Detta nedan skrev jag igår, mest för att jag ville och för att det kändes lite skönt. Men kände också att detta var kanske lite privat och något jag ville ha för mig själv. Men idag nu ikväll har texten mognat lite för mig och tänkte då att, - Ok, såhär kände jag igår. Jag gör ofta såhär, tänk om ni verkligen hade fått tillgång till mina allra innersta tankar, sånt som jag aldrig lägger ut. Det finns massor.... ;-)
-----
Första Cavalieren som fick stå modell
för den rasstandard vi utgår från idag.
Eftersom det numera verkar vara så himla populärt att snacka om typer när det kommer till Cavalier och då deras huvuden och vattenskallar och allt annat, så tänkte jag lite här och nu säga min mening då jag inte riktigt vill lägga mig i de olika diskussioner och trådar som bland annat finns på Facebook. För av någon konstig anledning så spårar de ändå alltid ur tillslut oftast i brist på empati och förståelse för att andra kanske har en annan åsikt.
Ibland känns det som om vissa inte tror att andra har någon som helst kunskap eller aning om vad de gör eller håller på med. Man lite lätt idiot förklarar en hel grupp uppfödare. Och kallar dem värderkvarnar och annat. Och att de då inte heller tar sitt ansvar för rasen trots att de flesta gör allt vad de kan efter de förutsättningar, kunskaper och möjligheter de har, och då ofta kanske med en mentor eller samarbetspartner i bakgrunden.
Ingen av oss vill ju ha osunda hundar med vattenskallar eller andra sjukdomar. Vi vill ju alla ha så snygga och friska hundar som möjligt. Har man hållit på ett tag så lär man sig ganska snart att i hundaveln är det mycket ge och ta. Och jag kan då ärligt inte förstå vad man får ut av att sitta och älta vissa ämnen i olika forum och former om och om igen... Vad ger detta egentligen?
Förstår inte hur detta varken skulle göra rasen friskare eller mer rastypisk. Oftast drivs dessa trådar av människor som kanske inte ens längre föderupp Cavalierer, eller knappt har gjort. Men de vet ändå bäst och precis hur saker och ting skall vara och göras. Dags kanske och göra något konkret av alla dessa debatter och diskussioner, för vad är annars vitsen. Eller skall vi fortsätta med att älta och mala och mala som väderkvarnar i all evighet?
Sen kan någon för en gång skull kanske sätta in lite bilder på de hundar och de extrema typer det pratas om, det skulle nog underlätta istället för att sitta och spekulera och bara hänvisa till diverse topplistor eller länder som Tyskland och UK!! För ena stunden blir man slagen här i Sverige av en "modern" hund och är besviken på att man själv inte kan vinna, utan åker då ut med blått (= very good). För att i andra sekunden så finns inte hunden ens här eller på några topplistor i Sverige utan då istället helt plötsligt i Tyskland, Öh?
- Ärligt, jag skäms...
Vi alla gör vårt bästa, vi gör det bara på olika sätt. Detta måste respekteras. Men vad vet egentligen jag, jag har bara hållit på med rasen aktivt sedan 1987. Fått fram ca 50 Champions och massor cert vinnare och dessutom blivit belönad för mitt jobb med rasen i form av en uppfödareplakett från Cavaliersällskapet 2009.
Men att sitta och nedvärdera både rasen och sina uppfödarekollegor på öppna forum inför alla och hela världen leder ingen vart. Allt blir bara dumt, och ibland skäms jag faktiskt för att jag är en del av denna ibland mycket underliga värld. I stället för att skapa sans och balans så skapar man bara oreda och osämja.
Jag är fullt medveten om att det finns olika typer. Det finns det i alla raser, detta gör både kennlar, uppfödare och hundar helt unika. Vissa är visserligen mer extrema än andra, men på vilket sätt hotar detta dig, dina hundar och din uppfödning. Avvikelser från det ena och det andra kommer alltid finnas. Men man kan inte som ensam person ansvara för vad andra har eller gör. Här har man ett eget val att göra vad man vill ha och inte.
GBCH. Alberto Of Kindrum
Ett av senare års många människors ideal
Finns så mycket här i världen som inte är ok. Huvudsaken är ju att man själv känner att man gör rätt och det bästa för sina hundar och sin uppfödning, sen får andra ansvara för sitt. Alla har vi ett val vad vi vill ha och inte. Finns mycket jag tillexempel inte vill ha, men känner heller inte att jag har något större behov om att skriva ut detta helt öppet inför hela världen. Sånt behåller jag hellre för mig själv.
Nedan finns en bild på två hundar. En hund finns överst från dåtidens Cavalierer. Och en som är mer från nutidens som jag själv har föttupp, som dessutom låg högt på årets topplistor när hon var i ringen. Tänkte att jag med mina ögon skulle beskriva den övre hunden gentemot rasstandarden som jag ser, tolkar och läser den. Sedan tänkte jag att ni kunde få beskriva den undre, nutidens hund. Kul eller hur!? ;-)
(OBS, jag är ingen domare)
Om vi då börjar med det bedömda huvudet som är just nu i fokus. Så ser väl skallformen helt ok ut. Flat skalle men är öronen verkligen högt ansatta? Kanske en aning tunn under ögonen, kanske också något smal och trång i sin underkäke. Om han har det vad händer då med nospartiet? Men han har fina strama, torra läppar. Inget "hound" liknande här inte.
Ögonen är svåra att se i bilden men är dom verkligen stora och runda och mörka? Kanske är han också något oren med sina fräknar. Men det är ju bara kosmetika och har ju inget med hälsa eller exteriör att göra. Men standarden föreskriver ju pärlvit botten. Men jag kan sakna "soft and gentle expression" som är ett ofta använt uttryck i UK rasens hemland på Cavalierer. Han ger mig ett lite hårt och ganska kantigt uttryck. Eller hur jag nu ska beskriva det.
Om vi då tar resten av hunden, för på en hund finns ju inte bara ett huvud faktiskt. Och vad skall vi då säga. Är halsen kort? Hum, ja lite kanske i förhållande till hans övriga balans. Har han en stark och rak rygg? Nja, är väl tveksamt. Har han ett bra kors och svansansättning? Lika tveksamt, ser ut att vara ett kort och brant kors med en låg svansansättning.
Hur är då fronten? Tycker han ser både rak och framskjuten ut i sin skuldra och rak även i sin överarm. Armbågarna, svårt att se på denna bild men ligger de verkligen i höjd med undre delen av bröstkorgen, och är de lösa? Har han verkligen något mellan sina raka fina frambenen? Hum, tveksamt. Så har han då ut att ha en lång och tillräckligt rund och välvd bröstkorg som är så viktigt för att skydda de inre organen? Svårt att se, man kan bara gissa. Bakstället då, kanske lite hög på sina hasor och dessutom kohasig. Men ser faktiskt ut att ha ett ganska brett lår. Fina tassar och tillräckligt vinklad som det ofta så fint heter.
Man kan också diskutera om han är högställd eller kanske lite kort i rocken. Sedan har vi päls och färg. Ser lite oren ut med lite ticks på benen och här och där. Han är även lite lockig i sin päls och är kanske också en aning övertecknad, i alla fall på den sida som vi ser. Han har väl tillräckligt med päls, där de skall ha päls. Kvalitén är ju svår att avgöra. Kan bara hoppas att den är bra. Färgen? Svårt med svart/vit bild. Men ser ändå ut att ha bra färg och pigment.
Rörelser och temperament kan man ju inte avgöra på en bild vilket är väldigt viktigt på en hund oavsett ras. Men jag måste ärligt säga att jag har väldigt svårt att se denna hund "svassa" runt och bära sig själv på löst koppel i en utställningsring. Kanske gör han det, men då på ett annat sätt än vad själva ordet "svassa" står för. Storleken då, ligger han någonstans mellan 5 och 8 kg tro? Går ju inte avgöra på en bild, eller?
Så på en skala, vad skulle jag då ge för pris efter att ha sett denna bild och hund. Är ju svårt att säga men någonstans på den nedre skalan. Kanske skulle ge ett snyggt glansigt litet gult band (= good), och samtidigt gett ett brett smile och med lite bedjande ögon. Som säger, - Bättre lycka nästa gång. Är jag för snäll eller sträng?
Eller kan man verkligen bedöma en hund efter en bild? Allt beror ju så mycket på vilket humör hunden är på när man fotar, och i vilken vinkel och ljus som bilden är tagen i. Och inte att glömma, VEM som tar bilden. Samma hund kan ju se helt annorlunda ut på en annan bild. Och att se på en bild om den är sund och frisk är ju bara helt omöjligt. Eller kan ni se om knän, hjärta, ögon, höfter, hjärna, njurar, livmoder mm ser bra ut?
Så, nu är det er tur att kommentera, prissätta och jämföra med nutids hunden. Och slutligen, vilken hund skulle ni ha som vinnare av dessa två, alltså om NI fick bestämma och välja. Dåtidens hund eller nutidens? En fråga till efter att ha gått igenom allt detta, går utvecklingen bakåt eller framåt för våra Cavalierer när det kommer till vår rasstandard?
För i det stora hela så tycker jag att vi har fler klassiska, moderata fina Cavalierer i ringarna än de extrema med överdrifter som det hela tiden pratas om. Eller egentligen vet jag inte vilka dessa extrema osunda hundarna är. Extremt kan ju dessutom gå åt två håll, beror ju bara vilken skala man utgår ifrån.
Och bara för att jag har en åsikt så behöver man inte tycka precis samma. Men man måste ge utrymme för olika åsikter och inte köra envägs kommunikation som att det är bara en som har rätt, kan allt och vet allt. För det är inte speciellt demokratiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar