DAGENS

KYLA..

Nu kommer kylan med stormsteg och så även mörkret. Herregud, det gäller numera vara snabb att fixa ute lite på dagarna om man vill ha lite dagsljus. För att plocka skit i mörker är ju som att leta efter en nål i en höstack. Om inte annat så känner man när man börjar få platåsko och liksom får halta sig fram... - Hahaha.. 

Per kom i alla fall hem idag med två par handskar från Atlas Design. Jag fick välja par först, vad skall jag gå på. De svarta eller de bruna?

Dessa handskar och mycket mer inför vintern hittar ni HÄR!!

DAGENS

MIN IDOL

Ända sedan jag var liten kille så har jag haft Carola som min stora idol. Och att ha Carola som idol när man går i 3:an (1983) har ju kanske inte alltid varit så himla coolt. Jag menar de andra grabbarna i klassen var ju mer för hårdrock och rockade på som de coola pudelrockare de var. Men nä inte jag, jag fastnade istället för Carola! Och istället för att spela boll på eftermiddagarna stod jag hemma framför spegeln och sjung- Säg mig vad du står...  

Där och då var det kanske inte alltid så lätt men vad gör man. Jag vet ju att jag inte är den enda i Sverige som har fångats av Carola. Någonting har gjort att jag liksom kan jämföra mig med henne av någon konstig anledning. Kanske är det känsla av att hela tiden känna sig missförstådd. jag vet inte på vilka plan egentligen för vi kommer ju från helt olika världar och har eller i alla fall har haft en helt annan grundsyn på att inte vara lika.

Jag vet att många av mina vänner slängde alla hennes album då hon gjorde sina uttalanden om homosexualitet. Men lite too late kanske, the money is already in her pocket. Men oavsett vad hon sagt och gjort så har hon varit min idol...

Jag tog det även ett steg längre som liten och mimade och gjorde uppträdanden som Carola med "Främling" i skolan. Inte heller så lätt då man bara är en liten kille och inte riktig tänker på konsekvenserna som kanske blir. Detta spred sig väldigt snabbt och jag hörde sedan hånande viskningar i skolan som att - Där är han som härmar Carola. Jag fick även höra från föräldrar i min klass att jag inte fick göra Carola för det skulle en förälders dotter faktiskt göra. Det skall göras av en tjej och inte en kille!!

Kände liksom igen detta då även Carola berättade igår i "Så mycket bättre" att hon blivit tillsagd att hon inte längre fick sjunga för det skulle minsann deras döttrar göra. Tänk att det finns föräldrar som gör såhär mot barn. Jag visste ju inte där och då att jag var fjolla, hur skall man veta det när man inte helt har utvecklat sin sexualitet. Detta har ju inget med Carola att göra men att jag mer inte kände att det var något fel att mima och härma henne. För vad betyder kön i denna åldern? Tydligen inte så mycket för Carola heller när hon var ung...

Såhär i efterhand kan jag tycka att hela min historia med Carola är lite gullig och charmig. Jag stod där och då för vad jag tyckte och för vad jag gillade. Det är precis samma Peter idag, jag står för både vem jag är och för vad jag tror på och inte. Man måste liksom bara våga vara den man är.

Jag var ett ganska hängivet fan som samlade på allt, och jag fick hjälp av släkt och vänner. Tidningsartiklar, bilder, affischer och ja hela rasket. Var hon på TV så ringde folk och påminde så att jag inte skulle missa, precis som om jag inte hade koll. Videon var liksom redan redo för att spela in - Hahaha.. men väldigt gulligt. 

Nu har jag ju inte varit ett sånt där crazy fan som jagar och verkligen lever för min idol. Nä, kunde kanske blivit men det var ju som sagt inte alltid så coolt att ha Carola som idol. Så allt stannade hemma i mitt pojkrum. 

Carola har varit och kommer alltid vara älskad och hatad. Men nu när jag är mera vuxen så har jag så svårt att förstå att vuxna människor som har levt med Carola precis som jag från -83 har ett sånt enormt hat att de känner att de måste uttrycka i sociala medier precis vad de tycker och tänker om henne. Vem är det som är skenhelig egentligen? Att man överhuvudtaget måste uttrycka sina negativa tankar om något eller något är och förblir en stor gåta för mig. Vore så lätt om man istället lägger ner sin energi på det gillar och tycker om.

Man kan inte älska alla men måste man verkligen öppet visa sitt hat. Tänk vad världen hade varit underbar om man istället visade kärlek och uppskattning. Men vad vore en bal på slottet? - Jo, alldeles alldeles underbar.... Ha en fortsatt underbar söndag....

FUNKY SUNDAY

Denna Bruno Mars är verkligen från en annan planet!! ;)

WORRIED?

Asså detta med hunduppfödning är verkligen inte någon barnlek, eller så är de kanske det. För när man är ny med denna hobby med uppfödning så är man så himla orädd för allt. Man bara längtar efter att få lära och få ha sin första egna kull eller kanske andra. Kanske då mest för att man egentligen inte har kunskapen och erfarenheten av vad som egentligen kan gå fel och vad som faktiskt kan hända. Ni vet ni som har hållt på länge, de där små, små tecken som visar att allt inte är riktigt ok. De där som gör att man kan rädda liv..

Jag kan bara se till mig själv när jag var ung och grön., jag var aldrig tidigare nervös inför en valpning. Eller jo, lite pirrig och förväntansfull men det är ju en annan sak. Jag såg varje valpning som en utmaning och jag tog det med stor nyfikenhet och ro. Tänkte att detta blev ju bra, detta kommer gå galant, detta kommer ordna sig. Fanns liksom inga problem i hela världen.

Men med tiden så känner jag att jag mer och mer får känslan av att jag är nybörjare på något sätt. Helt jäkla grön och nollställd. Jag går liksom bakåt istället för framåt trots att jag hållit på med detta i över 25 år. Jag är inte bara pirrig, förväntansfull och nyfiken längre, jag har även lagt till - Orolig. Jag läser in allt, jag ser allt och det jag ser, ja då tänker jag för mig själv. - Mäh, skall det verkligen vara så?? 

Just i detta läget är kanske inte alltid erfarenhet något bra att ha, för det stressar ihjäl mig. Många säger att med åldern blir man sådan och man oroar sig mycket mera och man blir också mer feg inför allt.

Nope, jag måste verkligen skärpa mig för jag missar ju att njuta av stunden och av de nya små valparna när jag istället sitter och liksom letar fel och stressar upp mig. Det får bli lite Lasse Åberg meditation - Jag är inte rädd, jag kan det här med hundar och valpar... Jag är inte rädd... Men även om jag lite försöker intala mig och tänka så här så smyger det ändå fram ett litet, men tänk om?!? Asså shiiit, jag tror baskemej jag numera behöver mig en mentor!!!

FREDAG....

- Hum... min fredag blev inte alls som jag tänkt, trott och planerat. Nä, den blev på ett helt annat sätt, så det blir inte riktigt det fredagsmys som jag hade tänkt utan det blev precis en likadan fredag som det blev för två veckor sedan. Så idag är det ännu en fredag som blir lite huller om buller här hemma. Men det blir bra, jag myser i alla fall trots att det inte blev som jag tänkt från början. Bara att tända lite ljus och ta dagen för vad den blev och ger...

Denna fredag blev också sååå himla mycket mer spännande än vad som också var tänkt. För det blev lite väl spännande, nästan lite drama tidigare idag. Men allt löste sig till det bästa och jag kan nu vara lugn och fortsätta ha en underbar helg. - Asså herregud, vad man ställer till med ibland... - Hahaha..

Hoppas alla ni därute också får njuta av helgen och allt som hör till..... för nu skall jag mysa vidare..

GOSAR...

En tikvalp

(Vouges Roiyaru Negai - Ch. Vouges Roiyaru Chuuguu)

Jag städar och fixar idag, det är ju ändå fredag och full fart mot helgen. Men när man kommer till valparna och skall städa så glömmer man liksom av sig och passar på att gosa lite istället. Så att städa hos Chin valpar i denna åldern tar väldigt, väldigt lång tid. Först måste man ju då gosa och gulla lite, sedan fota dem med webcam och sedan blogga om det. - Så ja... det tar väldans lång tid att få städat hos små Japanese Chin valpar, speciellt när de är fem i kullen..... - Hahaha... 

En hanvalp..

(Vouges Roiyaru Negai - Ch. Vouges Roiyaru Chuuguu)