KENNELBLIND!

Alla vi som håller på med hundar vet ju precis vad jag talar om när jag säger ordet, - Kennelblind. För er som inte håller på med hundar så betyder det att man bara ser fördelarna i sina egna hundar och helt enkelt tycker de är bäst och helt felfria. Sedan vill man ju också givetvis som Kennelblind gärna klanka ner på andras hundar eftersom de inte är lika bra som ens egna. Man ser inte det som kanske inte är så bra på sina egna hundar, för man har helt enkelt blivit blind för de felen som de har.

Har jag kanske varit Trädgårdsblind? Ja, det har jag nog. För jag har inte ens tänkt på hur det ser ut hemma hos oss egentligen, alltså om vi skall gå till botten. Har liksom bara tyckt för mig själv att det är helt ok och att vi har väldigt stora och många fina buskiga buskar och en massa höga träd med grova fina stammar. Gräsmattorna är numera fulla med mossa, men vaddå - Det är gröna. Ögat har liksom vant sig och växt med trädgården så man har inte riktigt sett förändringen eller förvandlingen till - Vouges Djungel!!

Visst det har funnits saker som jag har velat ändra på eller fixa, men då aldrig tagit mig i kragen och gjort det. Varför undrar jag nu? Nu blev det ju så himla mycket jobbigare att förbättra det som kanske inte är eller var så toppen.

Många kanske tävlar mot sina grannar om att ha en finast trädgård, och våra grannar har det jättefint. Precis som vi tävlar med våra hundar mot varandra. Men detta med att tävla är inte riktigt min grej längre. Visst det kan vara kul med hundutställningar, men aldrig skulle jag tävla med mina grannar om vem som har snyggast buske. - Hahaha...

Fast ordet nöjd eller blind gillar jag inte just nu, oavsett om man tävlar eller inte. Varför skall man vara nöjd när allt med lite jobb och slit kan bli så himla mycket bättre. Allt kan bli bättre, så varför vara nöjd med sånt som inte är bäst? Dags för mig att öppna ögonen i fortsättningen och verkligen se vad man har och hur det verkligen ser ut!!