lördag 15 augusti 2015

SÄG MIG VAD DU STÅR....

Jag vet inte vad det är för fel på folk ibland. Det är faktiskt nästan så att jag blir rädd, alltså på riktigt rädd. Vi bor på landet och har bott här i ca 14 år och allt har faktiskt varit riktigt lugnt och skönt. Men det är inte bara i de stora städerna det händer grejer.


Fick ett samtal häromdagen från vår granne som ifrågasatte våra snickare som är här och och hjälper oss med att renovera. Vad jag fick höra var nog och är något av det värsta jag hört. Att vi i Sverige blir mer och mer rasistiskt har väl ingen missat. Men att ringa mig och ifrågasätta om de som jobbar här hos oss är här legalt eller inte känns väldigt konstigt. Att sedan i nästa andetag säga att man skall ringa migrationverket och kolla upp detta gör bara saken ännu värre. Inte nog med detta hon fortsätter sedan med att säga - Hur skall jag veta om de kommer hit och skär halsen av mig? 

Men allvarligt, vad har folk för problem egentligen? Jag blir mörkrädd för denna okunskap som finns. När jag försöker snällt och vänligt förklara att det är ett svensk bolag som är här och jobbar och att de är skötsamma och hur snälla som helst så lugnar hon sig lite. När hon fattat att de ändå är snälla så tycker hon att de kan komma och spola hennes rastgårdar. Detta på ett väldigt nedvärderande sätt som om de inte vore värda något som människor. Hon förklarade att det bara tog någon timme eller två, så det kunde de gott göra istället för att driva runt.

Att grannar tillsammans håller koll på omgivningen är ju toppen, men att hålla koll och ifrågasätta vilka jag har här hemma hos mig måste ju ändå vara min ensak, eller? Jag måste väl kunna ha rätten att ha vem jag vill hemma hos mig. Mycket märkligt att ens bry sig, jag bryr mig inte och har aldrig gjort vem de har på besök eller som jobbar hemma hos dem....

- Det är dags att börja tänka om..... Jag vill så gärna ha en tro på framtiden, en tro på sanningen, en tro på gemenskapen...nångång.. nånstans...


Inga kommentarer: