Har i många, många år velat ha en Japanese Chin. Men det har liksom aldrig blivt rätt läge för att skaffa någon. Har varit lite för involverad i Cavaliererna som har tagit all tid och focus. Hade för flera år sedan en liten King Charles Spaniel flicka. Men det ville sig inte riktigt med henne så hon blev endast en sällskaps hund. När det sedan blev ett tillfälle att få köpa, "Koko", (Chinart Kokuo-No) så tvekade jag inte en sekund. Tanken var att det "bara" skulle bli honom. Alltså bara en (1) Japanese Chin i huset. Tänk så "fel" det kan bli.... *ler*
När vi väl hade bestämt oss för Lille "Koko", så fanns hos uppfödaren i Holland en liten tik vid namn "Marja", (Chinart Marja Dmitiëwna). Alla hjärncellerna började rusa och det blev som en enda stor crash i huvudet. Kanske skulle man ha två ändå? Sagt och gjort, vi fixade att alla papper blev klara och åkte ner och hämtade hem båda två.
Har inte ångrat detta beslut en enda gång. Rasen Japanses Chin är helt fantastiska. Förstår inte att rasen inte är mera populär än den är. "Koko" och "Marja" har haft en fantastisk uppväxt tillsammans. De har varit som ETT!
Det stannde inte med att "bara" ha två. Tanken kring Japaneser har fått igång en lust ingen som jag faktiskt trodde att jag hade för det här med hundar och uppfödning. Men efter att ha fått utstå en massa elakheter så tappar man ibland lusten för avel och allt vad det innebär. Men lusten kom tillbaka efter att ha fått hem dessa två små "dunbollar". Man får lära sig en helt ny ras. Vilket var/är hur roligt som helst. Studera nya stamtavlor, titta på nya linjer, vilket är väldigt spännnade. Men att lära sig stamtavlor är inte alltid så himla lätt. I alla fall inte när det kommer till Japaneser, då MÅNGA har Japanska namn. Hur utalar man dom? Hur skall man lära sig att stava till dom? Alla ser ut att heta likadant. Men efter ett tag så börjar man greppa lite. Med betoning på lite.
Efter att ha fått en bra kontakt i rasen genom "vår" uppfödare i Holland, Peter Van Baaren så har vi fått mycket hjälp och vägledning. (Alltid bra att ha en mentor) Peter introducerade oss för Mrs Molly Coaker (Homerbrent). Vi som har Cavalierer känner igen hennes namn genom våra Cavalierer. Men Molly har också fantastiskt fina Japaneser. Sist vi var i England så bestämde vi att vi skulle åka och hälsa på Molly. Mycket för att se och lära mer om rasen men också för att börja planera lite för framtiden. (Även om tanken från början var att vi "bara" skulle ha en)
I England började en ny resa. Denna gång med en hane till, "Bubu", (Homerbrent Asobu). En kille som jag föll pladask för. En fantastisk liten hund. Tanken blev att vi kanske skulle använda honom på våran "Marja". (Lättare nu när gränserna oss emellan inte är helt stängda) Frågade Molly om detta då hon tyckte att det var en väldigt trevlig idé. Då våran "Marja" är efter Ch. Homerbrent Tekitoo-Na. Vi började prata om möjligheter att få till en parning. Antingen komma över till England med "Marja" eller om man kanske skulle skicka över sperma till Sverige. Molly var med på noterna, men så plötsligt så säger hon: - Men Peter, gud vad jobbigt. Kan du inte ta med "Bubu" hem. Men oj tänkte vi, vad gör vi nu? Beslutet var inte så svårt. Snabbt fixa alla papper och med oss hem åkte vår 3dje Japanese.
Nu löper vår Lilla "Marja", och en ny era tar fart hos oss. Skall bli hur spännadne som helst. Kanske blir det inget eller så blir det det. Det är i alla fall roligt att focusera på något nytt nu när vi har haft en tråkig period. När jag fick se att "Marja" löpte, så reste sig först håren på armarna, sedan i nacken och till och med mina ögonbryn stod rätt ut. *ler* (Dom är ganska stora och buskiga) Så spännadne......
Nu skall vi bara få till detta också, "Bubu" har ju gjort detta innan så jag litar på att han vet hur man skall uppvakta en liten dam som "Marja". *ler*
Nä nu har jag inte tid att skriva mera. Detta inlägg blev längre än tänkt. Men fortsättning följer...
Nedan är en bild tagen i Holland på våra små Japaneser som valpar. Vem kan motstå detta?
"Marja" i mitten och "Koko" till höger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar