SILVERTEJP!

Att hålla på med hundar skall vara kul, roligt, inspirerande och inget annat. Men hundvärlden har en mörk och dyster baksida som man med framgång tyvärr får uppleva då och då.

Att jag började med Japanese Chin var som en "ny tändning" i mitt hundliv. Har alltid varit väldigt intresserad av både King Charles och Chins. Men Cavaliererna har tagit all min tid så någon plats och tid för en annan ras har inte riktigt funnits till.

För ca tre år sedan kände jag att det var dags för något nytt. Vi tittade oss runt på både Charlies & Chins. När vi väl fann vad vi sökte i Holland, så var det inget att tveka på. "Marja" & "Koko" kom till Sverige och jag var helt frälst. Så roligt att få lära känna och lära sig en ny ras. Efter detta så kom raskt "Bubu", "Betty" och senare även "Kenzo". Vi har precis haft vår första kull med Japanese Chin. Jag kan inte med ord beskriva hur denna tid med dessa valpar har varit mer än med ett ord, - Underbart!

Att alla våra Japaneser kommer från andra länder än Sverige är planerat. Vi valde detta då detta skulle bli "vår" sak och ingen annans. Man blir tyvärr i hundvärlden placerad i fack, och vi tänkte att om vi inte köper någon i Sverige så tillhör vi ingen grupp, gäng eller hur man nu säger. Ni förstår säkert vad jag menar, eller hur?

Med rasen Japanese Chin följer också nya trevliga vänner. Men tyvärr så finns det "vissa" som inte klarar av att få nya människor i "sin" ras. Att vi skaffade Japaneser var för att ha roligt och lära oss något nytt. Absolut inte att bråka och ställa till problem.

Min älsta dotter skrev en rad på Facebook häromdagen. Som förälder så har man inte alltid samma åsikter och tankar som sina tonårs barn. Men hon skrev - Vissa människor borde födas med silvertejp över munnen. Här kan jag inte annat än att hålla med min kloka dotter.

På nått sätt så försöks det nu rotas fram nått gammalt skelett ur min garderob. Jag vet inte vad dessa människor är ute efter men dom försöker hitta nått som kan svart måla mig och mina hundar. Allt från att försöka sprida rykten om att vi är illa omtyckta till att mina hundar är sjuka eller till och med så pratas det om att jag hade röda byxor på mig i Forshaga och att jag satte mig ner i ringen. Att jag satte mig ner var endast för att min hund var osäker i ringen då hon ännu inte har fått någon ringvana, men det tänker ingen på!?

Det senaste ryktet är att vi har fött upp fler än 400 hundar. So what!!? Vem har med det att göra egentligen. Vem som helst kan bara med några enkla knapp tryck gå in på Hunddata eller Avelsdatan och räkna. Själv har jag inte varit inne och räknat, då detta är en siffra som inte är intressant för mig. Har heller inget intresse i hur många hundar någon annan har föttupp.

Men jag gick idag in och kollade hur många hundar jag hade fött upp, det var 283 stycken enligt Avelsdatan. Detta är absolut inte en siffra jag skäms över. Tvärtemot, jag är väldigt STOLT över mina hundar och vad jag har åstakommit under alla dessa år jag har hållt på med hundar. Det kommer att bli fler, siffran kommer att öka, var så säker!!

Jag skäms inte heller för en enda kombination jag har gjort. Allt har väl inte kanske blivit som man har tänkt men ändå. Jag är stolt och jag står för vad jag har gjort. Alla mina hundar jag har använt har haft UA intyg på ögon, knän och hjärtan.

Om jag hade varit bilhandlare istället för hunduppfödare och sålt över 400 bilar på ca 20 år hade jag varit oseriös då med? Alla mina 283 valpar har fått den bästa omsorg och omvårdnad jag kan ge dom. Jag lovar, hade jag mot all förmodan varit bilhandlare så hade mina bilar fått samma vård och omsorg som mina hundar och valpar! Jag försöker alltid göra allt till 110% och inte 78%, jag lämnar inget åt slumpen!!

Men det rotas och letas efter något som jag har gjort fel. Leta på ni, oavsett vad ni hittar eller kommer på i framtiden så vill jag här säga att jag kommer fortfarande vara mycket stolt över vad jag har gjort i och med mitt liv.

Fortsätt ni leta - Eller - GET A LIFE!!