POPULÄR!

Med lite tanke på mitt förra inlägg så är ju människan lite skapt så att vi vill ha bekräftelse hela tiden. Vi vill känna att vi hör till och att vi är värdefulla och att vi betyder något. Tänkte dra några dåliga paralleller till detta då man faktiskt inte alltid kan stå i centrum och vara populär.

Jag minns tillexempel när jag tog mina första stapplande steg in på en gay klubb. Det var hur spännande som helst och jag var faktiskt lite nervös innan. Väl där var det ju inte så farligt som jag hade tänkt mig, det är ju egentligen som vilken klubb som helst förutom att alla som var där var gay. Fast ett och annat faghag fanns ju där också - givetvis.

Eftersom gayvärlden är ganska liten så upptäckte jag snabbt att alla visste vem alla var. Men jag då? Ingen visste vem jag var och situationen blev snabbt ganska absurd. Inte för att jag är väldens "heting", men effekten blev lite som att kasta in en sockerbit i en myrstack. Alltså den blir snabbt uppäten, för läskiga och hungriga snuskgubbar finns överallt.

Jag kommer in där helt grön och försiktig och det är precis som om det har tillkommit en ny rätt på menyn. Alla måste testa och alla vill smaka. - Hahahaha... Man blev snabbt det nya kexet på stället. Detta kunde man givetvis nyttja om man ville det, men jag var lika svår att nå här som att komma nära inpå huden i hundvärlden. Men det var kul, det var kul att leka och driva lite med den makt eller vad man nu skall säga som man bara fick sådär helt plötsligt. 

En kille kommer jag ihåg blev lite sur och otålig en kväll och kom tillslut fram och sa - Är du en sån som man måste klubba ner och sedan dra med sig hem för att få i säng? Ja, herregud vad svarar man på det. Lite försiktigt fick jag fram ett litet - Ja! Killen var då inte sen med att svara, - Det är inte vad jag har hört!!!  På något sätt så spelar det liksom inte någon roll vilken värld man lever eller är i för det skapas alltid rykten och myter i alla fall. 

Men det tog inte så himla lång tid innan det kom en ny grön liten ung kille in på stället. Och vips, så blev han istället kexet som alla ville ha och smaska på. Min popularitet sjönk som en sten till havsbotten och jag fick då snällt gå åt sidan och lämna mark åt nya förmågor. 

Precis samma är det ju i hundvärlden. Man är populär ett tag och sedan orkar man liksom inte underhålla detta år efter år vilket gör att man tappar mark. Kan svida för många men för mig har det varit så otroligt skönt. Att bara kunna sitta i baksätet och bara se på när någon annan kör och drar det tunga ordet - Populär. För man skall veta att det blåser på toppen och många gånger gör det jävligt ont också. Lika ont som det säkert hade gjort om man hade blivit nerklubbad på en gay klubb och sedan vaknat upp i en okänd säng med medföljande dagen efter ångest! 

Oavsett om mina hundar ligger på topplistor eller inte så är jag lika glad för det. Jag är glad bara jag får vara med någon gång då och då. Mina kunskaper och erfarenheter är ju något som ingen kan ta ifrån mig men att ta ifrån någon att vara No:1, är mycket, mycket lättare. 

Hörde en uppfödare av annan ras som en gång sa; - Tänk om jag hade slutat nu, vad hade hänt med min ras då? Ja, det kan man ju undra, eller hur? Men återigen så kommer det alltid någon annan och tar över tronen. Man behöver liksom inte oroa sig för det, och när man väl kommer på det så är det riktigt skönt att luta bara sig tillbaka. Man kommer också på sig själv med att man inte har så mycket mer att bevisa.

Finns ju också massor med artister i välden som har haft mega succé. En del "one hits wonders", precis som i hundvärlden dyker, också upp då och då. De turnerar världen över men så dyker det upp en ny stjärna från ingenstans och tar över. Och man kan då sedan läsa i tidningarna att den "gamla" artisten kämpar med sin comeback. Samma inom företags välden, varför gick Saab i konkurs? Varför går Ericsson inte lika bra längre, beror det på att det har kommit nått nytt, nått mer spännande, som typ iPhone? Eller orkade man bara inte med att hålla sig kvar i toppen, med att förnya sig och följa med utvecklingen? 

 

Madonna får kämpa mot Lady Gaga om vem som är störst och bäst. Britney Spears kämpar för sitt liv så att hon inte bli helt bortglömd. Whitney Houston orkade varken med framgång eller motgång - Så tragiskt! 

Men jag älskar att se hunger i människors ögon. En hunger som gör att de drivs till att ta sig till toppen, oavsett vad det gäller. Jag kan nästan få lite gåshud av det faktiskt. Behöver inte just vara i hundvärlden utan i karriärer i allmänhet. Så skönt att se drivna människor som vill mer, som vill lära sig och som vill mycket. Detta går jag idag mer igång på än min egna framgång i utställnings sammanhang. För idag har inte jag samma hunger eller samma glöd kvar för att vinna, det har ni säkert märkt.

Nu finns det annat jag vill göra i livet också och man kan inte vara överallt på samma gång. Men bara för den sakens skull så kommer jag inte sluta med hundar och det jag håller på med, jag gör det på ett annat sätt bara. Ett sätt som känns rätt för mig just nu och här idag. Jag blir tillexempel gladare och lyckligare idag när hundar som jag sålt eller hundar som är efter mina hundar vinner än om mina egna här hemma gör det. Och det säger ju en hel del, eller hur? Kanske är det bara en fas jag har och går igenom just nu, vem vet.

Men något som är väldigt osexigt för mig är när man inte kan ta sin framgång på rätt sätt. När det liksom går en åt huvudet och man tappar greppet om allt och tror att man är - Invincible. De som av framgång tror att de kan säga och har rätten att göra vad det vill till och med andra. Tror man att man är för mer än alla andra så kommer det göra väldigt ont den dag då man upptäcker det och ramlar ner från sina höga hästar att så inte är fallet. Man kan då bli väldigt ensam och får då inte längre den uppskattning, respons och bekräftelse som man en gång i tiden kanske fick. Vilket kan vara nog så jobbigt. Man är och blir aldrig större än sin senaste framgång! 

Vad vill jag säga med detta då? Ingen aning... - Hahahaha... Herregud, jag börjar bli gammal och har redan glömt av vad jag började på. Blev lite långt inlägg och fingrarna bara knapprade iväg på min iPad. Kanske vill jag säga att man skall njuta av dagen, njuta av sina framgångar oavsett vad andra tycker och tänker. Det kommer en dag för oss alla då vi går vidare i livet, och då får nya utmaningar och nya framgångar i andra sammanhang. Så rusa inte iväg och tänk inte på vad som skall hända sen. Njut nu, för det du gör idag är historia redan imorgon.