JOBBIGT...

- "Mother trucker", säger jag bara. Just nu känns livet faktiskt lite jobbigt. Då menar jag på det mer privata planet och inget med hundar och så.... Men jag känner mig idag både ledsen och nedstämd. 

Jag försöker tränga bort det mörka och trista men jag blir liksom påmind hela tiden, om och om igen. Då via mail, meddelanden eller telefon. Jag tappar fokus på sånt som jag måste göra, borde ta tag i och blir i stället bara sittandes och helt jäkla menlös och maktlös. 

Jag försöker verkligen peppa mig själv och vara positiv men det är faktiskt inte så lätt alla gånger, ibland lite lättare och ibland rikligt svårt. Så otroligt frustrerande att andra människor i min närhet kan skapa mig dessa problem, beskymmer och oro. Problem som de själva har och försatt sig i, men liksom kastar över på mig på något sätt. Jag vet inte vad jag mer kan göra, kunde jag gjort något tidigare? Vad jag kan göra för att det skall bli bra. Var finns hjälpen att få? Många frågor snurrar...

Jag måste försöka ta tag i mig själv, hoppas att allt blir bra och försöka se ljuset i en väldigt lång tunnel, en mörk tunnel som jag nu har vandrat i i flera jobbiga, långa och tunga år. När skall det bli bra? Kommer det att bli bra? Jag kan bara hoppas, hoppas.. för jag vill verkligen inget annat.

Jag vet egentligen inte varför jag bloggar om detta. Har aldrig med bloggen rört detta ämne innan då det känns lite för privat. Men känner idag att jag bara var tvungen att lätta lite på ventilen, annars sprängs jag nog snart....