SKRIV RUBRIK HÄR

Lite roligt är det när man så tydligt ser vad som händer när man bloggar och använder olika rubriker till sina inlägg. För skriver man typ "Mindy" som rubrik så är det många som läser inlägget fördelat över en hel dag. Men skriver man då istället typ "Nu är det krig", så är det hur många som helst som har läst inlägget redan första timman. - Hahahaha... Det liksom bara rasslar till i statistiken.

Tänk att en liten rubrik kan ha en sådan stor betydelse, för vad man skriver. Det säger tycker i alla fall jag vad man egentligen vill läsa om. Sånt som då kanske är lite snaskigt som att jag typ är irriterad och arg på något och inte att "Mindy" har blivit stor. Men det är väl så människan fungerar, man vill liksom läsa lite snaskigheter. Hur hade vi klarat oss utan tidningar som Hänt i Veckan.

Man vill kanske hellre läsa om att kändisar skiljer sig eller åker fast med droger eller hamnar på psykakuten efter att ha brutit ihop. Kanske då mest för att känna att man själv faktiskt har det bra. Lite läskigt att vi gottar oss i andras olycka för att sedan upptäcka att vi själva är lyckliga. Eller hur? 

Att blogga har varit lite som en terapi för mig. Jag känner att jag själv har vuxit och att jag har lärt mig mycket om hur jag själv och andra människor fungerar. Men att blogga är inte alltid så lätt som man kanske tror. För det vrids och vänds på vart enda ord man skriver och människor får det då till att jag skriver om just den som läser. Detta är något jag aldrig kommer lära mig och heller inte förstå. Varför skulle jag sitta här och medvetet skriva om någon speciell person och då också medvetet vara elak. Jag förstår inte detta riktigt. För ärligt, vad skulle jag få ut av det? Denna blogg handlar om mig och allt som händer runt mig och ingen annan. Vill man läsa om sig själv ja då får man skaffa en egen blogg och då skriva lite om sig själv. 

Efter att jag hade skrivit inlägget om mina givande samtal igår så tyckte jag att det var ett positivt inlägg när jag var klar. Ett inlägg som jag kände kunde sporra människor till att kanske samarbeta lite mera. Att kunna öppna sig och vara ärlig och säga vad man vill utan att trampa någon på tårna. Mest för jag själv får en sådan kick av dessa samtal och ville förmedla den härliga känslan så att fler kunde upptäcka den. Men vad händer, jo det vänds och vrids så att man istället för att samarbeta känner sig utanför och då inte får vara med. Var i min text skrev jag några namn på vem som inte skulle kunna ingå i typ "inner dot", jag bara undrar? 

Detta för mig blir väldigt snett och det blir en snedvriden bild av mig. Jag är ingen elak människa tvärtom. Jag är faktiskt väldigt snäll och generös på många sätt. Men det kan ju inte alla veta som inte känner mig personligen. Visst jag har ibland en ganska sjuk och rå humor och den kanske inte heller är alltid är så lätt att förstå om man inte känner mig. Men om de som känner mig vrider saker till att jag är elak, ja... Då vet jag inte riktigt var som gått fel. Men ärligt, det kan ju inte bli mitt problem. 

Men jag får väl här och nu be om ursäkt för att alla som av någon konstig anledning inte kände sig välkomna till the inner dot, som faktiskt inte ens finns. Det var ju bara en tanke och en beskrivning på hur man kan göra och hur man kan jobba tillsammans. Ett försök att förmedla en känsla som jag ibland får och som jag också tror att många får och ibland känner med sina vänner. När man har funnit människor som man gillar och som man uppskattar att ha i sin närhet. 

Jag kanske skulle börja med att videoblogga mera istället. För att förmedla saker och vad man vill säga i text är inte så himla lätt alla gånger, mycket lättare med att muntligt få ur sig orden och det man vill säga. Det blir ju då helt andra nyanser i det hela. Jag vet inte, men varför skall alltid det värsta tolkas ur en text? Vad får man ut av att sätta sig själv i en offer position? Men som sagt, kanske är det mer spännande att läsa om att det är krig än om att Mindy har blivit stor.