Sedan var det dags att lämna valpar samma dag och även på tisdagen. Valparna flyttade till nya underbara ägare och familjer och bara att se deras lycka i ögonen och förväntningar för sina nya familjemedlemmar gör att man blir alldeles varm och lycklig inombords. Även här känner man sig lite stolt och mallig över hur fina och trevliga valpar man ger andra familjer äran att ta hand om.
Men så plötsligt vänder all denna lycka och värme till total katastrof. Något som gör att man blir alldeles förtvivlad och ärligt, jag känner mig just nu helt väderlös. Jag känner mig tom och funderar på vad fasen jag håller på med. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Jag vet inte om jag egentligen är gjord för detta. Trots all lycka och glädje jag upplevt i början av denna vecka. För när det blir tufft och går emot en.. ja, då är det tungt och jobbigt.
"Kissie" för några dagar sedan...
VOUGES ROIYARU DEZAIA
Ch. Homerbrent Asobu - Homerbrent Betsu
Idag tidigt på morgonen så händer det som inte får hända, det alla som har hund eller hundar fasar för. Min älskade lilla "Kissie", Vouges Roiyaru Dezaia somnade in här hemma. Allt gick så väldigt snabbt, för snabbt. Jag hann liksom inte med vilket gör att jag känner mig väderlös. - Hur kunde det bli såhär?
"Kissie" blev nyligen mamma till en liten "Duo". Han fick liksom det namnet av bara farten då han och hans mamma var som ett team, en toppen duo helt enkelt. Hon vårdade och älskade honom högt och han henne. Detta gör mig nu så jäkla ont då han bara är 7 veckor i morgon. Jag kan knappt titta på honom nu för då börjar mina tårar rinna. Men just nu springer han här i köket med "Kiki's" valpar som bara är en vecka äldre. - Så himla hemskt, stackars liten.. :(
VOUGES ROIYARU SHAZOU - "Duo"
(Ch. Aranel Kenzo - Vouges Roiyaru Dezaia)
Jag vet inte riktig varför det blev som det blev. Men "Kissie" var faktiskt lite låg igår, hon ville inte riktigt äta. Men hon är sån och har alltid varit. Mat för henne var hon lite slarvig med i perioder. Så visst reagerade jag men tänkte att hon äter säkert mera i morgon, för så har det alltid varit. Fast den sista tiden med "Duo" har hon ju annars ätit som en häst. Eftersom hon inte åt igår och ändå verkade ok så tänkte jag inte mer på det. Men jag är en oros människa så visst, jag kände av stämningen när jag nattade hundarna och sa även till Per att "Kissie" verkar lite låg.
Jag vet inte, men jag känner mig helt väderlös. Jag tror det är naturligt att man känner så men, finns alltid ett men. Det gick så himla fort och typ 05:15 idag hörde jag en litet skrik eller ljud från hundarna. Kände att nått var fel, gick då upp och fick se "Kissie" livlös. Hon hade med all säkerhet fått en akut pyo, såg så ut men jag är ingen veterinär. Jag slängde ut alla andra hundarna, gjorde mig i ordning för att dra till veterinären, men vi hann inte. Min lilla "Kisse" somnade in innan jag hann få på mig byxorna.
Det gör så jäkla ont i hela mig att jag inte hann och inte kunde hjälpa henne. Jag känner mig just nu helt jävla väderlös.... Fy vad hemskt... bara att skriva detta är tufft, men jag måste liksom få lätta på trycket och få det ur mitt system.
- Sov gott lilla "Kissie", jag lovar att ta hand om din lille son "Duo" på allra bästa sätt.
Nu skall jag försöka ta mig samman och göra något bra av denna dagen, blir svårt men "Duo" och alla andra behöver en Peter i sina liv. Men först en kopp kaffe och lite gos med "Duo".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar