Jag vet inte men jag tror inte det är många som vet om att jag har haft en Stor Pudel i mitt liv. Tanken att ha detta för mig har kanske aldrig funnits men han kom liksom bara in i mitt liv och så blev det. Historien om Chico är faktiskt väldigt tragisk och ledsam och jag kunde inte stå emot varken honom eller mina känslor.
Allt började med att en fodervärd till mig som hade en av mina Cavalierer ringde mig och frågade om jag kunde passa lilla "Lady" då hennes mamma tragiskt gått bort. Jag tog givetvis emot henne och visste inte där och då mer vad som hade hänt.
Det gick några dagar och sedan kom hon tillbaka och frågade då mig när vi stod på trappan om jag kunde ha "Lady" några dagar till. Detta då hennes mamma hade blivit mördad av ett par narkomaner som hon såg efter och hjälpte. De hade rånat henne i hennes bostad och sedan bara lämnat henne där. Ännu mer tragiskt i detta var att hon hade en hund, en Stor Pudel vid namn Chico.
Chico satt i bilen medan vi stod och pratade om att lilla "Lady" skulle stanna några dagar till då hon var tvungen att åka tillbaka och rensa ut lägenheten efter att polisen var klar med sitt arbete. Grejen var att nu hade hon också Chico på halsen att ta hand om mitt i denna röran.
Jag erbjöd mig givetvis att ta hand om även honom och att hon fick ha hundarna hos mig tills allt var uppklarat. Tycke så synd om både henne och hundarna. Massor med gråt och tröst, så det minsta jag kunde ställa upp med var att ta hand om dessa två hundarna så länge.
Vi gick till bilen för att hämta Chico och ut hoppar en stor svart hund som såg helt galen ut. Mamman var lite intresserad av utställningar så han var i stort sätt i full päls. Poliserna hade ju tagit hand om honom innan han hamnade hos mig och de hade badat honom då han legat bredvid sin matte ett par dagar. Han luktade ju då inte nyponros precis så de hade badat av honom men tyvärr så hade de låtit honom själv torka. Och då vet ni som vet lite om pudlar hur han såg ut. Ni andra kan ju gissa!!
Det första jag fick göra var att ta honom till min vän Morgan som har hundtrim. Jag kände att jag inte riktigt kunde lösa hans päls på egen hand. Väl där fick "vi" klippa ner honom helt och detta tog några timmar. Gick liksom inte att rädda denna stora päls som var som en enda stor kaka. Men han fick tillslut en ny frisyr vilket faktiskt passade både mig och honom mycket bättre. Han blev som valp på nytt då han blev ett litet lamm.
Chico var en helt fantastiskt hund, jag blev liksom kär i honom. Så när min fodervärd sedan kom tillbaka för att hämta hundarna så fick hon bara tillbaka "Lady". Jag sa att Chico stannar hos mig och där och då blev jag med Stor Pudel.
Chico följde mig precis överallt och just vid den tiden bodde jag ensam och det kändes nästan som om jag fått en ny partner i livet. Detta trots att jag hade en massa andra hundar men han var så mänsklig på något sätt. Jag hade dubbelsäng och han låg på ena sidan och jag på andra. Täcke skulle han ha på och morgontrött var han också. Jag gick alltid upp först och tog hand om alla de små hundarna och Chico låg kvar och drog sig lite. Samma varje dag, samma varje morgon. Tillslut fick jag gå upp och ta av honom täcket för att han skulle vakna till och följa med mig ut.
Tyvärr blev han lite väl mycket på mig, jag kunde inte lämna honom alls. Inte ens i 10 minuter för då fick han fullkomligt panik. Kanske var det för att han mindes ensamheten då han låg i några dagar utan mat och utan vatten bredvid sin döda matte. Jag vet inte men han var med mig överallt och vi blev liksom bästa polare. Han var alltid lös, hade aldrig koppel. Han ville alltid bära på något så ibland när vi var ute och promenerade så fick jag nästan köpa en tidning på vägen bara för att han skulle få äran att bära den hem.
Tyvärr så blev detta tillslut ohållbart. Man kan inte leva med en hund 24/7, utan måste ibland kunna lämna dem. En gång när jag bara var tvungen att lämna honom så såg jag hur han utan att tvekan slängde sig mot fönstren i mitt vardagsrum. Detta då han såg mig utanför och bara skulle ut och med mig. Där och då blev jag faktiskt riktigt rädd för jag såg att fönstren inte skulle hålla och stå emot hans kraft.
Hamnade här i ett riktigt dilemma då jag inte ville göra mig av med min bästa kompis. Dels för att vi var verkligen ett team men också för att jag visste vad han gått igenom i sitt liv. Men mitt där och då hade en av Morgans kunder precis mist sin Stor Pudel. De var ett äldre par som var pensionärer och hade all tid i världen. De var sugna på Chico då de inte heller rikligt orkade med att börja om med en ny valp.
Jag minns det som igår när jag sträckte över hans röda koppel och jag såg honom promenera iväg med sin nya husse och matte. Det var faktiskt riktigt sorgligt och trots att det var sååå längesedan så känner jag att känslorna kommer tillbaka nu när jag tänker tillbaka och skriver om detta. Jag tog i alla fall rätt beslut för Chico då han fick allra bästa tänkbara liv. Dessutom hade Morgan lite koll på honom i hela hans fortsatta liv då han blev en ny kund på trimmet.
Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig men det behöver inte vara något negativt i det. Jag fick äran att ha Chico i mitt liv och jag fick också äran att se till att han fick ett bra liv. Mer kunde jag inte göra....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar