fredag 6 december 2013

SKAM

Först vill jag börja med att tacka för alla snälla och gulliga kommentarer både när det kommer till valparna och också för lilla "Noomi". Det värmer och känns bra att ni alla finns där. Det är inte alltid lätt att blogga om saker som inte går som det är tänkt, mycket trevligare, lättare och enklare om det är något positivt och bra som händer.


Varför? Jo, för det skall alltid spekuleras i vad som inte gick ok. Eller, om man skriver om tråkiga saker. För det måste ju helt enkelt finnas en orsak till att något går fel, eller hur? Orsaken kan tillslut bli många. Typ att man ger dåligt foder, har dåliga linjer, motionerar för lite mm.

Men vet ni vad, jag skäms verkligen inte för att skriva om att tillexempel det inte gick så bra för lilla "Noomi" och hennes valpning. Eller om "Jojo's" valpning för några veckor sedan. Eller att "Jackson" fick tidigt blåsljud på hjärtat. Eller att min älskade lille "Charlie" dog efter att ha fått något virus från MyDog i januari i år. Eller att "Darin" blev steril. Och mycket, mycket mer, allt finns i bloggen.

Nä jag skäms verkligen inte, tvärtom skulle jag vilja säga. Känns dels skönt att få berätta vad som händer och samtidigt så får man skriva av sig sin egna sorg och frustration om vad som sker. För att födaupp djur oavsett och det är hundar, katter eller hästar är faktiskt inte alltid så lätt som det låter eller som man kanske kan tro. Det är levande varelser och allt kan hända. - Inget konstigt alls.. 

Men jag vet att det har spekulerats en del när jag har skrivt om typ sådana här lite mer känsliga saker. Vissa till och med gottar sig och tycker att det är rätt år mig. För jag skall ju verkligen inte tro att jag är något. Det blir lite, - Där fick han, synden straffar sig själv. Sånt här säger ju egentligen mer om personerna som spekulerar om mig eller mina hundar. För det är inte alls synd om mig. För oftast är det ju synd om hundarna om de nu blir sjuka eller vad det kan vara. Och att det finns människor som gottar sig åt att en liten hund blir sjuk. Ja, då måste man vara riktigt, riktigt sjuk själv. Men spekulera och gotta er hur mycket ni vill, så lever jag mitt underbara liv under tiden. Eller vad är det man säger? :D

Men vad som också är lite konstigt är, att för vissa ÄR verkligen allt en dans på rosor. Allt går som en dans år efter år och och inget konstigt händer. Inga hundar dör, ingen får dödfödda valpar, heller ingen valp som kanske dör lite senare, ingen har sjuka hundar, ingen har tikar som kastar valpar, ingen har hanar som blir sterila, ingen har tikar som går tomma, ingen har tagit hjälp av veterinär eller vad det nu kan vara. Allt är liksom bara rosen rosa för vissa.
 

Vad är det som är så hemligt eller skämming med sånt? Jag förstår det inte riktigt. Är man kanske rädd för vad andra skall tycka och tänka? Om man inte ens kan vara ärlig mot sig själv, hur är man då mot andra? Vissa har inte ens föttupp en sjuk hund, för man har så himla friska linjer. Man har varken tidiga blåsljud eller annat! Öh?? - Vilken planet är ni födda på? För jag VET att alla dessa saker drabbar oss alla förr eller senare, så är det bara. Ingen kommer undan... 

Visst kan man kanske lura någon/några med att framhäva sig själv och sina egna hundar. Gärna samtidigt som man sänker någon annan. Väldigt vanligt i denna hundvärld, eller hur? Men sanningen kommer alltid fram och ikapp en, var så säker. Jag skulle då verkligen dra öronen åt mig om jag kom till en kennel och skulle köpa en hund och ägaren då förklarar att man inte har några som helst problem i välden med sina hundar. - Men mig lurar du inte gumma/gubbe lille...;-)

- Skit samma, folk får göra och hålla på precis som de vill. Orkar faktiskt inte bry mig längre, men vissa fenomen kommer liksom upp om och om igen. Sen att jag fick ett mail för ett tag sedan där jag fick lite förklarat för mig att jag är en sådan person som bara föderupp friska hundar och att jag aldrig skulle vara ärlig med sanningen. Vad svarar man på det? Nä, jag tog bara bort det och lät dem ha sin tro. För på ett sätt var det ju positivt, allt beror ju på hur man tolkar det. - Orka bry sig liksom.... 

Så snälla ha ingen SKAM om allt inte blir eller går som det är tänkt. Men för mig är det mer en SKAM att man inte kan vara ärlig. Var istället stolt och stå för dina hundar oavsett vad som händer. Ingen kan råför att det blir fel ibland, för det blir det. -shit happens! Är du ärlig mot dig själv så gör detta bara att du kommer mycket längre både med dig själv som person och också med dina hundar och uppfödning. Ge heller inte upp pågrund av en motgång. För ibland kan lite motgångar faktiskt vara bra. - Skam den som ger sig!

Men oavsett om man är öppen och ärlig eller inte så spekuleras det alltid i alla fall. Så herregud, var är egentligen skillnaden?? Finns alltid någon som tycker att de vet sanningen, och vad som är rätt!

Ps. Brukar skriva massor med sådana här inlägg som jag sedan aldrig ens lägger ut. Brukar då istället bli nån musikvideo. Skönt bara ibland att få skriva och få ner lite tankar man har om saker och ting. Men nu när jag nu skrev detta som är typ en sånt inlägg så tänkte jag - va faan, why not! I brist på annat liksom när man är utan ström.....  ;-)

STORM OCH MÖRKER

Jag gick faktiskt upp redan efter 03:00 idag. Kunde inte sova då det stormar som sjutton här, Sven är verkligen ihärdig måste jag säga. Lite obehagligt faktiskt att höra detta hemska ljud hela tiden. Detta måste vara den värsta stormen det sista. Stormen Simone går inte att jämföra med detta, i alla fall inte här hos oss. Klockan är strax efter fem nu och det känns som om Sven börjar ge upp lite nu. Det dånar inte lika mycket utanför i alla fall...

Vi har ingen ström, och jag sitter här i mörkret med en massa tända ljus. Så många så att det nästan känns som om vi har ström och alla lampor är tända. Är lite orolig att vi inte skall få tillbaka strömmen för det börjar bli lite kallt i huset. Med små nyfödda valpar så vill man ju ha lite värme. Men med alla dessa ljus som är tända så skall vi nog klara oss ett tag till.
 

Men runt fyra så kom strömmen faktiskt tillbaka. Jag hann fixa en del och även få på lite kaffe innan den försvann igen. Så ibland gäller det att glädjas åt det lilla. Men tänk var handikappad man blir utan el. Herregud va bortskämda vi är med allt vi har runt oss. Man kan ju fasen inte göra någonting. Hur sjutton överlevde man förr i tiden. När det inte ens fanns el? 

Fast det är klart, då fanns ju inte heller iPad och internet och sånt. Så då kan man ju inte sakna det heller. Men det måste ju även fötts valpar då? Ja, vad skall man säga. Får hoppas att de klarade sig på den tiden och inte frös ihjäl. Men de låg säkert vid nån öppen spis eller nått. 

Strömmen försvann redan igår kväll. Så istället för att glo på tvn igår så låg jag och Per i varsin soffa och lyssnade på podcast som han hade laddat ner. Funkar ju bara man har batterier kvar i sin iPhone eller iPad. Lite mysigt faktiskt trots allt, för några timmar utan ström är väl helt ok. 

När strömmen är borta så blir man ju även utan vatten. Vilket också gör en väldigt handikappad. För just nu känner jag verkligen att jag skulle vilja ta mig en varm go dusch och raka mig och lite så. Men inte ens det går. Bortskämd, ja det är nog bara förnamnet på människan nuförtiden!!! 

Varför är det så att man alltid vill göra allt när man inte kan?? Och just nu vet jag inte ens hur jag skall få ut detta jag precis har skrivit... 

torsdag 5 december 2013

IBLAND GÅR DET INTE

Efter att "Barbie" väl var klar med sin valpning igår så kom lilla "Noomi", Vouges Roiyaru Nozomi igång. Det är precis som med löp, börjar den ena så startar även den andra. Helt galet vad det igår i alla fall... ;-)

Men efter ett tag så såg jag att det var något som var fel. Hon kämpade och kämpade så vi hade inget annat val än att åka in med henne. Väl där så gjorde det en röntgen på henne, och vi fick då veta lite mera och orsaken. För livmodern ser ju typ ut som ett Y. Uppe i V:et i Y:et så ligger valparna på rad. I detta fallet så var det ju bara en. 

När denne lille valpen skulle ut så åkte han ner. Slängde ut ett framben dit den väg den skulle och fortsatte sedan vidare upp i det andra livmoderhornet istället. Där satt valpen sedan fast själv som ett Y, och kunde inte komma loss då det andra livmoderhornet eller muskeln precis där valparna skall mötas för att sa samma väg ut. Den muskeln hade krampat och höll kvar valpen runt sin lilla hals. 

Blir det såhär så har ju "Noomi" inte en chans att få ut valpen och valpen har ju då heller ingen möjlighet att hjälpa till då den sitter fast på alla sätt. Det blev ett snitt, och valpen var tyvärr död. Fast jag trodde nog inget annat. Fast man hoppas ju, hoppet är ju liksom det sista man har.

Tråkigt, riktigt tråkigt då jag verkligen hade sett fram emot detta. Som sagt, shit happens och vad mer kan man göra än att nu se till att "Noomi" har det bra och kommer på benen igen. Det är ju ändå huvudsaken att hon mår bra. Hon är fortfarande lite trött och slö men annars ok. Hoppas att hon reder sig snart, för då reder sig även mitt just nu dåliga samvete. Sånt som man får då man känner att man har utsatt sina små hundar för obehag...  

Var glad att vi fick en så himla trevlig veterinär igår, kommer tyvärr inte ihåg vad hon hette. Men det kändes tryggt och hur vi än gjorde både här hemma innan och på Blå stjärnan så kunde vi inte gjort på något annat sätt, alltid nån tröst i eländet. Sedan blir man ju också en erfarenhet rikare. Detta var mitt andra snitt på mina typ 26 år med hundar. Och detta gillade verkligen veterinären att höra så hon tyckte inte att jag skulle vara allt för ledsen även om det gick som det gick....

Här ligger "Noomi" ny opererad och vaknar till liv igen.
Precis när jag tog kortet så sträcker hon på sig precis som om hon vakant en vanlig morgon.
- Lilla gumman!
 
Gårdagen kanske inte var något äventyr precis med det är ändå alltid så himla nervöst och spännande när sånt här händer. Man blir liksom orolig för allt, med narkos och allt som händer. Tiden bara flög iväg och jag trodde att klockan typ var 23:00 när vi satte oss i bilen för att åka hem. Men hon var ju för sjutton mitt i natten...
 

Vet inte men just nu känns det faktiskt som om det går troll i detta med mina Japaneser. Hoppas att turen vänder snart, men naturen kan man ju inte göra så mycket år. Och oavsett så skall "Noomi" nu få en låååång vila. Dags för hennes syster "Kissie" att ta över istället. 

Glad att jag just nu har mina sex små cavaliervalpar, för på dem är det full rulle just nu. Denna veckan har verkligen varit galen och ibland undrar jag vad jag håller på med. Längtar redan till nästa vecka....


ÄVENTYR

 
Kvällen och natten tillbringade vi på Blå Stjärnans Djursjukhus i Göteborg. Inte roligt men, shit happens ibland. Men detta äventyr har varken med "Baby", "Barbie" eller deras valpar att göra det mår toppen. Det blev helt enkelt bara ett nytt äventyr ikväll. Mer om det imorgon för nu måste jag verkligen hoppa i säng!! - Natti!

onsdag 4 december 2013

KLAPPAT Å KLART

Så, nu har jag sovit väldans gott efter att nästan ha varit vaken sedan natten till måndag. Men allt gick väldigt bra med "Barbie", Vouges Wedding Song igår. Det var ju första gången för henne och hon skötte det precis som om hon haft valpar förut.

När väl första valpen kom 23:20, som var en hane på 220 gram så rullade det sedan på i ett lagom tempo. Efter hanen kom tre tikar på 170, 180 och 200 gram. För att sedan avslutas 01:50 med en hane till på 200 gram. Små skönt när allt funkar som det skall och det är en skön känsla att se vilka naturliga krafter som kommer fram i tikarna när de valpar. Oavsett om det är första gången för dem eller inte. 

Per har varit hemma idag och hjälp mig, för jag vet annars inte riktigt hur jag hade löst allt. Hur gör andra uppfödare? Och hur gör de som har heltidsarbete och samtidigt föder upp hundar, - alltså jag bara undrar? 

Jag hade ett möte i måndags som jag helt totalt missade på grund av att "Baby" fick valpar. Så himla pinsamt när de ringer upp en och frågar var man är. Hatar sånt och känner mig så oansvarig och respektlös mot de som faktiskt väntar på mig. Men det löste sig och jag bokade om mötet tills idag då "Barbie" var planerad till att valpa först på fredag. Men vad händer hon får idag och jag fick då tidigt imorse ringa och avboka !

Alltså jag kunde inte ens lösa ett litet möte på kanske 30 minuter denna vecka. "Baby" var ju planerad tills i fredags och gick istället över tiden, kanske inte så ovanligt när det bara är en valp. Jag menar att planera valpningar med sitt vanliga liv är ju verkligen inte lätt alla gånger, de valpar när de valpar liksom. Spelar ju ingen roll hur många fina kalendrar man har eller iPhones som påminner om det ena och det andra. Hundar och valpningar är ju lite svåra att boka in. Hur gör då alla andra som jobbar typ 9-5 varje dag. Min hjärna får just nu inte ihop detta men kanske är det för att jag fortfarande nästan känner mig bakfull pga. för lite sömn. Man har säkert nån backup plan som jag inte kommer på just nu.

Valparna verkar i alla fall väldigt starka och pigga. Annat än vad man kan säga om mig och "Barbie" just nu. Det är sådana valpar som så fort de kom ut så ville de ha tutte. De liksom pickar som små fåglar med sina huvuden rakt ner i fällen där de ligger på för de har liksom ännu inte riktigt kommit på var tutten finns. - Så gulliga! ;-)

 
Nu har vi möblerat om och både "Baby" och "Barbie" ligger numera placerade nedanför min säng. Det gick också fint och de verkar inte störas av varandra. På bilden är det bara fyra valpar, då jag tog den i natt medans nummer fem var på väg ut. Vill inte störa "Barbie" nu med en kamera och allt då hon sover så gott med sina små. Får försöka fota dem mer imorgon... 

EN TILL LÅÅÅÅÅNG NATT

Sitter här nu ensam i köket med en kopp te och bara väntar. Känner väl lite som att det kommer bli en lååång natt för mig idag igen. Sov ju inte speciellt mycket igår och nu är det bara på det igen. "Barbie", Vouges Wedding Song kämpar på bra och fick 23:20 en liten kille. Ganska exakt 24 timmar sedan "Baby" fick sin son 23:15 igår....  *Puh*

Men vad gör man inte för konsten, sova får jag göra när jag typ dör. I alla fall så har det gått bra såhär långt. Känner mig konstigt nog inte trött alls, går väl på någon sparad energi som man kanske har någonstans för tillfällen som detta. Lite tråkigt bara att sitta själv, så jag passar väl på att blogga lite. 

Nu tog mitt te slut, vet inte riktigt mer vad jag skall skriva så jag får väl göra mig en kopp till istället. Jo förresten, fick en bild idag från en valpköpare. Bilden är på "Dexter", Vouges Expectations och jag höll på att ramla av stolen när jag såg den. Herregud, vilket pälsmonster... - Men fin i alla fall.

Just nu föds ju små släktingar till "Dexter", skall bli spännande och se hur de blir när de är stora. ;-)
VOUGES EXPECTATIONS
(Ch. Clopsville Baileys - Ch. Clopsville Cimarron)

Skriver mer imorgon om "Barbie", när allt är klappat och klart!! - Natti

tisdag 3 december 2013

TIDIG TOMTE

 
I år var tomten lite väl tidig. Igår kväll fick ju "Baby", Vouges Million Dollar Baby sin lille kille. Och när jag väl fick ordning på allt här hemma idag och tänkte vila upp mig lite så ser det ut som om det ena ger det andra.

Vi får väl se vad som händer är hemma under kvällen och natten. För det verkar som om tomten inte riktigt lämnade av allt här igår.... ;-)

VOUGES JOHNNY CASH


VOUGES JOHNNY CASH
El Bandito Du Château Noblesse – Vouges Million Dollar Baby
För lite över två veckor sedan mötte vi upp Kari och Dan för att hämta hem lilla "Baby" och även "Bombie" då de var dräktiga och skulle få valpar. För det första måste jag säga, att det var så snällt att Kari och Dan mötte oss så att vi inte behövde köra hela vägen till Edsvalla.

Sen när jag väl såg hundarna utanför McDonalds så tänkte jag - Gosh, så stor och 2 veckor kvar. För det är ju oftast de två sista veckorna som det verkligen händer saker. Men sedan tänkte jag inte så mycket mer på det. För när man är med hundarna hela tiden så ser man liksom inte hur de växer på samma sätt.

Igår satte "Baby", Vouges Million Dollar Baby igång och visade att hon ville ha valpar. Men jag skall villigt erkänna att jag var lite orolig. Jag tittade på alla tecken och var lite rädd att det skulle gå som det gjorde för "Jojo", Ch. Vouges Jocelyn för några veckor sedan. Så med detta i tanken så var jag lite noijig. 

"Baby" hade det jobbigt och jag förstod att hon behövde lite hjälp på traven. Hon var igång men kom ändå liksom ändå inte igång, svårt att förklara. Med allt jag lärt mig under åren så försökte jag hjälpa henne med alla knep som finns att få igång proceduren. "Baby" var väldigt villig och hjälpsam och det var precis som om hon faktiskt bad om lite hjälp. 

 
Så jag vet inte hur mycket vi kämpade på tillsammans. Vi var ute och sprang, hoppade och tjoade. Man vill ju ta till veterinär hjälp i sådana här lägen så lite som möjligt. Men tillslut kom han, 23:15. Han såg så maffig och stor ut. En bitig liten kille liksom, och vågen mätte 245 gram. Fast för mitt öga såg han större ut. 

I vissa varpningar så blir man verkligen amatör. Känner sig liten och hjälplös när man sitter där och tittar på sin lilla hund som kämpar, allt man kan blir liksom som bortblåst. Och vad hände med den stora magen jag såg utanför McDonalds? Men oavsett hur det blev och vad det blev så är jag glad att allt gick bra tillslut. Är det bara en valp så blir ju inte värkarbetet lika bra och starkt som om det hade varit typ fyra. Men ut kom han lille Vouges Jonny Cash, ett namn som anspelar på sin mamma, Vouges Million Dollar Baby.
 

Fast Per vill att han skall heta, Vouges Jackson Jr. Då också för att anspela på mamma "Baby" som är en yngre helsyster till hans älskade "Jackson", Ch. Vouges Invincible. Så vi får se var det slutar när det kommer till namn. Just nu är han efter all slit och oro en, - Billion Dollar Baby!! ;-)

Jag har nästan varit uppe hela natten, så jag känner mig lite groggy. Sov nån timma på morgonen i soffan innan Per väckte mig. Vi fixade i ordning här hemma och sen tog jag "Baby" med mig i sovrummet och slocknade två timmar till. Per har varit hemma på förmiddagen och tagit hand om alla andra hundar. Nu är han på jobbet igen och jag skall nu sätta lite fart här hemma. ;-)