Men herregud.. detta var nog det värsta jag gjort och då har jag ju gjort både det ena och det andra på Klinik 34, men detta idag går inte att jämföra. Jag var faktiskt inte det minsta orolig innan för jag tänkte att detta var ju inte så farligt. Jag är väl medveten om att skall man bli fin så får man lida pin, men att vara eller bli vettskrämd är inte min grej.
Men väl där så fick jag nästan panik när jag träffade läkaren. Jag minns inte ens vad hon heter men det spelar ingen roll. Hon kändes helt osäker och när jag kom dit så visste hon inte ens vad jag skulle göra och vad jag gjorde där. Hon fick gå in och läsa på medan jag satt där bredvid henne. Sedan reste hon sig och skulle gå och fråga någon annan vad som var sagt i mitt ärende. Ärligt jag fick panik och det blev bara värre och värre ju längre tiden gick.
Hon kändes helt också osäker på vad hon gjorde och skulle göra, vilket då gjorde att jag blev osäker. Jag fick klä av mig och lägga mig på britsen och då kommer en sjuksköterska in också. De pratade med varandra och medan jag låg där och att lyssna på deras snack höll jag nästan på att rinna av britsen av panik och stress.
Ärlig så låg jag där och funderade på att sätta mig upp igen och säga - Äsch, vi skiter i detta!! Jag var livrädd för att denna läkare lyfte kniven skulle börja skära i min kropp. Tillslut fick hon till det och fick bort två. Hon ville sedan inte ta någon mer utan tyckte vi skulle boka en ny tid. Förvånad men samtidig var jag super glad över att hon sa så.
Jag hoppade snabbt upp och klädde på mig, läkaren sa att hon skulle skicka en ny tid. Men innan jag fått på mig kläderna och kommit därifrån så ringde jag Dr. Fredrik Berne på Klinik 34 och bokade en tid. Jag säger som Åsa Vesterlund i Hollywoodfruar - Ingen annan än Dr. Berne skall få skära i min kropp hädanefter!! Med Dr. Berne känner man sig så himla lugn och trygg. Nästan så trygg att man inte är rädd för att göra något. Han vet vad han gör och gör allt med stadig hand och är självsäker. Detta gör ju att man känner en trygghet och att man är i goda händer.
Nu har ju jag inte cancer så egentligen behöver jag ju inte ta bort några fläckar. Men tar fåfängan över så är det som det är. Och jag har hela sommaren nästan byggt upp någon slags fobi mot dessa leverfläckar, så nu skall de bort.
Nu sitter jag här och de två jag tog bort idag blöder som attan. Inga stygn bara plåster, snart måste jag nog få en blodtransfusion också. - Som sagt, aldrig mer... för idag var verkligen SCARY!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar