Per och jag är väldigt lika i många lägen. T.ex. så tycker vi båda att ”Borta bra men hemma bäst”. Mycket beror nog på att man inte riktigt vill lämna allt man har hemma när det kommer till hundar, valpar och allt men också att få sova i sin egen säng. Det går bara inte att jämföra sin egen med någon annan säng. Så som vanligt går vi upp i ottan och åker tidigt på morgonen istället för att vara på plats redan kvällen innan.
Väl på plats i ett soligt och härligt Hässleholm bänkade vi oss mellan ringarna 9 & 10. Som verkligen är ringar i Hässleholm, alltså runda. Vi hade lite tur denna gång med att ringarna för Cavalierer och Japaneser låg bredvid varandra. Vi chansade också lite på att inte ta med något tält. Vädret skulle ju bli fint – Asså Shiiit, vilken tur vi hade!!
När PM’t kommer på posten så försöker man reda ut hur dagen ungefär kommer att se ut. Kommer det att krocka, med att vi skall ha in hundar i olika ringar på samma gång, eller är det lugnt. Inför Hässleholm så såg det ut som om det skulle klara sig ganska bra. Med på något konstigt sätt gör det ändå aldrig det.
Vi hade anmält 4 Japaneser och 1 Cavalier. Lite tvärtom mot förra året. För oss skulle det bli första gången för i år som vi visade en Cavalier. Att ”Rickey”, JWW-10 Clopsville Gin Rickey var anmäld var bara för att han blev 2 år några veckor tidigare. Då är det ju dags att börja jaga det efterlängtade sista Certet & Championatet.
Givetvis kom krocken... ”Viktor” och ”Rickey” skulle in i ringen samtidigt. Per tog ”Viktor” och jag tog in ”Rickey” i öppenklassen. Det tog längre tid än jag hade trott och Per fick rusa ut och ta även ”Kenzo” in i ringen. När ”Rickey” precis blir placerad som etta i sin klass så hinner jag rusa ut och hjälpa till med att ta in ”Viktor” i Bästa Hane.
”Kenzo” blir Bästa Hane och ”Vicktor” blir 2a Bästa Hane med sitt 3dje Cert. Sedan är det bara att rusa tillbaka och ta in ”Rickey” i Bästa Hanklassen. Min glädje var TOTAL när ”Rickey” vinner!! Han blir Bästa Hane med CACIB & CERT vilket gjorde honom till Svensk Champion. För mig blev han nästan GRAND CHAMPION då en av SKK auktoriserad domare sitter ringside och ropar – CITAT: ”
FAN, detta är inte sant, det är inte sant”.
Hade varit mycket roligare och trevligare om Per hade ropat detta från ringkanten. Men det gick ju inte då han inte var på plats utan rusade runt för fullt med japaneser i ringen bredvid. Men för honom hade exakt samma ord haft en HELT annan innebörd. Men det är bara att ruska av sig, egentligen inget att bry sig om. Hade faktiskt inte så mycket tid att grubbla över detta just då, för jag skulle ju vidare in i den öppnaklassen på Japanese Chin tikar med ”Kiki”, Homerbrent Chinki. Ingen vila ingen ro….
”Kiki”, var den enda som fick exellent av tikarna så hon blev Bästa Tik med sitt första Cert. I BIR & BIM drog ”Kenzo” det längsta strået som vanligt. Men inte illa, hittills hade dagen gett oss 3 CACIB, 1 res CACIB. 3 CERT, 1 BIR & 1 BIM. Känns som om allt hände på 15 minuter en kvart!
Ch. Aranel Kenzo BIR & Homerbrent Chinki BIMDomare Birthe Scheel
När all stress och spring var över var det bara att försöka njuta i solen resten av dagen då det var många tikar innan ”Rickey” skulle in igen och tävla om BIR & BIM. Annars så tycker jag dagen var mycket trevlig. Många glada miner, tror att vädret också gör sitt till!
När det väl var dags för BIR & BIM så tog ”Rickey” BIR:et men jag måste säga att BIM tiken Silversjöns Give Me Love var riktigt fin hon med. Grattis till uppfödare & ägare Jessica Rahm.
Clopsville Gin Rickey BIR & Silversjöns Give Me Love BIMDomare Mr. Robert Sansom
Allt klart och man sitter med två hundar som skall in i grupp finalerna. Men vad får man höra då. Jo, att det lobbats på morgonen innan utställningen ens har börjat, för att andra ”pärlor” skulle vinna och inte ”Rickey”, eller någon annan heller för den delen. Så tråkigt att få höra, vilket gjorde att lusten att stanna totalt rann av oss….
Men vad gör det så här i efterhand, egentligen. Stor eller ja, jättestor eloge till domaren som gjorde sina egna val och ingen annans. För mig känns detta som om man har vunnit över en så kallad ”stormakt”, vilket för mig gör ”Rickey” inte bara till Champion utan – GREAT GRAND CHAMPION!! En så skön känsla, nästan som en orgasm light och med nackhåren ståendes rakt ut.
Vet att Hans Rosenberg på SKK skrev en artikel utifrån en domaren situation och jag måste säga att den var riktigt bra, förstår honom så väl. Men vi vanliga dödliga utställare har det inte heller så lätt alla gånger. Eller hur? Att behöva brottas i maktens korridorer är varken lätt eller roligt. Speciellt inte om man inte har någon lust att brottas…..
Att efter bedömningen och utställningen ifrågasätta domarens beslut går över mitt förstånd. Nästan så att det blir lite pinsamt. ”Rickey” är som han är, ser ut som han gör – A la naturell. Jag tänker då verkligen inte fuska fram något annat!
En allmän fråga; Är detta verkligen OK? Skall dessa ”maffia” metoder verkligen behöva finnas i vår underbara hundsport. Ska man verkligen behöva spela ett fult och oärligt spel för att vinna eller komma någonstans i denna hundvärld? Det är trots allt bara en hobby och på skoj, inte på liv & död. Ingen hund är varken perfekt eller oslagbar, eller? När är det dags att sätta stop, och vem skall göra det?
För att återgå till början så är Per och jag kanske inte alltid så lika. Han beställer alltid nån form av milkshake och jag Fanta när vi stannar på McDonalds eller liknande på vägen hem. Denna gång firade vi till det riktigt med att även ta en Kaffe Latte och en kanelbulle var, Mums!
Nu laddar vi om inför näst kommande utställningar. Efter en helg som denna så känns det nästan som om det kvittar hur det kommer att gå i fortsättningen. Denna helg gav mig ändå SÅÅ MYCKET av allt och lite till. Det kommer jag leva på LÄÄÄNGE! *Ler*
CH. VOUGES OUTLANDER
