I stort sätt inför varje utställning så är det alltid en massa spekulationer om vem som kommer vinna eller inte. Detta tycker faktiskt jag har blivit värre och värre med åren, och också väldigt tröttsamt. Det granskas och synas från alla håll. - Vem känner vem? - Vem är vän med vem på Facebook? - Vem har vunnit för domaren tidigare? - Vem har varit på samma fest/middag som domaren? - Eller, vem har gjort vad med den som dömmer...
Så himla tröttsamt att höra detta innan och jag har så svårt att förstå att man sitter och granskar varandra innan om vem som är vän med vem på Facebook mm. Tycker detta säger mer om "detektiverna" än oss som är där för att ha en trevlig dag. Är det inte så?
Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara detta men ibland känns det som om man inte kan anmäla någonstans. För har man hållit på med hundar i typ 25 år så är det ju många som vet vem man är och själv vet man vilka domarna är men för det så behöver vi inte känna varandra personligen. Givetvis anmäler jag och alla andra till utställningar där man tror sig ha en chans. Dum vore man ju annars, men var går gränsen för när man kan anmäla och inte?
I reglerna så står det att man som utställare får anmäla för sin uppfödare om nu denne är domare. Kanske inte det bästa men man får faktiskt det. Så om gränsen går där, varför skulle jag inte kunna anmäla min hund för någon som jag är vän med på Facebook? Alla vet vi ju att man inte är mer är Facebook vänner med det flesta. Det stora hela så känner man ju inte varandra personligen, det är ju en liten del av dem man är vän med på Facebook som man är nära vän med, eller hur?
Jag tycker i alla fall att ALLA dessa tolkningar, spekulationer och granskningar är att först och främst förlöjliga sig själv och då får vi inte glömma hur man faktiskt förlöjligar domaren. Det måste vara väldigt tråkigt att komma hit och döma och sedan få höra att folket redan har bestämt hur han/hon skall döma, eller kommer att döma. Att slänga till med ordet "kompis-bedömning" är inte schyst mot någon, bara pinsamt.
Jag kan om jag skall vara helt ärlig också känna av att vissa utställningar har andra kanske bättre chans än jag själv, behöver inte alltid bero på vem som dömmer utan hur kvaliteten ser ut på hundarna. Men det stoppar ju inte mig i alla fall, jag får helt enkelt bara åka och försöka göra mitt bästa. Ibland lyckas man och ibland inte. Skulle jag sitta och tänka innan jag anmäler så som många andra tycks göra ja... då kan jag ju lika gärna lägga av. För det är alltid nån som känner nån.. som känner nån.
Något som är väldigt konstigt är att vissa får visa hund för sina sina så kallade vänner men andra får inte. Varför har man inte samma gräns för sig själv när man sätter upp gränser för andra? Det är här allt blir så himla konstigt. För det finns alltid någon som är vän, bekant eller nått med någon. Jag har själv försökt hålla mig undan domare som jag känner är mig nära, men varför skall bara jag göra det. I fortsättningen så kommer jag köra oavsett vem som dömmer.
Jag tror så här, har man hållit på med hundar i många år och vunnit lite här och där så blir man sedan ett känt ansikte i hundvärlden, så är det. Men detta behöver faktiskt inte alltid vara en fördel... vissa domare förväntar sig då MER av de som vunnit mycket och sätter då också högre krav där efter. Sedan är det faktiskt så att det är domaren som dömmer där och då och för dagen ingen annan. Vi har alla ett val var vi skall anmäla och inte... man kan liksom inte komma i efterhand eller på förhand och gnälla.
Tittar man på hur det tillexempel ser ut i England så är det inte ofta någon utifrån som vi har det som kommer och dömmer. Där är det uppfödarna själva som dömmer varandras hundar helg efter helg. Så detta innebär att de är vana att ha sina vänner och kanske ovänner i ringen. Vi har det ju inte riktigt så här då det inte är så många som är uppfödare av Cavalierer och även domare på samma gång. Men i England är detta inget konstigt alls så varför är det så konstigt här hemma i Sverige?
Men det finns ju lite små oskrivna regler som man kanske bör känna till. Som även om man får ställa ut för sin uppfödare så gör man liksom inte det, även om det händer då och då. Sedan ställer man heller inte ut samma hund för samma domare två gånger, speciellt inte om man vunnit med hunden under domaren innan. För mig blir det också löjligt att jaga en och samma domare norden över med samma hund. Allt ställa för människor man känner eller känner till är för mig inget konstigt alls. Inte heller för de domare som jag tror kan gilla mina hundar, vilka skall jag annars ställa för? De som inte gillar mig som person eller de som jag vet inte gillar mina hundar? Vad hade ni valt?
Sedan kan jag förstå att man känner att det är samma hund/hundar om och om igen som vinner både här och där och man själv aldrig vinner. Ingen rolig känsla att få, tro mig jag har också varit ny i hundsporten och har fått jobba mig uppåt. Men det jag vann mest på, vet ni vad det var?
- Jo, jag tittade och granskade de som vann, vad gör de och vad har de som inte jag eller min hund har? När jag efter mycket om och men kom på vad som behövdes och vad som krävs för att nå längre så vände det lite. Men jag vet det är inte lätt, man får jobba ganska hårt och oftast så kostar det också en massa. Det är också en del i detta med hund, vi har alla olika förutsättningar både när det kommer till ekonomi, kontakter, talang, möjlighet att ha fler hundar mm. Så är det och livet är tyvärr inte alltid lika och rättvist hur mycket man än vill.
Jag är inte född i en hundfamilj utan har fått slita hund helt själv. Vilket jag tror kan vara bra, man får då visa vad man själv går för och inte kämpa för att visa att man duger bara för att man är född i en hundfamilj. Så det finns för och nackdelar med allt... men allt beror på hur vi ser på saker och ting. Ser vi det med det negativa ögat eller det positiva ögat, det är bara att välja.
Om vi skall titta på mig och hur det gick för mina hundar i helgen så var det upp ena dagen och ner andra. Två helt nya domare på rasen och för mig som jag inte har någon som helst anknytning till. Det är bara att chansa och köra och sedan får det liksom bli som det blir...
Hundutställningar är en bedömningssport, men jag tycker vi lämnar den till domaren som fått uppdraget att stå i mitten av ringen och inte till oss som står utanför.... - Vad tycker ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar