Jag kan bara se till mig själv när jag var ung och grön., jag var aldrig tidigare nervös inför en valpning. Eller jo, lite pirrig och förväntansfull men det är ju en annan sak. Jag såg varje valpning som en utmaning och jag tog det med stor nyfikenhet och ro. Tänkte att detta blev ju bra, detta kommer gå galant, detta kommer ordna sig. Fanns liksom inga problem i hela världen.
Men med tiden så känner jag att jag mer och mer får känslan av att jag är nybörjare på något sätt. Helt jäkla grön och nollställd. Jag går liksom bakåt istället för framåt trots att jag hållit på med detta i över 25 år. Jag är inte bara pirrig, förväntansfull och nyfiken längre, jag har även lagt till - Orolig. Jag läser in allt, jag ser allt och det jag ser, ja då tänker jag för mig själv. - Mäh, skall det verkligen vara så??
Just i detta läget är kanske inte alltid erfarenhet något bra att ha, för det stressar ihjäl mig. Många säger att med åldern blir man sådan och man oroar sig mycket mera och man blir också mer feg inför allt.
2 kommentarer:
feel exactly the same...you are not alone!
Ja så är det - ju mer erfarenhet och ju äldre man blir desto mer inser man hur lite man egentligen kan eftersom ingen valpning är den andra lik och inte så många "går efter boken". Visst var man tuffare när man var ung o inte visste bättre.
Den oro du nu känner kallas för erfarenhet ! Lycka till!
Skicka en kommentar