Usch, idag är ingen rolig dag. Lille "Ville" har flyttat och fått ett nytt hem!! Ville har måste jag erkänna en väldigt speciell plats i mitt hjärta, en väldigt stor plats också. På något konstigt sätt har vi haft en sån kontakt som inte riktigt går att beskriva.
När han föddes var han liten, men inte så mycket mindre än sina bröder. Han hängde på sina bröder fram tills att han var ca 3 veckor gammal. Där började han tappa och halka efter.
Det var då jag började stödmata "Ville" med nappflaska. Det var en speciell känsla att se honom ligga i min famn och snutta på flaskan så att det bubblade...
Ingen annan kunde mata honom. Eller ja, visst kunde de mata honom men han åt inte om inte det var jag som höll i flaskan. Han låg där i min famn med sin trubbiga nos och bara tittade upp på mig med sina stora runda ögon. Precis som han sa - Det är du och jag, Peter!
När han sedan blev lite äldre så ville han inte ens ligga i min famn. Då tyckte han nog att han var stor. Han ville stå upp och äta. Han fick göra som han ville, bara han åt.
Redan nu är det tomt, men jag vet att han kommer att få det toppen. Jag kommer ha honom på nära håll då han idag flyttar in hos min underbara Moster Anne.
Vi önskar Anne och Ville lycka till. Vi ses säkert snart igen...
När han föddes var han liten, men inte så mycket mindre än sina bröder. Han hängde på sina bröder fram tills att han var ca 3 veckor gammal. Där började han tappa och halka efter.
Det var då jag började stödmata "Ville" med nappflaska. Det var en speciell känsla att se honom ligga i min famn och snutta på flaskan så att det bubblade...
Ingen annan kunde mata honom. Eller ja, visst kunde de mata honom men han åt inte om inte det var jag som höll i flaskan. Han låg där i min famn med sin trubbiga nos och bara tittade upp på mig med sina stora runda ögon. Precis som han sa - Det är du och jag, Peter!
När han sedan blev lite äldre så ville han inte ens ligga i min famn. Då tyckte han nog att han var stor. Han ville stå upp och äta. Han fick göra som han ville, bara han åt.
Redan nu är det tomt, men jag vet att han kommer att få det toppen. Jag kommer ha honom på nära håll då han idag flyttar in hos min underbara Moster Anne.
Vi önskar Anne och Ville lycka till. Vi ses säkert snart igen...
VOUGES ROIYARU FU"Ville"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar