VAD ÄR VITSEN?

Just nu snurrar mycket i mitt huvud då jag sitter och planerar för framtiden med mina Cavalierer. Har börjat blicka lite längre än Sverige men huuu…. Det går ju fasen inte!!! Allt blir bara hur svårt och hur krångligt som helst.

Av någon konstig anledning med våra Svenska avelsregler och rekommendationer så kan jag inte använda en frisk hund i ett annat land, om denne inte är kollad av en veterinär som vi i Sverige har bestämt är godkänd. Vilket annat land i världen bestämmer hur det skall se ut i ett annat land?

Den kan vara hur frisk som helst men det hjälper inte. Den kan till och med vara kollad på mer saker än vad vi kräver i Sverige. Så som, DNA-test och Scanning när det kommer till SM, mm. Många länder har krav på andra tester än vi har i Sverige. Men de flesta länder gör som vi, kollar ögon, hjärta och knän.

Jag måste säga att det verkligen är synd att vi i Sverige inte kan dra nytta av dessa hundar. Då det just nu är väldigt dyrt att t.ex. SM scanna en hund i Svedala. Varför inte nyttja hundar som har gjort alla möjliga tester och är fria. Flera av dessa hundar som jag har tittat på har dessutom en bra och hög ålder. De har då givetvis haft valpar som ser ut att vara lovande när det kommer till hälsa. I stället så verkar det som om det är bättre om vi använder en Svensk 2-åring med föräldrar som är runt 4, som vi i dagsläget inte vet någonting om.

Jag kan köpa en valp efter dessa hundar från Tyskland, England eller nått annat land. Men jag kan själv inte para. Vad är skillnaden? Parar jag får jag en avelsspärr men köper jag och då importerar så går den rakt in i det Svenska systemet helt utan problem. Även om den är efter samma hund som jag ville para med, men inte kan!

Jag vet inte om det verkligen är rätt att vi inte ”får” para med friska hundar. Någonstans är systemet fel. Tror inte att detta kommer att gynna rasen och vi kommer inte framåt alls. Vi står still och stampar på samma ruta. Vi använder 2-åringar och när de sedan i högre ålder felar så kastar vi bor dem och börjar om med en ny 2-åring.

Sverige har varit väldigt framåt när det gäller hundar och hälsa. Vi startade med RAS och SRD som många länder tog efter. Tror att Cavaliersällskapet var en av de första klubbarna med att ha ett hälsoprogram när det kommer till hjärtan. Vi har varit duktiga och tagit ansvar. Men, nu känns det som om vi inte riktigt hänger med. Vi stoppar bara oss själva. Och konstigt nog kan vi dessutom para hundar i Sverige som har RD på ögonen eller någon annan ärftlig sjukdom. Ingen verkar bry sig!!

Vad hände egentligen med den hälsodebatt som vi startade? Är det verkligen OK att para hundar som är DNA-testade och blivit klassade som ”carrier” med hundar som inte är DNA-Testade? Är vi verkligen så bra i Sverige så att vi har rätten att sätta oss över andra länders regler och system? Kanske skulle vi börja sammarbeta mera och inte vara så himla stolta.

Det är inte bara Sverige som har regler och rekommendationer men de har i alla fall ett system som inte säger NEJ till att använda friska hundar oavsett vilket land de bor i. Kanske är det dags att vi i Sverige börjar titta på framtiden och närma oss Europa och andra länder.

För vad är annars visten att försöka göra något nytt och bra. När det kommer till Cavalieren och hälsan så måste vi ta den på allvar och då menar jag på alla plan. Känns lite som om vi missar en massa möjligheter för våra Cavalierer i Sverige. Har väldigt svårt att förstå att vi inte kan/får para med friska hundar!?

Inte fasen sitter jag här hemma och planerar att jag skall åka långväga för dyra pengar och para med en frisk hund och då hoppas på sjuka valpar. Nä, jag gör ju detta och för att det skall bli bättre. För att jag skall ta mig vidare i min avel. Kanske också för att få nytt blod och nya gener som kan ge mig en framtid. En framtid som gör att jag kan jobba vidare med det jag älskar.

Dessa problem stötte jag på redan i mitten av 2006 då vi skulle till England och para två av våra tikar. Tanken var inte att para båda med Ch. Pascavale Enchanted. Nä, men jag kunde inte använda Ch. Keyingham Branwell då han inte var kollad av en veterinär som vi i Sverige hade bestämt var bäst. Ägaren till ”Branwell” kunde inte boka tid till någon av dessa veterinärer. För de måste ha en remiss för att komma till någon av dem. Men ingen veterinär kunde remitera ”Branwell” då han var frisk?? Måste säga att just där och då skämdes över att jag var svensk och hade dragit igång detta med parningen med ”Branwell”. Ägaren gjorde verkligen allt i sin makt, men var maktlös mot våra Svenska regler.

Vi fick då vända tillbaka och para båda med ”Enchanted”, men samtidigt kunde vi köpa en son till ”Branwell”. ”Frankie” - Ch, Rosscrea Free Loader kom hit, helt utan problem!! Massor med flera brister med vårt system kom till ytan men jag orkar inte gå in på dem här och nu. Vill bara försöka skapa en tanke på hur det kan se ut, och hur svårt och krångligt det är att använda friska, snygga och väderfulla hundar i andra länder.

Jag är villig att satsa och lägga ner både pengar och tid på mina hundar och min avel. Jag vill göra det bästa jag bara kan. Givetvis med de förutsättningar jag har. Men jag kan inte. Eller kan, kan jag… men det är svårt. Väldigt svårt och väldigt krångligt.

Varför kräver vi kardiologer eller veterinärer med certifikat i kardiologi i andra länder när vi inte kräver det här hemma? Varför misstror vi i Sverige andra länders veterinärer och deras kunskap och resultat? Sen att vi i Sverige sitter och spärrar friska och/eller väderfulla hundar är en annan historia, men - Vad är vitsen?