Jag tänkte försöka förklara lite på hur jag ser på det nya förslag som kommer från Cavaliersällskapet och dess avelskommitté. För jag tycker faktiskt att det är riktigt bra och jag står bakom detta till 100%. Mina funderingar kom redan när jag var på mötet som hölls i region västra. Ibland reagerar man snabbt och tycker att - Nää... fy.. det låter ju inte alls bra. Men låter man det bara ligga och sedan sjunka in så förstår man helheten och man kanske ångrar sig och ändrar sin uppfattning. Precis som många gjort i mitt första stycke i denna text.
Om vi börjar med hur reglerna och förslaget ser ut så kommer avelsdebuten på alla Cavalierer i framtiden ligga på 3 år. Alltså ett helt år mer än och mot vad vi har idag. Detta kommer alltså i framtiden innebära att dessa treåringars föräldrar är hela 6 år gamla. Vilket gör att vi huxflux höjer åldrarna på föräldradjuren till avelsdjuren med hela 2 år från dagens 4 år. Detta gör att vi har och får massor med mer information om släkten och familjerna bakom våra hundar. Allt från registrerade intyg till andra kliniska symptom. Vi får alltså mer kött på benen när vi använder våra 3-åringar i framtiden.
När det sedan gäller hanarna så från man då alltså använda dem först när de är 3 år gamla. Men då bara fem gånger fram tills de fyller fem år. För mig blir det inte så stor skillnad då jag inte lånat ut mina förrän de fyllt fyra i Sverige. Ett år hit eller dit spelar ingen roll och sedan har jag inte behållt eller köpt någon hane/hanar för att de skall bli någon slags allmän egendom. De finns hos mig och för mina tikar. Jag lever inte på hundarna så jag måste alltså inte låna ut dem om jag inte vill eller känner för det. När hanarna sedan fyllt fem och har hjärta UA så är det lite mera fritt fram. Detta kommer göra att hanhundar över 5 kommer bli mer eftertraktade och alla dessa unga hanar stoppas lite. Att de då också är 5 år betyder ju i samma veva att deras föräldrar är typ 8 år. Alltså ett helt år mer än den magiska 7-års gräns vi har idag. Och är inte detta bra så säg, här har vi ju nu massor med mer info om bakomvarande familj, syskon och släkt och deras hälsa. Alltså kommer våra 5-åringar bli mer attraktiva mot våra idag attraktiva 2 åringar.
Detta kommer visserligen göra att många kommer hålla hårt i sina hanar då de vill ha dessa fem kullar till sina egna tikar. Vilket gör att vi kanske måste ha fler hanar i avel än vad som finns idag. Ingen 3 åring kan alltså få allt och typ 20 kullar på ett år utan detta fördelas och sprids på ett bättre och sundare sätt än innan. Förhoppningsvis kommer vi då få ett större urval av avelsdjur i framtiden. Och hur bra är inte detta då??
När det kommer till tikar så kommer de också enligt detta förslag inte kunna användas innan de blir tre. Detta gör att man max kan ta två kullar innan de fyllt fem och ger då givetvis mer information om hur hälsan ser ut både på tik och avkommor innan man fortsätter aveln efter fem. Debutåldern höjs alltså med ett helt år och för mig gör det inte heller så mycket. För om man tillexempel tar min "Mimi" så blev hon två år i slutet av förra året. Hon löpte under MyDog när hon blev champion och jag hade då alltså kunnat åka hem och para en nybakad champion. Men nu har jag ju inte riktigt bestämt men kanske vill jag nu tävla henne i Championklass? Ja, då har hon ju detta året på sig vilket gör att hon då blir tre år i slutet av detta år. Så varför stressa fram en kull? Sedan måste man faktiskt inte heller pressa ur varje tik 5 kullar bara för att man kan. Vi måste inte ha 20 kuller efter en och samma hane bara för att man får. Eller?
Detta förslag ser kanske futtig ut på pappret men i praktiken så kommer det skjuta upp åldrarna vilket gör också gör att vi inte kan missbruka unga hundar och individer längre. Jag vet inte men jag ser inga som helst problem i att lite tänka och jobba såhär. Allt behöver inte finnas på papper, lite fakta får man jaga själv om man vill få framgång. Ibland känns det om vi har lite bråttom i vår avel. Ibland är det bra att stanna upp och utvärdera det man har och det man gör. Vet inte hur många hundar genom året jag själv haft som varit både champion, friska och vinstrika men som av någon anledning inte fått valpar. Kan inte riktigt sätta fingret på varför men bara för att nämna en så hette hon Ch. Vouges Jocelyn.
Vi uppfödare har i vår avel alla ett egen ansvar. Vi kan göra mycket utanför de regler och rekommendationer vi har idag eller det vi har eller får i framtiden. Vi måste börja titta mer på helheten och inte bara på de individer vi använder just här och nu. Vi får inte glömma vad som ligger bakom i familjerna, vi måste börja forska och ta reda på så mycket som möjligt innan vi beslutar oss för att vår hund är värd att avla på. Sen måste man inte heller para en 2-åring bara för att man får. Man kan DNA testa om man vill eller scanna för SM. Ja, man kan göra hur mycket som helst egentligen. Finns liksom egentligen inga gränser mer än det hälsoprogram som ligger. Det är alltså helt upp till dig hur du vill lägga upp din uppfödning.
Detta är mina tankar och bara för att det är mina så behöver det inte vara rätt tankar för andra. Men såhär känner jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar