TO BE, OR NOT TO BE!!

Tänk att det fortfarande år 2012 finns människor I hundvärlden som fortfarande inte har fattat att det finns en mamma till valparna och inte bara en pappa. För blir något fel så är det på något konstigt sätt alltid hanens fel. Mycket underligt tycker jag!? Jag skulle väldigt gärna vilja se den stamtavla som bara har en pappa!!!

Tänker man så här så kanske man också skall ta sig en funderare på om man verkligen skall föda upp hundar eller inte. För oavsett om vi använder friska och symptom fria hundar i avel så blir det ibland ändå fel, tyvärr. Svårt ibland att leka gud och stå över genetiken och naturens egna lagar. Men varför är det alltid hanens fel? Mamman bär faktiskt också på gener, gener som givetvis nedärvs till sina valpar.

Att ifrågasätta hanhundsägare har man inget för. Oftast eller alltid, är det faktiskt tik ägaren som gör sitt val av hanhund som far till de kommande valparna och inte tvärtom. Hanhundsägaren gör inte detta val. Det är tik ägaren som väljer. Men hanhundsägaren har här ett val att säga ja eller nej. Säger man ja, och är snäll och lånar ut sin hane till tik ägaren, varför skall man då få skit om det blir fel?

Båda har i detta läge trott och hoppats på att kombinationen är så bra att man ser inga som helst problem i den kommande kullen. Både tik ägare som hanhundägare har här ett ansvar, ett stort ansvar. Men lägger den ena skulden på den andra, så tycker jag verkligen att man skall ta sig en funderare på om man skall hålla på med hundavel överhuvudtaget. Det är ett stort ansvar, ibland så stort så att man tydligen måste skylla på någon annan om det blir fel.

Att vara ärlig och uppriktig i sin avel har jag alltid sett som en bra egenskap. Men att använda denna information för att smutskasta och vara elak mot bl.a. hanhundsägaren, ja då tycker jag man går för långt. Ibland så går ”vissa” även längre att även alla släktingar till hanhunden skall smutskastas och dra ner i någon form av skit. Varför? Det behöver ju inte vara fel på andra hundar efter samma hane. De ha ju kanske en annan mamma med andra gener. Eller hur?

Varför kan vi inte bara lära oss att ta till oss information som kan vara känslig på rätt sätt och förvalta detta på ett sätt som gynnar rasen och inte krossar våra medmänniskor och uppfödarkollegor. Har så svår att förstå detta. All information är bra, oavsett om det är negativt eller positivt. Men förgudsskull, ta vara på den istället. Som det är nu men all okunskap så kommer vi ingen vart.

Sen har vi de som lägger sig i vad andra har för hundar och vad de gör med dem. Varför? Men det är en annan historia. Men vem säger sig ha rätten att säga till någon att – Dina hundar är inget att ha i avel!! Tänk om var och en kunde ta ansvar för sitt eget och inte vad andra gör.

Trodde faktiskt i min enfald att vi som människor var och är mer bildade än så. Vi lever trots allt på 2000-talet och har massor med information att tillgå när det kommer till fakta om hundavel och genetik.

Uppfödare eller inte – To be, or not to be. That’s the question!!?



Jag ser I alla fall två hundar på denna bild. Gör ni?
Eller är det så att vi skall skylla på den svart/vita hunden om hon får valpar med bruna tecken?