DET GICK INTE...

Det blev inte riktigt som vi hade tänkt, men så är det ibland. Jag har nu varit vaken hur länge som helst känns det som. Mitt huvud bultar och det känns som om det snart skall sprängas. Att få valpar är inte så lätt alla gånger. Ibland känns det nästan som om det vore lättare att vara typ president eller statsminister.

Inatt kände jag verkligen att något var fel. Har lite haft den känslan hela tiden då hon inte riktigt att betett sig som alla andra. Hon har varit så tapper och duktig och jag kanske inte skall gnälla om att jag har huvudvärk och känner mig trött och sliten. Om man tänker på vad hon har gått igenom det sista dygnet.

Inatt runt 24:00 ringde jag till Blå Stjärnan i Göteborg som är det enda djursjukhuset som har jour och öppet dygnet runt. Detta på ett nummer som kostade 20 kr/min. Det blev några minuter och jag fick då rådet att avvakta till morgonen. Var ändå så himla osäker men hon var då lugn och sov. Beslutade för mig för att vänta och se vad som hände. 

Men inget hände, så nu tidigt på morgonen har jag varit inne på Västra Djursjukhuset och fått hjälp. Det var en död valp som satt fast. Vilket gjorde att allt stannade av. Men vi och de duktiga veterinärerna fick ut valpen den naturliga vägen. Så himla skönt att vi slapp göra ett kejsarsnitt, ett ingrepp är ju ändå alltid ett ingrepp.

MIN KÄMPE!!

 

Det var också bara en valp. En valp kan ju göra att de inte riktigt kommer igång med sina värkar. Är den dessutom död, ja då är det nästan som gjort för att det skall bli som det blev. Dessutom var valpen stor, jättestor och såg nästan ut som en Rottweiler valp. - Asså herregud, stackar min lilla flicka. 

När sånt här händer så kommer massor med tankar, i alla fall på mig. Man funderar på vad man håller på med och vad man utsätter sina små hundar för. Jag själv är också i ett läge då jag nästan känner att det snart är dags att kasta in handsken eller handduken eller vad man nu säger. Känner att jag har blivit så mycket mer känslosam med åren och har inte riktigt samma ro i kroppen. Oroar mig för mycket och min tidigare så fantastiska intuition är som helt bortblåst. Känns som om jag liksom inte kan detta längre eller inte riktigt vet hur jag skall agera i en stress eller annorlunda situation. 

Kanske kommer man i sådana här lägen. Men tidigare har jag aldrig stressat upp eller oroat min inför en valpning. Har mera sett det som spännande och som en utmaning. Har bara haft ett kejsarsnitt på alla mina 26 år med hundar. Och då fick jag ändå ut tre valpar helt naturligt hemma men nummer 4 fastnade av nån konstig anledning. Så jag vet inte om jag har haft tur och flax genom åren vilket då gör att när man stöter på problem så blir att så himla orolig.

Skit sak samma, valpen är/var död men för mig är huvudsaken att min lilla hund mår bra och att hon inte mår dåligt. Har nu bäddat och fixat lite mysigt i mitt sovrum åt henne så att hon kan få vara ifred och vila upp sig lite. Hon var så duktig, och jag blir lika förvånad varje gång när det kommer till djurens fantastiska instinkter. 

Nu skall jag ta mig en kopp kaffe och sedan slänga mig i sägen jag också. Orkar inte blogga mera då mina ögon nu går i kors och jag vet eller ser knappt vad jag skriver. Känns som om jag har några timmar att sova ikapp, om man nu kan göra det.

Att söka veterinärvård på en helg kostar alltid mera, med alla helg och jour avgifter. Men det skiter jag i för behöver man hjälp så behöver man. Dessutom är det ändå bra att det är helg för då har jag Per hemma som kan hjälpa mig. Jag kanske lät deppig i början av inlägget men jag hänger inte läpp. Har fler valpar att se fram emot inom kort. Så kasta in handsken, - vad betyder det? ;-)

- Att födaupp hundar handlar inte bara om att skörda framgångar, det krävs även motgångar för att nå framgång....

- Ha det gott!!