DJÄVULEN SJÄLV.....

Den sista tiden har jag bloggat på som bara faan… Man kan egentligen blogga om vad som helst. Inget svårt, krävs bara lite fantasi och en jäkla massa tid. Sen om det är så intressant för er att läsa är ju en annan sak. Men är man nyfiken av sig så kanske man inte kan låta bli att klicka sig in. Det kan ju vara något spännande, eller hur?! Bloggar man så har man också lite ansvar för var man skriver.

Jag gillar och skriva om lite mera känsliga ämnen, och inte bara blaj, blaj. Man ser tydligt också vilka inlägg som läses mer och vilka som är mindre viktiga. Men konstigt nog så får man mera kommentarer eller ”gilla” på Facebook om jag bara skriver om blaj, blaj saker. Skriver jag om något lite mera känsligt ämne, ja då går statistiken RAKT upp med samtidigt blir det – shyyyy, tyst! Visst är det lite konstigt!? Vilket berör mest då tror ni?

Ibland känns det faktiskt riktig skönt att säga vad man tycker om saker och ting. Bara för att jag har, tycker eller gör på ett visst sätt så behöver man inte hålla med. Absolut inte!! Det har jag full respekt för och då hoppas jag på samma respekt tillbaka. Men jag kan ibland känna att det sitter en liten röd fet djävul på min axel. Den vill att jag ska ta upp heta ämnen och röra om lite i grytan.

- Ooops.. det var inte jag som sa eller tyckte det !!!

Alltså, inte den grytan som sårar och förstör utan den grytan som skapar debatt, tankar och som får oss igång att tänka lite mera, eller en gång till. Alltså ta tänket ett steg längre. Kanske öppna lite ögon här och där för saker som man kanske inte själv har tänkt på. En reaktion helt enkelt, alla reagerar inte på samma sätt. Vissa är mer positiva och andra mer åt det negativa hållet. Men bloggen har ju just därför på senare tid fått ett efternamn – Alltid retar det nån…!! Den kanske inte passar alla, men för mig är huvudsaken att den berör. Sen vad det innebär är upp till var och en.

Hoppas att alla förstår att jag inte är ute efter att bråka eller ställa till problem. Jag är kanske en lite klurig person som är väldigt ironiskt lagd och har kanske en och annan underton i det jag skriver. Det har ni säkert redan märkt. När inte den lille sitter på min axel så är det bara jag. Och jag är faktiskt innerst inne väldigt snäll och omtänksam.

Den sista tiden har den ”Lille Jäkeln” inte riktigt infunnit sig på min axel. Men kanske är det just nu för varmt, så vem vet. Men när regnet kommer, då kommer -DJÄVULEN SJÄLV för att svalka av sig!!

Häng me, jag har MASSOR att skriva om. Har redan skrivit MASSOR, skall bara bestämma mig om att lägga ut eller ej!!

Just nu en helt naken axel!! ;-)