon kontakt med banken så man kunde inte tanka med kort. Vi fick helt enkelt chansa på att åka vidare i mörkret och hoppas att det snart dyker upp en bensinstation till.

Det såg mörkt ut ett tag!!

Susanne började prata om att det ser ut som om vi kommer att få gå ut och putta på bilen. Men plötsligt så händer det. En Statoil skylt lyser upp vägen och vi får äntligen mer i tanken!!

Ju längre upp i Norge vi kommer desto kallare blir det. Frost i gräset och klar fin himmel. Resan upp var väldigt vacker. Himlen ändrade färg hela tiden allt från kolsvart till att sedan bli både rosa och orange.

När vi väl kom fram så var det kallt. Så kallt att vi alla tre började hosta. Tror vi hördes mest av alla på parkeringen när vi packade ut. Hostningarna fortsatte hela vägen in till den stora Olympia stadion - Vikingaskeppet. Luften var väldigt torr och kall vilket retade halsen lite extra!!


Resan upp gick fort, mycket fortare än vi hade räknat med så vi hade god tid på oss att sätta oss ner och njuta av en kopp kaffe. De har dyrt kaffe i Norge. 3 koppar för hundra norska kronor.

Susanne hade fått domarändring och funderade på att inte gå in med sin hund. Hennes hund skulle in först av de vi hade med oss. Men hux flux så var det även dags för våra att gå in i sin ring lite längre bort. Trodde vi!! Norge har ett annat sätt på hur och när hundar skall in i ringen och vår ring var rasen innan oss färdig men det betydde tydligen inte att vår ras skulle in. Nä, vår ras skulle inte in förrän 13:00. Trots att rasen innan oss var klar redan 12:00. Så vi fick glatt sitta och vänta en timma innan vi skulle in.

Lite längre bort såg vi att Susanne hade bestämt sig då hon var inne i ringen och blev BIR. Grattis Susanne!!

Klockan blev ett och det var dags för våra att göra entré. Med oss hade vi tre Japaneser. Domare var Åke Cronander från Sverige som hade 7 jappar att döma. ”Kenzo”, Ch. Aranel Kenzo var Bästa hane med Cert & CACIB vilket gjorde honom både till Norsk & Nordisk Champion. Nu fattas ett Cacib för att han skall bli Internationell Champion. Om och när han får det, är en annan historia.

Junior World Winner 2010
Svensk, Dansk & Norsk Champion
Nordisk Champion
ARANEL KENZO

Sedan var det dags för våra två tjejers tur. De var nakna, för kvällen innan i badet försvann all deras fina päls. Det var nästan så att vi funderade på att inte ta med dem. Men det gjorde vi vilket var tur För ”Sawa”, Ch. Homerbrent Sawayaka blev Bästa Tik med Cert & CACIB vilket gjorde henne till Norsk Champion. Lilla ”Kiki”, Ch. Homerbrent Chinki fick stå 2a med R-Cert & R-CACIB. I BIR & BIM drog ”Sawa” det längsta strået naken och blev slutligen BIR!!

Svensk & Norsk Champion
HOMERBRENT SAWAYAKA

Nöjda & glada lämnade vi Hamar & Norge med lite nya fina färgglada rosetter i bagaget. När vi kom ur Vikingaskeppet hade det börjat regna. Och jag lovar, det regnade och stormade precis HELA vägen hem. Åh, så boring att åka i detta väder. Lastbilar som skvätter så att man nästan inte ser någonting. Hatar att åka bil då. Sitter på min sida i bilen och bromsar hela tiden. Tillslut var jag så utmattad att jag somnade till lite granna. Bakom mig hade Susanne gjort detsamma.

18½ timma senare var vi hemma, väldigt trötta men nöjda. Allt var värt resan. Förkylningen då? Under hela detta sista dygn var den som bortblåst. Men vaknade idag och allt är tillbaka. Tänk vad lite vinster och trevligt sällskap kan pigga upp kroppen!!

/Klem

MINA MEMOARER!

Sitter & håller på att plita och skriva på en bok, mina memoarer. Denna bok kommer handla om mitt liv och mitt liv med hundar.

Först ett litet intro. Sedan ett pytte, pyttelitet kapitel om mitt liv. Det gick fort, var varken roligt, intressant eller spännande. Resten blev om mitt liv med och runt hundar. Det blev genast mycket längre.

Bokförlaget trodde att boken skulle bli en aning svår läst. Öh, jag förstår inte varför?? Jag som hade tänkt få till en pocket version som man lätt kan ha med sig på sol semestern, eller på bussen eller annat!!


Min förkylning sitter stenhårt. Verkar inte vilja ge med sig alls. Känner mig ändå ganska pigg i huvudet (emellanåt). Nässprayen är toppen så jag känner mig inte snorig och äcklig heller. Det är hostan…hostan som inte ger sig.


Per var igår på Apoteket och köpte med sig en förpackning med tabletter Noskapin som skall hjälpa mot hosta. På paketet står det – ”Vid tillfällig och kortvarig rethosta”. Att hostan är tillfällig det fattar jag, då jag annars inte hostar. Men hur sjutton skall jag veta att den är kortvarig?? Hur vet man om den blev lång eller kort innan man har slutat att hosta? Inte alltid lätt att leka doktor, eller hur?

Idag är det till att bada hundar. Hoppas nu att alla medikamenter som är inhandlade skall kicka in så att man orkar med att bada hundar och sedan åka till Norge/Hamar imorgon.

Ha en underbar lördag allihop!!

@LLTID @NTRÄFFB@R!!

Nuförtiden är man ALLTID anträffbar eller i alla fall nåbar. Förr fanns bara en hemtelefon och då oftast utan telefonsvarare. Nu finns all teknik i världen att nå varandra. Finns i stort sett inte en chans att gömma sig eller smita undan.


Det finns, mail, skype, msn, mobil, vanlig telefon, facebook och andra Community sidor där man med några enkla knapptryckningar kan skicka meddelanden till varandra. Herregud, det finns säkert massor med mer & andra sätt att nå varandra. Jag kan inte alla!!

De flesta vet också var man är och befinner sig, då man lägger ett meddelande i bloggar, Checkar in via Facebook eller Twittrar.

Ibland blir jag nästan lite stressad av detta. Får man t.ex ett sms så förväntas man på något sätt att svara på momangen. Även om man kanske inte svarar direkt så är man ju ändå nyfiken som i en strut och kan inte låta bli att springa och kolla i mobilen när det plingar till.

Samma är det med mail. Ungefär varannan timme så går man in på datan och kollar om det är någon som har mailat. Det blir någon form av rutin i vardagen att kolla av alla dessa saker om någon har skickat något meddelande.

Vår ena dator där vår ”hund” mail ligger krånglar och har krånglat en tid nu. Skall försöka få ordning på den imorgon. Så den rutinen att kolla av den har jag sluppit de senaste dagarna.

Men nu har jag skaffat mig en mail till. Så nu kan man även maila till min iPhone. Skall det vara så skall det vara eller hur. Den adressen är iphone@vouges.se




Hur sjutton klarade vi oss förr?? Hur överlevde vi utan att kunna kontakta varandra närsomhelst och hursomhelst?

Häromdagen kom det ett lass Chris Christensen från USA. Det blir då en massa kånkande och bärande. Nästan ett ton shampoo mm. Mycket muskler blir det!! *ler* Nu är det mesta uppackat och klart. Så skönt att slippa alla dessa kartonger överallt. Lite nyheter kom med denna gång också. De kommer att läggas ut allt eftersom i webshoppen!!

I helgen skall vi göra en visit till Norge. Har inte varit där med våra Japaneser så mycket så vi tänkte dra till Hamar. Skall bli spännande att åka på en liten tur. Förkylningen sitter fortfarande kvar. Febern och hostan kommer och går. Men med lite Ipren och nässpray så skall vi nog överleva helgen och resan. Till de som skall till Sundsvall önskar vi lycka till!!

Har städat och fixat hela dagen, så nu kommer jag snart ta fredag och ser fram emot lite fredagsmys i kväll. Hoppas nu att alla får en trevlig och härlig helg.

DAGENS HYLLNING!!

Idag vill jag helt enkelt hylla en god vän. Tycker faktiskt detta görs allt för sällan. En vän som tyvärr får utstå en massa påhopp och elakheter i stort sätt enbart för att hon är en av mina närmsta vänner. En vän som betyder mycket för mig!! – HYLLA, HYLLA, HYLLA & HYLLA..!!

- Goaste & underbaraste Kari, stå på dig annars gör någon annan det.
Eller som Grynet säger; - Ta ingen skit!

”Tillsammans är vi starka”

- BÖRJAR VI KOMMA TILL EN ”DEAD END”?

Att den negativa media karusellen snurrar runt våra Cavalierer har vi ju fått både höra och läsa en längre tid nu. Allt från att rasen är så sjuk. Så sjuk att den borde elimineras från jorden som hundras. I vissa länder som Finland vill veterinärer förbjuda rasen. Än värre är det just nu i Holland då staten har blivit stämd av en grupp personer som också vill få rasen förbjuden att föda upp. Jag följer med spänning vad som händer över där. Är samtidigt väldigt orolig och rädd för att detta sprider sig till andra och fler länder.

Men vad är det som händer? Har vi kommit till en ”Dead End”?

Själv har jag nu levt 38 år. Snart 25 av dessa har en eller flera Cavalierer alltid funnits vid min sida. Har så svårt att tänka mig ett liv utan en eller flera Cavalierer. Men jag har en längre tid börjat förstå att det inte ser så ljust ut. Just därför behövde jag en paus med Cavalierer då det i alla fall kommer till utställningar. Själv behövde jag backa lite och försöka se på Cavalierern på ett annat sätt, från ett annat håll. Vilket vet jag inte, för jag har personligen inte kommit fram till något i min paus mer än att rasen Cavalier King Charles Spaniel har hamnat i ett blickfång som inte gör den rättvis på något sätt. Cavalierern lever idag under ett stort hot. Allt detta gör mig väldigt ledsen. Måste säga att det tar och tär på mig, jag blir helt enkelt förtvivlad.

När jag häromdagen ringde till SKK för att höra varför ”Jacksons” avkommor hade blivit spärrade så vet ni ju att jag fick svaret att hon ANTAR att hans barn också kommer att bli sjuka. Jag vet att hon har fel och att hon inte har rätt att göra så på några som helst ”Anta” grunder. Detta strider mot vårt hälsoprogram som vi har på Cavalierer. Jag fick ju inget vettigt svar och jag frågade henne då vad jag skulle göra. Till svar får jag då att jag kanske skulle sluta att föda upp denna sjuka ras. Hon fortsatte att mala på med att rasen är ju så sjuk att den håller på att förbjudas i vissa läder.

Att hon sa så var för mig väldigt kränkande efter att ha slitit hund i 25 år med Cavalierer. Detta tog jag hårt och faktiskt lite personligt. Om inte SKK står bakom oss som föder upp Cavalierer vem gör det då? Jag frågade inte ens om detta på något sätt. Jag ville ju bara veta vad jag skulle göra och kan göra med ”Jacksons” avkommor.


Om inte ”min egen” organisation SKK, alltså Svenska Kennelklubben står bakom mig och min ras vad skall jag eller vi får jag nog säga, göra. För detta gäller inte eller drabbar inte bara mig. Nä, kära uppfödare kollegor det drabbar oss alla. Var finns då ”min” eller vår klubb, SCKCS - Cavaliersällskapet var är ni? Kommer ni att stå upp och ta det ansvar ni har för vår ras? Det är så himla tyst, jag hör ingenting. Jag orkar faktiskt inte försvara vår underbara ras ensam. David mot Goliat är ingen bra idé. Bättre att det är David mot David eller Goliat mot Goliat. Eller hur?

Någonstans måste jag hitta en styrka. En styrka att orka fortsätta. Låter nästan som om jag måste be till högre makter. Men de har ingen telefon där, jag vet. Men var skall jag då finna min styrka i att orka fortsätta. Jag vet inte vad jag skall göra eller vem jag skall ringa för att få tillbaka den inspiration & kärlek jag alltid haft för Cavalieren. Känner mig just nu helt tom, svag och väldigt liten. Känns nästan som om ett stort köttstycke har slitits från min kropp. Dit jag ringde och trodde att jag skulle få hjälp & stöd gjorde mig bara mer orolig. Kanske skulle denna person inte haft en telefon på sitt rum. Hade kanske räckt med max en fax.

Jag är faktiskt fortfarande lite i en chock efter hur kvinnan på SKK uttalade sig. Dessa ord och den attityd jag möttes av gör mig väldigt orolig. Jag är fullt medveten om att det inte bara är Cavalieren som just nu är under lupp. I flera olika medier kan man läsa att ”pedigree dogs” borde förbjudas. Vissa vill inte bara förbjuda olika hundraser. Nä, de vill även förbjuda hundutställningar.

Vart är vi på väg, är detta början på slutet. - Börjar vi komma till en ”Dead End?

HUR & NÄR VET MAN?

Alltid lika spännande när man har parat en tik att gå och fundera på om hon är dräktig eller inte. Hur och när vet man?

Igår tänkte jag gå ut och kolla in mina flickor för att se om jag kunde se några små tecken. Dörren var öppen och ingen var inne, då vädret var toppen. Plötsligt kommer ”Riah” farande och jag tittar på henne stå i motljus i dörröppningen och jag säger då till henne;

”Oj, vad är det för en glänsande själ som kommer. Det är som en aurora runt omkring dig. Men det är ju du, du som har varit på semester”

För visst är det så att man även i tidigt skede ibland kan se att de är dräktiga. På något sätt så blommar de upp och bara ser sådär levande och vackra ut. ”Riah” har lurat mig förr, hon är alltid en glänsande själ för mig!!

Ch. Clopsville Cimmaron – ”Riah”

FÖRSÖK ATT....

..går igenom livet som om det vore en dans. Lite "Dans moves" gör livet både lättare & gladare. Eller hur!!