"DUO"

VOUGES ROIYARU SHAZOU -"Duo"

(Ch. Aranel Kenzo - Vouges Roiyaru Dezaia)

Har nu gjort ett försök att fota små Jappe valpar. Men jag tror det är lättare att slå världsrekord i 100 meter häck än att fota Jappe valpar. Men, men..försöka duger och här är lille "Duo" nu 7 veckor.

Jag vet inte men jag börjar nog komma över vad som hände med hans underbara mamma "Kissie". Jag vet att jag inte är väderlös men där och då kände jag det faktiskt så. Men jag känner ändå att jag fortfarande har en stor sorg över att han nu är ensam och inte längre har någon mamma vid sin sida. Kanske förmänskligar jag mina hundar lite, men inte så konstigt. De är mina ju vänner, mina arbetskamrater som liksom får mig att le varenda eviga dag. 

Han är ju inte helt ensam, han har ju mig sedan springer han nu och leker med "Kiki's" fyra valpar som jag också har försökt fota idag. Så han har det jätte bra och är ju helt oberörd, bara mina känslor som fortfarande åker upp och ner.... 

Kanske löjligt att blogga om att hundar dör och att man blir ledsen. Men jag tycker det är viktigt att visa att saker och ting faktiskt sker. Som uppfödare så jobbar man ju lite med både liv och död. I de flesta fallen så kan man inte styra över ödet. Det finns så många hundar, typ stjärnor i sina raser som bara hux flux försvinner. Ingen vet vart de tar vägen och ingen berättar heller. Om någon skulle berätta så har de på sin höjd blivit överkörda eller nått. Ingen vågar säga att och gå ut med att tragedier faktiskt händer, inte många i alla fall. Speciellt om hundarna går bort i någon sjukdom. 

Nog om detta, jag är sååå glad att jag har lille "Duo", kan man få ett finare minne efter min underbara "Kissie"?