Nu när jag är i denna underbara Cavalier valpbubbla så blir det att man har kontakt med många förväntansfulla, ivriga och trevliga valpspekulanter från när och fjärran. Det är mycket pålästa måste jag säga de kan rasen och de vet precis vilka frågor de skall ställa mm. Men en liten fundering kommer ändå upp då och då.
Jag har nu haft flera som ringt och mailat om valpar. De har stått i kö hos andra och tyvärr blev det ingen valp där av någon anledning. Eller så har de bara pratat med andra uppfödare om valpar vilket jag tycker är toppen för det är ju liksom inte bara en valp man köper. Man köper ett liv och en vän för flera år framåt och då kan det vara bra att man också känner sig trygg med uppfödaren man köper sin valp ifrån. Att man också i framtiden kan få backup och råd & tips av sin uppfödare.
Men min undran är nu - Hur kan mina uppfödarkollegor säga att de aldrig fött upp några sjuka hundar? Jag förstår om uppfödaren bara typ haft en kull och den inte är mer än ett år gammal. För i den åldern har ju ännu inte så mycket hänt, problemen kommer lite senare i livet. Men när det gäller uppfödare som har hållit på i flera år så förstår jag inte riktigt vad man vill komma när man säger såhär till sina blivande valpköpare. För det finns faktiskt ingen som bara föder upp friska hundar (oavsett ras). Detta är lite sorgligt men sant. Det är liv vi jobbar med och vi kan bara göra vårt allra bästa men ibland blir det tyvärr inte som man tänkt.
Andra uppfödare säger tydligen också att de avlar bara från hjärt friska linjer och inte de sjuka, det får andra hålla på med. Ok, men detta hoppas jag vi alla gör och gör vi inte det så bryter vi ju mot vårt hälsoprogram. Men att uttrycka sig såhär så får man det som att låta att mina hundar har inte och kommer inte få hjärtproblem. Detta gäller då inte bara frågan om hjärtstatus utan även syrigomyelia och andra sjukdomar.
Det är helt naturligt att det blir fel ibland. Som uppfödare kan man då inte annat göra än att stötta, finnas där och hjälpa så gott det går. Allt de som köpt hunden då också känner sig trygga och att hunden ändå kan få ett fint och drägligt liv i många år framöver. Nu låter det kanske som att alla hundar blir dödssjuka och så är det ju givetvis inte. Men vi måste hela tiden ha i åtanke att det är liv vi jobbar med och hundarnas liv och våra egna liv är faktiskt ganska lika. Och visst blir människor också sjuka. Detta trots att kanske mamma, pappa och syskon är friska.
Vi alla gör vårt bästa, vi alla vill ha och få fram så friska, glada och fina individer som möjligt. Men jag får ibland känslan som om det finns de som ändå är lite, lite bättre än alla andra. Att de har lite, lite bättre hundar än alla andra. Och helt ärligt, hade det varit så himla enkelt som en del får det att låta så hade vi alla gjort exakt samma.
Och om nu dessa super-duper hundar och uppfödare verkligen finns i verkligheten så lovar jag att jag är den första att ställa mig i kön för att köpa en eller kanske till och med två.....
- Ha nu en underbar och härlig vårdag. Och tänk på att det bara är 1:a april en gång om året....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar