torsdag 18 december 2014

HOPPSAN...

Allt med detta som har hänt det sista blev mycket större än vad jag riktigt var beredd på. Det rings och det malas vilket faktiskt känns riktigt skönt. Men jag ville liksom bara vädra av mig lite, och då är bloggen ett bra redskap för det. Det blir faktiskt lite som terapi, man får skriva av sig och kan sedan släppa och gå vidare.


Men aldrig trodde jag att just detta inlägg skulle läsas av så många. Det är faktiskt de näst mest lästa inlägget i min blogg sedan jag började blogga. 873 stycken och det tickar fortfarande på... På ett sätt lite tragiskt då det också på ett sätt säger och visar en del om vad vi vill läsa för nyheter.

Stort tack i alla fall till alla Er som ringer, mailar och kommenterar. Det värmer att veta att ni finns där. Jag får många tips om hur jag skall tänka för att försöka lista ut vem det är. Att det då också med all säkerhet är någon som står mig nära. Men jag orkar faktiskt inte gå omkring och vara misstänksam mot allt och alla, livet är för kort för att sitta och grubbla på detta.

Jag ville egentligen bara visa er hur det kan gå till i hundvärlden för jag är inte ensam om detta, långt ifrån. Vi går alla på nitar och små poliser som tycker att de själva är bäst och gör allt rätt och riktigt. Jag kommer gå i fällan igen, var så säker för jag är trots allt blåögd. Nu är det är gjort och det är lite dags att gå vidare. Nu är det ju snart Jul och då skall vi alla vara goa och snälla mot varandra, eller hur!?

Man måste ändå på något sätt försöka ha en positiv inställning till människor man träffar på i livet. Så jag håller med Carola, jag orkar inte heller gå runt och vara misstänksam... Blir mötet negativt jag då får man helt enkelt släppa och gå vidare, och det är precis det jag kommer göra nu. - Tack & Hej!!


Inga kommentarer: