S S S & M M M

På tal om utställningar. I min paus och tanke på att göra nån form av "comeback" så skall jag ärligt säga att jag är lite försiktig. Skall jag verkligen ge mig in i detta ormbo igen med alla Mambor och Kobror. För på något sätt så verkar det som om de flesta hundmänniskor gillar detta med SM (Sadomasochism) och att då få eller ge lite smisk, då och då. För i hundvärlden får man faktiskt mycket stryk, kanske inte direkt fysiskt men psykiskt. I alla fall om man vinner lite och håller sig framme i toppen..

I min paus så har det varit ganska lugnt, mycket lugnare än på länge och jag har liksom tänkt till och lite om när det gäller allt faktiskt. Visst har man trots att man har tagit paus och lite klivit åt sidan blivit indragen i olika saker och också då omtalad. Men det är inget mot vad som var då man mer va med i matchen, helg efter helg. Kan jag om jag vill göra allt på ett annat sätt än förr? Lite svårt kanske då jag inte vill göra något som inte är 100%.

Jag menar hur roligt är det att få höra att vissa människor hatar en? Alltså, då oftast av människor som inte ens känner mig eller oss personligen. Eller hur roligt är det att få höra rykten om att mina hundar är typ sjuka eller nått? Sånt kommer också oftast från människor som inte ens har klappat mina hundar. Och hur roligt är det att få höra rykten om oss personligen? Alltså typ, att Per har förskingrat en massa pengar på nått gammalt jobb han har haft. Alltså dessa människor måste ju få hjälp då de är riktigt sjuka!!

Vissa kanske tror på allt det de hör och då blir det väldigt jobbigt när man själv vet sanningen. Oftast startar det en massa skit när man börjar vinna, vilket är väldigt tråkigt. Men när drevet väl är igång så är det svårt att stoppa. För folk vill på nått sätt inte höra sanningen utan gillar mer den hemska versionen, alltså alltid den som är värst. Och sedan dömer man personer eller hundar efter det. Men har man fått mycket stryk så blir man mer härdad och mer stryktålig. Man lär sig och då blir det mer en - Aj ont skön känsla!!!

Att då fundera på att ge sig ut på banan igen gör att man tänker efter både en och två gånger. Man vill liksom inte bli sårad och påhoppad för att man gör något man tycker om och lever för. Vem vill det egentligen? Men att jag ens funderar på att ge mig ut gör mig nästan till Sadomasochist. För på något sätt så känns det lite som om vargarna där ute är väldigt hungriga.

Fast jag kan ändå känna att jag på något sätt också gillar detta med SM och då få lite smisk eller bli piskad till att ge mig ut på banan. Jag har fått en helt annan styrka och kan nu vända detta med påhopp och elakheter till något positivt. Detta ger mig bara en skön styrka som triggar mig och gör att jag lite tänker - Ok, kom igen...smiska lite till, - I like it, like it!! ;-)

I förra inlägget jag gjorde så kom det lite kommentarer om istället sjukdomen SM. Jättekul att det kommenteras här i bloggen, så fortsätt med det. Men jag vill bara säga att jag vill ha en trevlig ton och att man inte hänger ut vare sig hundar eller människor med namn. Ok kanske, om det är ett snällt och positivt inlägg. För jag har "the power" att ta bort kommentarerna annars. Helt ok att vara anonym, men alltid kul med ett namn också.

Men med dessa kommentarer gör att jag tänker om en 3:dje gång. Det var detta jag faktiskt var lite rädd för att det skulle komma. Frågan är nu bara hur detta kommer att hanteras i efterhand, kommer dessa hundar bli utdömda som sjuka hundar och individer, och de som vinner de som är det friska - eller vad händer? Lite farligt detta och jag känner på något sätt rädslan över att detta är ett nytt vapen som kommer användas mot varandra och varandras hundar efter utställningarna. Lite tråkigt, men jag hoppas att vi kan hålla en bra balans och att vi inte sänker varandra och varandras hundar. Vi själva är ju de enda som på något sätt kan stoppa dreven, ingen annan. Hur ser det ut i andra raser som också har sjukdomen SM, dömer man hundar på samma sätt där eller gäller detta bara Cavalierer?

Vi får inte glömma att vi alla har samma mål, att få fram så fina och friska hundar som möjligt. Och samtidigt respektera att vi har olika sätt och tankar att göra detta på. Jag tycker vi behöver tänka mer positivt och inte på alla sjukdomar och allt som går emot oss som personer och vår ras. Tänka lite logiskt och vara öppna och inte dömande. Enda sättet tror jag att komma framåt, för varför dag efter dag sitta och fundera och diskutera allt som är negativt. Finns massor vi kan lyfta fram som är positivt för vår ras - Cavalier King Charles Spaniel, eller hur?

Visst passar denna låten till detta inlägg. Frågan är nu bara, - vill man vara den som håller i kopplet eller vill man ha kopplet på? ;-)