R.I.P JENNIFER

- Asså detta är inte klokt, jag kommer snart att knäckas totalt. Min vackra och underbara Ch. Vouges Jennifer finns inte med oss längre. Har svårt att försöka uttrycka i ord den smärta och sorg jag känner just nu. Jag bara gråter.....

SE UCH & NO UCH
VOUGES JENNIFER
April 2003 - Mars 2013
(Ch. Immenhof´s Catani - Ch. Herrgårdscavaljerens Manga)

- Usch, Jennifer har inte varit så pigg de två sista dagarna. Hon åt inte mycket igår och inte idag heller. Fast när jag erbjöd henne rostbiff och ost igår kväll så slank det glupskt ner.

Hon blev jättesjuk efter den magsjukan som jag fick med mig hem från MyDog i januari. Hon tappade massor i vikt och även muskler vilket man efteråt kunde se på och över hennes rygg. Hon var gammal så det tog hårt på henne. Men hon piggade på sig och la på sig vikt riktigt bra. Men på något sätt så känns det som om det tog lite för hårt i alla fall. Även om om la på sig lite i vikt så blev hon aldrig den ungdomliga Jennifer igen. Utan hon gick raskt till att bli en gammal Jennifer istället. 

Hon var en så fantastiskt underbar och nobel liten hund. Hon har gett mig massor både när det kommer till kärlek, utställningar och fina avkommor att gå vidare med. Känns som om en era till slocknar med henne och jag känner mig just nu helt tom. Har inte ord för hur mycket jag saknar mina hundar som jag har förlorat den sista tiden.  Det har varit riktigt kämpigt den sista tiden, både med skitnack om mig och mina hundar, mina två små kämpande valpar mm. Hur mycket kan en människa klara av att utstå egentligen?

Bara att se Per och Jennifer gå till bilen och lämna mig och huset för att åka till veterinären gör så jäkla ont att jag bara vill skrika - NEEEEJ, rakt ut. Jag vill bara krama och hålla henne i min famn, och jag vill aldrig släppa taget. Men jag fullkommligt älskar min Per för att han ställer upp och gör det jobbiga, något jag inte klarar!

- FAAN ta er, säger jag bara. Alltså ni som åker med era hundar på utställningar när de inte är OK. Oavsett om det är kennelhosta, magsjuka, lopper & löss eller annat. Vad fan är vitsen, fattar inte ni att ni utsätter oss andra för fara!! Har ni inget samvete alls?

Nu sitter jag och plågar mig själv litegranna med att lyssna på högsta volym på Mariah Careys nya låt "Almost Home". Började redan lyssna på den igår för jag visste nästan vart allt skulle sluta, men jag hoppades ändå in i det sista att få vakna upp idag med en pigg och glad Jennifer. Nu har Jennifer en lång resa att göra, en resa som för henne till Pappa Catani och Mamma Kit, plus alla hennes andra älskade vänner som vi förlorat. Snälla, söta, rara, jag ber på mina bara knän. Spekulera nu inte i detta. Låt min älskade Jennifer få vila i frid!

- Darlig Jennifer, you are almost there, almost home. You will not be alone - Luv U!!