MARTIN STENMARCK
Tanken med min header här i bloggen var att den skulle vara lite ironisk men ändå på något sätt sända ett budskap. För jag tycker att vi allt som oftast är väldigt hårda med att döma varandra. Är detta kanske något typiskt svenskt?
För vem har liksom inte känt sig missförstådd? För vi dömer verkligen allt och alla och det dagligen. Vad vi gör, vad vi har, hur vi ser ut, vad vi shoppar, vad vi äter, vad vi inte äter, hur vi klär oss osv. Finns massor att döma, och hur man än gör så kan man faktiskt inte tillfredsställa alla. Alla har en åsikt och många har också ett stort behov att få sin åsikt hörd.
Oftast är det kändisar och offentliga människor som blir hårdast dömda. Vissa hatar te.x. Justin Bieber och andra bara älskar honom. Hur kan man göra detta utan att ens känna personen i fråga. Andra verkligen hatar Gunilla Person i Hollywood fruar och andra avgudar henne. Man kan egentligen rabbla upp alla kändisar, för av någon konstig anledning har vi alla har en åsikt om ALLA, fast vi inte ens känner dem personligen.
JUSTIN BIEBER
Men att beundra och älska någon kan ju aldrig vara fel. Men att hata och tycka illa om människor som man inte ens känner eller ens har pratat med tycker jag känns lite konstigt. Eller?
Samma är det inom hundvärlden, här är vi väldigt dömande varandra. Här kan man bli dömd bara för att man pratar med "fel" person. Helt otroligt så dömande vi är och jag har många gånger känt mig både dömd och missförstådd. Då oftast av människor jag inte ens känner och som då inte heller kan känna mig. Man blir lätt placerad av andra i olika fack, eller vad man nu skall säga. Men har man väl hamnat där så är det inte lätt att få byta fack till något som man själv känner känns mer rätt. Man blir helt enkelt kvar för att "andra" tycker det.
Man måste hela tiden tänka sig för i hundvärlden vilket kan vara väldigt tröttsamt. Man orkar liksom inte tillslut och man skiter i allt och vad alla tycker. Där är i alla fall jag just nu. Man får tycka precis vad man vill om mig, för det spelar ingen roll vad jag än gör. Det kommer alltid finnas någon som inte gillar mig, eller i alla fall har en åsikt. Då givetvis positiv som negativ.
Jag har nog med alla mina år i hunderiet blivit kallad det mesta. Som jävla kapitalist, ego, fake, bög (vilket jag iof är) vem tror han att han är, kritiserat mitt yttre, oseriös, barnslig, omogen med blogg, svår att nå och komma nära mm..
- Ja, jag vet inte riktigt vad jag skall säga. Mycket kan vara tufft att höra men jag har med åren lärt mig hantera icke så bra kritik bättre. Jag har lärt mig att vända detta till en styrka och till något positivt istället. Man liksom formas och man försöker ta till sig kritik och ändra sig i vissa lägen. Fast man får ju inte gräva ner sig i allt det negativa, finns mycket positivt som sägs också och man får greppa detta och hålla kvar när det väl kommer. För att bli dömd behöver ju faktiskt inte vara negativt, man kan ju också ha turen att hamna i rätt fack meddetsamma.
JAG
Men jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär. Många blir faktiskt ofta misstolkade och missuppfattade helt utan anledning egentligen. Mycket grundar vi på vad andra tycker eller kanske några lösa rykten. Räcker ibland med att man kanske köpt en hund på för andra "fel" ställe. Sen finns ju de som gärna spär på så att allt blir ännu värre och en åsikt blir sedan lätt en sanning för många. Ibland kan det också vara lite roligt att få höra "sanningarna" om sig själv eller sina hundar. För man undrar verkligen ibland vad folk får allt ifrån. Så mycket av det negativa kan faktiskt också ge en hel del goa skratt. - Hahaha..
Jag har ofta när jag ser tillbaka mest varit tyst och tagit åt mig och då istället känt mig sårad och ledsen. Men idag känner jag att jag mer kan säga ifrån, när jag tycker att något är fel. Speciellt om det handlar om mina hundar. Men det har varit en tuff resa att lära sig kunna göra det. Men man får liksom välja sina fajter, för alla fajter är verkligen inte värda att ta. De låter man så istället bara passera, och så vänder man bara den fina kinden till. Jag kan idag mer driva med och om mig själv och det jag gör. Det ser jag också som en styrka, allt behöver inte alltid vara så himla perfekt. För den sakens skull behöver man inte vara oseriös eller mindre noggrann i det man håller på med.
Jag tycker det är så synd att vi dömmer varandra så fort och så lätt. Räcker med att lägga en bild på sig själv eller sin hund på Facebook. Eller att nån trycker "gilla" på nån bild. Eller också att någon INTE trycker på den där jäkla "gilla" knappen. Det tar sedan inte många sekunder innan den är granskad och analyserad i sömmarna och åsikterna kommer, men då givetvis både positiva som negativa. Jag har egentligen inget emot det negativa kommentarerna, utan då mer hur de läggs fram och hur de sedan hanteras. Allt behöver man faktiskt inte säga eller uttrycka, vissa saker kanske man bara skall tycka för sig själv. För tycker gör vi alla, så även jag.
PARIS HILTON
Jag kan sitta och läsa alla dessa forum och diskussioner som finns och pågår. Jag kan då tänka, - Åh, där sa hon något bra. Eller, - Öh, varför uttryckte hon sig så? Men det är sällan jag lägger mig i och skriver inga kommentarer, känner inget behov för detta helt enkelt. Finns så många som gör och har dessa behov ändå.
Nä, nu blev det visst ett långt inlägg. Blev mycket dravel, men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Hade ju bara tänkt mig ett kort och då förklara tanken med min Header. Men detta ämne kan man nog göra hur stort som helst. För det är något som rör oss alla och som på något gör oss till de vi är. Och då också vilken ställning vi har i allt vi gör med våra hundar. För tänk vad hundar ändå kan skapa ämnen åt oss. Fast det är nog samma överallt i alla andra sammanhang i världen. - Vi dömmer helt enkelt, samtidigt som vi lätt glömmer att vi är lika dömda!
