måndag 12 oktober 2015
söndag 11 oktober 2015
SUNDSVALL
Helgen i Sundsvall har varit trevlig, den har varit intressant och den har varit spännande. Eller har jag fel? Vi har ju åkt husbil för första gången och bara det är ju ett projekt för sig. Per verkar ha tyckt att detta var topps och jag som var mest skeptiskt till detta får nog kanske hålla med. För bara att sitta här och blogga och ha det hur skönt som helst är ju toppen.... Vi åkte för att det var utställning och vi åkte för att ha det trevlig och mysigt. Allt fick vi, dessutom gick det bra på utställningarna.
"Mimi", Aranel Infinity var väl vår stjärna denna helgen då hon började på lördagen med att få ett Cert för Tuula Plaathan från Finland. Idag fick hon Cert igen och blev även bästa tik på Cavalierspecialen under Rob Sansom från England. Per tog lite bilder på utställningen men tyvärr var alla skit så de går inte använda, vilket är lite synd.
ARANEL INFINITY
- 6 Cert & 3 Res-Cert
(GBCH & AMCH. Pascavale Nathan - Aranel Evita)
"Mojo", Clopsville Mojito var 2a i sin klass på lördagen och blev sedan inte placerad i Bästa hane. Men idag slog han till och vann sin klass och slutade dagen med ett Res-Cert. Lilla "Lulu", Clopsville Loretta gjorde lite tvärtom och fick sitt Res-Cert igår och blev tvåa i sin klass idag. Så ja.. det är lite upp och ner och lite hit och dit. Precis som det skall vara när det är den bedömningssport.
Dagen igår var trevlig och alla var på strålade humör. Senare på kvällen så samlades vi ett 30-tal för att äta middag i "Cavalier" anda och även det var trevligt. Jag och Per drog ganska tidigt då det är en dag idag också plus att vi skall orka med att åka hela vägen hem. Vi vaknade tidigt idag då vi i natt har stannat till hos Ralph & Fredrik. Första natten bodde vi på utställningsplatsen där fanns ingen ström att få men det gick bra i alla fall.
När vi kom fram till utställningen idag så var för det första lokalen väldigt liten och trång. Inte bästa stället men med lite gott humör och samarbete så fungerar det mesta. Men det märkliga var att alla viskade och tisslade och tassade precis som om vi satt i en kyrka. Hela dagen var det så och det enda man hörde var när golvet knarrade medan man gick i ringen och visade hundarna. Vi skojade och sa att vi får köra "Fader Vår" och någon psalm innan BIR & BIM. Helt konstigt så inget Halleluja Moment för mig.. Fast ett tag vätande jag mig nästan att vi alla skulle ta nattvarden och jag tror att en och annan kanske hade behövt bikta sig. ;)
Nu skumpar det väldigt här bak i bilen så jag får nog sluta blogga och tittar jag ut är det kolsvart så jag har ingen aning om vart vi är. Men fram kommer vi men det kommer nog bli sent, väldigt sent... Känner mig faktiskt inte så trött just nu men jag vet att den tröttheten kommer falla över mig i morgon.
fredag 9 oktober 2015
VI RULLAR...
Nu skall vi bara klura ut vart vi skall ta vägen när vi kommer fram. Det är ju första gången vi kör "Camping style", innan har det varit mest hotell för vår del. Men det löser väl sig, vi har ju sängen med oss... ;)
torsdag 8 oktober 2015
CAVALIERFORUM
Jag är ingen älskare av alla dessa forum som finns överallt på nätet och på Facebook. Diskussionerna slutar alltid i bråk. Vilket är väldigt tråkigt... Men igår föjde jag med spänning debatterna och jag var faktiskt lite road. Mest för att man upptäcker hur olika vi är som människor och hur olika vi tänker. Men samtidigt också hur lite vi visar varandra respekt för att vi är och faktiskt tänker olika. Men mest pinsamt är att vi visar hela välden detta!!
Men alla, eller i alla fall många vill hitta orsaker och ursäkter för hur våra raser ser ut idag. Man skyller på domare, man skyller på rasklubbarna, man skyller på Svenska Kennelklubben, man skyller på hundar som vinner, man säger att uppfödarna stoppar huvudet i sanden osv.. osv.. Jag tycker det är väldigt konstigt att man inte ser sin egen del i det vi håller på med. Gör om och gör rätt säger jag bara.
Cavaliersällskapet får mycket skit för att inget händer men ingen vet egentligen inte vad som händer så hur kan man då säga att inget händer. Dessutom så är det inte Cavaliersällskapet som är en rasklubb och medlemsförening som föder upp hundar. Nä, det är ju VI!! Det är vi som skapar dessa hundar och sedan kräver att någon annan skall ta hand om lösningen på problemet. Lite sunt förnuft här så kan vi tillsammans lösa väldigt mycket tror jag.
Det tjafsas hit och dit om hälsa mm. Cavaliersällskapet har satt upp riktlinjer och rekommendationer. Vi har tillexempel en regel som säger att våra hundar måste ha hjärtintyg som inte är äldre än ett år gammalt innan parning. Många tycker att detta är helt fel och att ett år är för lång tid. Men då tycker jag man kan ta saken i egna händer och kolla sina hundar var 6e månad. Det är helt ok, ingen skulle säga något. Det fritt fram att kolla så ofta man vill eller också hur lite man vill. Ta ansvar och/eller gör det som känns rätt för dig och dina hundar.
Frågan om SM är ju känsligt, hett ämne som när det kommer upp i forumen blir ett hett diskuterat ämne. Här känns det som om folk sitter och väntar på ett startskott från klubben om vad vi skall göra i denna fråga. Många verkar tycka att den enda utvägen är att scanna sina hundar. Men då så, gör det. Ta saken i egna händer, vänta inte på klubben. Börja scanna era hundar omedelbums istället för att sitta på dessa forum och tjafsa. Gör det som känns rätt för er och är det att scanna, så kör så det ryker.
Det konstiga i denna debatten är att det nästan inte är någon som har scannade hundar. Men ändå sitter man där och tjafsar, gör personangrepp och hoppar på klubben. Föregå med gott exempel istället så kanske fler tar efter och också börjar scanna. Man kan inte sitta och skrika i glashus när man inte gör något själv. Samma tjafs har det varit om DNA tester och BPH tester. Jamen, kör.. vad är det som stoppar er för att testa era hundar. Jakten på super duper hunden kommer liksom aldrig ta slut.
Satt och tittade lite på avelsdatan nu på morgonen, har inte gjort det på hur länge som helst. Men ett annat känsligt ämne är ju detta med matadoravel. Jag blir faktiskt lite förvånad hur mycket våra unga hanar går i avel. Verkar liksom inte finnas något stopp för hur dessa unga hanar används. Här kan vi göra mycket... Eller hur? Aldrig bra när unga hanar har för många kullar. Här måste hanhundsägarna ta större ansvar, tikägarna måste också tänka till och inte använda samma och samma. Även här är det bara vi som kan lösa detta problem. Vi kan inte sitta och vänta på vad Cavaliersällskapet har att säga i frågan.
Jag har inte lånat ut mina hanar innan de fyllt den magiska gränsen 4 år, mest för att jag vill ta ansvar och för att jag vill att de som använder mina hundar skall vara säkra på att inte få sina valpar spärrade på SKK. En sån liten grej gör så mycket om fler tänkte så och tog lite ansvar utan att återigen vänta på vad klubben har att säga.Vi skulle få reda på så himla mycket mer om vi drog i bromsen för de unga hanarna. De äldre vet vi mer om då vi har en historik, men man får inte glömma att den inte alltid behöver vara en positiv historik. En gammal frisk hund behöver faktiskt inte alla gånger vara ett bra val just till din tik. Det gäller att tänka logiskt och kolla upp lite plus och minus. Den perfekta hunden än ännu inte född.
Jag tittade på hur statistiken ser ut för mina killar den sista tiden. "Frankie", Ch. Rosscrea Free Loader är 10 år har hjärta UA och inte några andra kliniska symptomer på annat. Hans sista kull föddes i slutet av 2013. Visst han har haft en del kullar innan. Om vi tar "Teddy", Ch, Vouges Charlatan så är han nu 9 år och UA och som "Frankie" och mina andra visar han inga tecken på andra sjukdomar. Han har "bara" haft 5 kullar under hela sin livstid, sista kullen var 2013. Unga hanar i dag har fler på ett år än vad denna gamle hund har haft på en livstid, känns lite konstigt, eller hur? "Bailey", Ch. Clopsville Baileys 8 år och UA. Sista kullen och enda i år föddes i februari. "Rickey", Ch. Clopsville Gin Rickey 6, 5 år och UA. Han har bara haft 4 kullar i sitt liv, sista var 2013. Många har redan frågat på "Mojo", Clopsville Mojito men han är ju inte ens två år än, så vad kan vi veta om honom? - Och NEJ, de äldre är inte sterila. ;)
Vad jag vill visa med detta är INTE reklam för att man skall använda mina hanar utan att vi kan göra mycket själva. Vi kan göra mycket utan att få pekpinnar från den och den. För att sitta på ett forum och inte vara varken veterinär eller forskare kan ibland bli lite farligt. Har läst massor med inlägg där våra valpköpare frågar om det ena och än det andra och inte ens en veterinär skulle våga dra en slutsats och lämna en kommentar. Men "lekmän" har inga problem alls och kommer med tips och råd hela tiden vilket faktiskt kan bli förödande.
Jag hoppas och tror starkt på vår fina ras Cavalier King Charles Spaniel. Men det är tillsammans vi kan göra något och hundarna blir inte friska av att vi sitter på diverse forum och bråkar. Gör något kreativt, forska i hur det ser ut bakom era hundar. Kontakta de som äger hundarna bakom och gör det bästa ni kan av vad ni får reda på. Vänta inte på vad andra gör, ta tag i saken själv och gör vad som känns rätt för er. Det finns plats för oss alla och vi alla har olika tankar och idéer på hur vi skall gå tillväga. Låt oss få ha det och börja visa varandra respekt för att vi är och tänker olika.
Ingen har liksom rätt att sätta sig till doms över andra och spela mer seriös och mer duktig bara för att man gör eller tänker på ett annat sätt. Vi gör alla vårt bästa och vi har alla samma mål, friska fina och glada hundar...
Glöm heller inte att anmäla er till alla dessa uppfödarträffar som faktiskt Cavaliersällskapet anordnar under hösten. Men information finns på SCKCS hemsida. Nu är det Sundsvall i helgen, ett ypperligt tillfäller att snacka ihop sig och lyssna och lära utan att döma hur andra tänker och gör. Ha en fortsatt trevlig dag!!!
Men alla, eller i alla fall många vill hitta orsaker och ursäkter för hur våra raser ser ut idag. Man skyller på domare, man skyller på rasklubbarna, man skyller på Svenska Kennelklubben, man skyller på hundar som vinner, man säger att uppfödarna stoppar huvudet i sanden osv.. osv.. Jag tycker det är väldigt konstigt att man inte ser sin egen del i det vi håller på med. Gör om och gör rätt säger jag bara.
Cavaliersällskapet får mycket skit för att inget händer men ingen vet egentligen inte vad som händer så hur kan man då säga att inget händer. Dessutom så är det inte Cavaliersällskapet som är en rasklubb och medlemsförening som föder upp hundar. Nä, det är ju VI!! Det är vi som skapar dessa hundar och sedan kräver att någon annan skall ta hand om lösningen på problemet. Lite sunt förnuft här så kan vi tillsammans lösa väldigt mycket tror jag.
Det tjafsas hit och dit om hälsa mm. Cavaliersällskapet har satt upp riktlinjer och rekommendationer. Vi har tillexempel en regel som säger att våra hundar måste ha hjärtintyg som inte är äldre än ett år gammalt innan parning. Många tycker att detta är helt fel och att ett år är för lång tid. Men då tycker jag man kan ta saken i egna händer och kolla sina hundar var 6e månad. Det är helt ok, ingen skulle säga något. Det fritt fram att kolla så ofta man vill eller också hur lite man vill. Ta ansvar och/eller gör det som känns rätt för dig och dina hundar.
Frågan om SM är ju känsligt, hett ämne som när det kommer upp i forumen blir ett hett diskuterat ämne. Här känns det som om folk sitter och väntar på ett startskott från klubben om vad vi skall göra i denna fråga. Många verkar tycka att den enda utvägen är att scanna sina hundar. Men då så, gör det. Ta saken i egna händer, vänta inte på klubben. Börja scanna era hundar omedelbums istället för att sitta på dessa forum och tjafsa. Gör det som känns rätt för er och är det att scanna, så kör så det ryker.
Det konstiga i denna debatten är att det nästan inte är någon som har scannade hundar. Men ändå sitter man där och tjafsar, gör personangrepp och hoppar på klubben. Föregå med gott exempel istället så kanske fler tar efter och också börjar scanna. Man kan inte sitta och skrika i glashus när man inte gör något själv. Samma tjafs har det varit om DNA tester och BPH tester. Jamen, kör.. vad är det som stoppar er för att testa era hundar. Jakten på super duper hunden kommer liksom aldrig ta slut.
Saxat från SKK.SE
Satt och tittade lite på avelsdatan nu på morgonen, har inte gjort det på hur länge som helst. Men ett annat känsligt ämne är ju detta med matadoravel. Jag blir faktiskt lite förvånad hur mycket våra unga hanar går i avel. Verkar liksom inte finnas något stopp för hur dessa unga hanar används. Här kan vi göra mycket... Eller hur? Aldrig bra när unga hanar har för många kullar. Här måste hanhundsägarna ta större ansvar, tikägarna måste också tänka till och inte använda samma och samma. Även här är det bara vi som kan lösa detta problem. Vi kan inte sitta och vänta på vad Cavaliersällskapet har att säga i frågan.
Jag har inte lånat ut mina hanar innan de fyllt den magiska gränsen 4 år, mest för att jag vill ta ansvar och för att jag vill att de som använder mina hundar skall vara säkra på att inte få sina valpar spärrade på SKK. En sån liten grej gör så mycket om fler tänkte så och tog lite ansvar utan att återigen vänta på vad klubben har att säga.Vi skulle få reda på så himla mycket mer om vi drog i bromsen för de unga hanarna. De äldre vet vi mer om då vi har en historik, men man får inte glömma att den inte alltid behöver vara en positiv historik. En gammal frisk hund behöver faktiskt inte alla gånger vara ett bra val just till din tik. Det gäller att tänka logiskt och kolla upp lite plus och minus. Den perfekta hunden än ännu inte född.
Jag tittade på hur statistiken ser ut för mina killar den sista tiden. "Frankie", Ch. Rosscrea Free Loader är 10 år har hjärta UA och inte några andra kliniska symptomer på annat. Hans sista kull föddes i slutet av 2013. Visst han har haft en del kullar innan. Om vi tar "Teddy", Ch, Vouges Charlatan så är han nu 9 år och UA och som "Frankie" och mina andra visar han inga tecken på andra sjukdomar. Han har "bara" haft 5 kullar under hela sin livstid, sista kullen var 2013. Unga hanar i dag har fler på ett år än vad denna gamle hund har haft på en livstid, känns lite konstigt, eller hur? "Bailey", Ch. Clopsville Baileys 8 år och UA. Sista kullen och enda i år föddes i februari. "Rickey", Ch. Clopsville Gin Rickey 6, 5 år och UA. Han har bara haft 4 kullar i sitt liv, sista var 2013. Många har redan frågat på "Mojo", Clopsville Mojito men han är ju inte ens två år än, så vad kan vi veta om honom? - Och NEJ, de äldre är inte sterila. ;)
Vad jag vill visa med detta är INTE reklam för att man skall använda mina hanar utan att vi kan göra mycket själva. Vi kan göra mycket utan att få pekpinnar från den och den. För att sitta på ett forum och inte vara varken veterinär eller forskare kan ibland bli lite farligt. Har läst massor med inlägg där våra valpköpare frågar om det ena och än det andra och inte ens en veterinär skulle våga dra en slutsats och lämna en kommentar. Men "lekmän" har inga problem alls och kommer med tips och råd hela tiden vilket faktiskt kan bli förödande.
Ingen har liksom rätt att sätta sig till doms över andra och spela mer seriös och mer duktig bara för att man gör eller tänker på ett annat sätt. Vi gör alla vårt bästa och vi har alla samma mål, friska fina och glada hundar...
Glöm heller inte att anmäla er till alla dessa uppfödarträffar som faktiskt Cavaliersällskapet anordnar under hösten. Men information finns på SCKCS hemsida. Nu är det Sundsvall i helgen, ett ypperligt tillfäller att snacka ihop sig och lyssna och lära utan att döma hur andra tänker och gör. Ha en fortsatt trevlig dag!!!
måndag 5 oktober 2015
SUUUUPER HAPPY!!!
Ch. Rosscrea Free Loader - Hjärta UA snart 10 år
(GBCH. Keyingham Branwell - Rosscrea Swingtime)
Ch. Vouges Charlatan - Hjärta UA 9 år
(GBCH. Pascavale Enchanted - Ch. Vouges Insomnia)
Ch. Clopsville Baileys - Hjärta UA 8 år
(GBCH. Aranel Cosmic - Clopsville Rioja)
Craigowl Coaster - Hjärta UA snart 8 år
(GBCH. Aranel Cosmic - Craigowl Lolita for Simpatico)
Ch. Clopsville Gin Rickey - Hjärta UA 6,5 år
(GBCH. Aranel Cosmic - Clopsville Gin Fizz)
Clopsville Mojito - Hjärta, Ögon & Knän UA
(GBCH. Gamble On You Des Contemplations at Pascavale - Clopsville Sea Breeze)
Vouges Wedding Song - Hjärta UA snart 6 år
(Ch. Clopsville Baileys - Ch. Vouges Delicious)
Vouges Copy Cat - Hjärta UA 4,5 år
(Ch. Rosscrea Free Loader - Ch. Clopsville Cimmaron)
Ch. Clopsville Santa Clarita - Hjärta UA 3,5 år
(GBCH. Aranel Genesis - Clopsville Santa Barbara)
Vouges Gracious - Snart 3 år Hjärta UA
(Ch. Sanickro Knight of Honour - Ch. Vouges Christina)
Aranel Infinity - Ögon & Knän UA
(GBCH & AMCH. Pascavale Nathan - Aranel Evita)
Clopsville Loretta - Ögon & Knän UA
(GBCH. Pascavale Jacob - Clopsville Santa Barbara)
- Asså, herregud kan det bli bättre. Mina killar är ju inga ungdomar längre...
söndag 4 oktober 2015
HELT GALET!
Ok, idag har vi bestämt i alla fall för mig något helt galet. Har ju velat hit och dit om vi verkligen skall åka till ända upp till Sundsvall eller inte, det är ju ändå rätt långt dit. Men nu är det bestämt, vi kommer låna min mamma och pappas husbil upp till Sundsvall och två dagars utställning nästa helg!!
Herregud, detta skall bli spännande då jag inte riktigt är någon camping människa. Men det kommer bli ett äventyr och Per är alldeles lyrisk över att äntligen få åka iväg och campa, själva utställningen skiter han i. Jag vet inte hur många gånger Per sedan vi träffades har frågat om vi inte bara kan ta ett tält och bara åka och campa. Mitt svar har alltid blivit samma - Varför?

Herregud, detta skall bli spännande då jag inte riktigt är någon camping människa. Men det kommer bli ett äventyr och Per är alldeles lyrisk över att äntligen få åka iväg och campa, själva utställningen skiter han i. Jag vet inte hur många gånger Per sedan vi träffades har frågat om vi inte bara kan ta ett tält och bara åka och campa. Mitt svar har alltid blivit samma - Varför?

lördag 3 oktober 2015
SVAR PÅ TAL
Har något som jag känner att jag liksom måste få ur mig och vad är då inte bättre än att blogga om saken i fråga. Bra att ha en blogg ibland, för det känns alltid bättre när man fått säga sitt. De flesta saker har jag med åldern lärt mig att hantera och kanske strunta i men med vissa saker går det liksom inte. Det etsar sig kvar och man går och mår lite dåligt, kanske blir lite ledsen och nerstämd. Speciellt om man känner att man liksom inte ses på det sätt som jag ser mig själv. Att folk har en helt annan bild av mig och att jag har en helt annan.
Så är det kanske för alla men i hundvärlden är det så lätt att man snurrar in på det negativa man ser och hör och man liksom glömmer väldigt lätt bort allt det positiva. Människan är kanske funtat sådan men jag har så svårt att se att man så lätt i det negativa glömmer allt som faktiskt är bra. Visst jag kanske i mycket får skylla mig själv då jag har en blogg och gillar att retas lite. Men jag tror att de flesta ser att det är men glimten i ögat. - Men gör verkligen alla det?
Jag har fått lite "vibbar" som säger att jag bara är ett stort jäkla ego. Att jag liksom kör över och utnyttjar folk hit och dit. Att jag inte bryr mig om någon annan än mig själv. Jag säljer tillexempel hundar till uppfödare som jag själv inte vill ha för att de inte är något att ha. Jag har också mina "slask" kanaler där jag sätter ut "skiten" som inte duger åt mig. Här glömmer man bort att det är inte jag som bestämmer var mina hundar hamnar. Det hamnar faktiskt hos dem som frågar och som vill ha dem. Men givetvis tar man här ett gemensamt beslut...
Jag blåser folk när jag åker på semester då planen från början var en annan. Det heter då - Där ser du vad han går för!! Man liksom letar upp tillfällen och saker som gör att man snabbt och enkelt kan svartmåla och hugga som kobror. Då istället för att ta reda på VARFÖR planen ändrades och hur den nya planen kanske ser ut. Men den planen kanske man (vi) inte riktigt vill prata om då den nya planen inte riktigt är klar. Så man blir liksom satt i en rävsax här och det nyttjar ju folk snabbt som attan utan att veta någon om den nya planen.
Man blir givetvis ledsen och uppgiven när man hör spekulationer som dessa. För jag känner inte själv att jag är ego, att jag kör över vem som helst och går över lik för att komma dit jag vill nå. Tvärtom... Jag har alltid sagt - Är man med i leken får man leken tåla. Men ibland blir leken lite väl tuff även för mig.
Det enda jag har satt först och alltid har haft först är faktiskt mina hundar. Jag har gjort det som känts rätt och haft stor fokus på att göra det så bra som möjligt med mina förutsättningar. Då både när det kommer till exteriör och hälsa. Jag kanske inte lägger ut bilder så fort någon av mina hundar fyller 15 år eller att det är fria på det och det... Jag liksom vet och för mig är det huvudsaken. Har liksom inget behov att slå mig för bröstet och visa hela världen när jag gör det, har aldrig haft. Det är inte därför jag håller på med hund.
Jag känner att jag alltid finns tillgänglig för de som vill, jag känner att jag också alltid finns där och gör så gott jag kan med tips och råd om det jag kan och vet, att jag liksom delar med mig av det jag har som hundar, kontakter eller annat.
Jag känner att jag delar med mig och har så gjort i alla mina år i hundvärlden. Många känner mig men det är nog många fler som inte känner mig personligen, och drar så lätt en annan slutsats om mig som person. Eftersom jag alltid har satt mina hundar först så har jag liksom inget behov själv allt lära känna allt och alla på djupet. Kanske ego, men jag har full fokus på mig, min familj och mina hundar och hinner då liksom inte med att ha koll på vad alla andra gör och inte.
Jag är ärligt väldigt stolt över vad mina hundar har presterat genom åren, både för mig och för andra. Jag är också väldigt stolt över de hundar jag har fått äran att köpa som har gjort så att mina hundar faktiskt har gjort det bra. Då inte bara för mig utan även för andra... - Hur många kan säga så?? Jag är i grund och botten ingen skrytig person, jag är bara glad och stolt över mina hundar. Det är de som presterar, inte jag.
Men om jag nu skall "skryta" lite så titta bara på hur många kennlar som har fått fram sina första champions genom mina hundar. Ta te.x. Ch. Emperix Merric, son till Vouges Delighful. Eller Ch. Hazelcoat's Changeling, dotter till Ch. Vouges Drama Queen. Ch. Charmdroppens Bow Bells, son till Ch. Vouges Queen Charmian. Ch. Glittertind's O'Malley, son till Vouges Silver Coin. Mfl...
Eller titta bara på hur många som har fått sin allra första champion med en hund gjord av mig. Ch. Vouges Baccara för Kennel Emperix, Ch. Vouges Dynasty för Kennel Guldlockarnas, Ch. Vouges Dilerious för Kennel Winnroc, Ch. Vouges Riddick at Leamington för Kennel Leamington bara för att nämna några.
Sedan vad mina importer eller mina andra hundar har gjort för andra har jag inte riktigt koll på, men att jag är ego och bara nyttjar andra för att själv nå dit jag vill känns så fel. Vi fick även uppfödarplaketten från Cavaliersällskapet med typ motivering att "Vouges Kennel har lagt grunden till många andra framgångsrika kennlar", det betyder faktiskt mer för mig än vad hundarna har gjort för mig. Blev mäkta stolt och glad över just den motiveringen. För allt det ovan är ju inte jag ensam som har gjort, vi har tillsammans gjort detta, vi har tillsammans gjort något bra. Men allt detta glöms så lätt bort, vilket är jäkligt synd.
Jag känner att jag verkligen har ställt upp och hjälpt till så gott jag kan. Och att då få en snedvriden bild känns faktiskt inte ok. Det handlar om att ge och ta. Vi rider alla på varandra för att nå framgång och jag tror att det blir bra om man ser det som samarbete och inte som ett nyttjade och att man har rasen Cavalier King Charles Spaniel i sin positiva tanke, och inte personerna bakom.
Världen i allmänhet har blivit väldigt dömande. Just därför vi dömmer hellre än att ta oss tid att ta reda på fakta och sanningen, lättast så. Idag delar vi vad som helst på Facebook utan att veta om det egentligen ligger någon sanning bakom det vi delar. Samma är det med skitsnack som vi delar från öra till öra. Och vi alla vet ju hur det låter när det kommer till det 3dje örat. Inte konstigt att det är krig och elände överallt. Vi vill inte längre förstå, vi vill inte sätta oss in... - Vi dömmer hellre!!
Så är det kanske för alla men i hundvärlden är det så lätt att man snurrar in på det negativa man ser och hör och man liksom glömmer väldigt lätt bort allt det positiva. Människan är kanske funtat sådan men jag har så svårt att se att man så lätt i det negativa glömmer allt som faktiskt är bra. Visst jag kanske i mycket får skylla mig själv då jag har en blogg och gillar att retas lite. Men jag tror att de flesta ser att det är men glimten i ögat. - Men gör verkligen alla det?
Jag har fått lite "vibbar" som säger att jag bara är ett stort jäkla ego. Att jag liksom kör över och utnyttjar folk hit och dit. Att jag inte bryr mig om någon annan än mig själv. Jag säljer tillexempel hundar till uppfödare som jag själv inte vill ha för att de inte är något att ha. Jag har också mina "slask" kanaler där jag sätter ut "skiten" som inte duger åt mig. Här glömmer man bort att det är inte jag som bestämmer var mina hundar hamnar. Det hamnar faktiskt hos dem som frågar och som vill ha dem. Men givetvis tar man här ett gemensamt beslut...
Jag blåser folk när jag åker på semester då planen från början var en annan. Det heter då - Där ser du vad han går för!! Man liksom letar upp tillfällen och saker som gör att man snabbt och enkelt kan svartmåla och hugga som kobror. Då istället för att ta reda på VARFÖR planen ändrades och hur den nya planen kanske ser ut. Men den planen kanske man (vi) inte riktigt vill prata om då den nya planen inte riktigt är klar. Så man blir liksom satt i en rävsax här och det nyttjar ju folk snabbt som attan utan att veta någon om den nya planen.
Man blir givetvis ledsen och uppgiven när man hör spekulationer som dessa. För jag känner inte själv att jag är ego, att jag kör över vem som helst och går över lik för att komma dit jag vill nå. Tvärtom... Jag har alltid sagt - Är man med i leken får man leken tåla. Men ibland blir leken lite väl tuff även för mig.
Det enda jag har satt först och alltid har haft först är faktiskt mina hundar. Jag har gjort det som känts rätt och haft stor fokus på att göra det så bra som möjligt med mina förutsättningar. Då både när det kommer till exteriör och hälsa. Jag kanske inte lägger ut bilder så fort någon av mina hundar fyller 15 år eller att det är fria på det och det... Jag liksom vet och för mig är det huvudsaken. Har liksom inget behov att slå mig för bröstet och visa hela världen när jag gör det, har aldrig haft. Det är inte därför jag håller på med hund.
Jag känner att jag alltid finns tillgänglig för de som vill, jag känner att jag också alltid finns där och gör så gott jag kan med tips och råd om det jag kan och vet, att jag liksom delar med mig av det jag har som hundar, kontakter eller annat.
Jag känner att jag delar med mig och har så gjort i alla mina år i hundvärlden. Många känner mig men det är nog många fler som inte känner mig personligen, och drar så lätt en annan slutsats om mig som person. Eftersom jag alltid har satt mina hundar först så har jag liksom inget behov själv allt lära känna allt och alla på djupet. Kanske ego, men jag har full fokus på mig, min familj och mina hundar och hinner då liksom inte med att ha koll på vad alla andra gör och inte.
Jag är ärligt väldigt stolt över vad mina hundar har presterat genom åren, både för mig och för andra. Jag är också väldigt stolt över de hundar jag har fått äran att köpa som har gjort så att mina hundar faktiskt har gjort det bra. Då inte bara för mig utan även för andra... - Hur många kan säga så?? Jag är i grund och botten ingen skrytig person, jag är bara glad och stolt över mina hundar. Det är de som presterar, inte jag.
Men om jag nu skall "skryta" lite så titta bara på hur många kennlar som har fått fram sina första champions genom mina hundar. Ta te.x. Ch. Emperix Merric, son till Vouges Delighful. Eller Ch. Hazelcoat's Changeling, dotter till Ch. Vouges Drama Queen. Ch. Charmdroppens Bow Bells, son till Ch. Vouges Queen Charmian. Ch. Glittertind's O'Malley, son till Vouges Silver Coin. Mfl...
Eller titta bara på hur många som har fått sin allra första champion med en hund gjord av mig. Ch. Vouges Baccara för Kennel Emperix, Ch. Vouges Dynasty för Kennel Guldlockarnas, Ch. Vouges Dilerious för Kennel Winnroc, Ch. Vouges Riddick at Leamington för Kennel Leamington bara för att nämna några.
Sedan vad mina importer eller mina andra hundar har gjort för andra har jag inte riktigt koll på, men att jag är ego och bara nyttjar andra för att själv nå dit jag vill känns så fel. Vi fick även uppfödarplaketten från Cavaliersällskapet med typ motivering att "Vouges Kennel har lagt grunden till många andra framgångsrika kennlar", det betyder faktiskt mer för mig än vad hundarna har gjort för mig. Blev mäkta stolt och glad över just den motiveringen. För allt det ovan är ju inte jag ensam som har gjort, vi har tillsammans gjort detta, vi har tillsammans gjort något bra. Men allt detta glöms så lätt bort, vilket är jäkligt synd.
Jag känner att jag verkligen har ställt upp och hjälpt till så gott jag kan. Och att då få en snedvriden bild känns faktiskt inte ok. Det handlar om att ge och ta. Vi rider alla på varandra för att nå framgång och jag tror att det blir bra om man ser det som samarbete och inte som ett nyttjade och att man har rasen Cavalier King Charles Spaniel i sin positiva tanke, och inte personerna bakom.
Världen i allmänhet har blivit väldigt dömande. Just därför vi dömmer hellre än att ta oss tid att ta reda på fakta och sanningen, lättast så. Idag delar vi vad som helst på Facebook utan att veta om det egentligen ligger någon sanning bakom det vi delar. Samma är det med skitsnack som vi delar från öra till öra. Och vi alla vet ju hur det låter när det kommer till det 3dje örat. Inte konstigt att det är krig och elände överallt. Vi vill inte längre förstå, vi vill inte sätta oss in... - Vi dömmer hellre!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






